Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Han står vi fönstret och ser ut över skogen som ligger bortom hans egendomsgränser, bortom den höga stenmur som omringar hans hem.
- Herr Blackwood? Han vänder sig om och ser Abigale stå i dörren till balsalen.
- Vad är det Abigale?
- Jo, flickan...
- Ja, vad är det med henne?
- Hon har somnat, herr Blackwood.
- Va bra. Säger Nicolai och ler mot Abigale.
- Ni förstår inte vad jag menar, hon har somnat, i badkaret... herr Blackwood.

Nicolai ser förvånat på Abigale.
- Jasså, jag tar hand om det. Du kan gå och lägga dig Abigale.
- God natt herr Blackwood.

Nicolai går mot västra flygeln, upp för trappan och in i badrummet. Där ligger flickan i badkaret, "kunde hon inte väntat med att somna tills hon va i sängen?" Nicolai suckar. Han tar fram ett badlakan och går fram till badkaret, han stoppar ner sina armar i det varma vattnet och lyfter försiktigt upp flickan i sin famn. Med en han om henne kropp tar hand den andra handen och virar badlakanet runt henne.

"Ibland, är det bra med övermänsklig styrka... Inte för att du väger särskilt mycket Keyia. Jag måste komma på ett annat namn till dig..." tänker han medan han sagt går in till sovrummet med henne i sin famn.

Hon sov tungt med huvudet på sned och hon låg ihopkuren i vattnet och hon gnydde svagt. Vaknade inte av att Nicolai kom in i rummet. vaknade inte att hon lyftes upputan hon lutade den varma kinden mot hans bröstkorg och sov vidare.

Nicolai lägger ner henne försiktigt i sängen som han förberett åt henne. Han lägger på henne det tjocka duntäcket och tänder en brasa i rummet så att hon slipper frysa.

Sedan lämnar han rummet och går till det östra tornet, den enda plats i hela slottet som bara han får vara på. En plats av mörker, ilska och hat.

Natten passerar snabbt, Nicolai står vid det stora fönstret i balsalen, om bara någon timme är det dags att dra för alla gardiner. Han ser ut över skogen, fundersamt.
- Frukosten är serverad herre. säger Brutus som kommit in i rummet.
- Tack så mycket Brutus, Lucifer. säger han, den enorma vargdemonen sträcker på sig där han ligger framför brasan och reser sig sedan för att följa efter sin herre till matsalen.

Efter att Nicolai druckit en flaska av blod och Lucifer har ätit på de tre kaninerna som låg i skolan framför brasan stänger Nicolai dörren bakom sig, han och Lucifer vandrar in i balsalen igen, Lucifer lägger sig framför Nicolais fötter när han sätter sig i den stora stolen. han öppnar sin bok om det antika Grekland och fortsätter läsa där han slutade för några dagar sedan.

Hon vaknade till på morgonen och hon satte sig upp och såg sig om. Hur hade hon hamnat i den här? Hon såg sig om och lade sig sedan och slöt ögonen. Den var så mjuk och varm. Men snart hörde hon steg utanför och hon öppnade ögonen.

Han har precis skickat upp Abigal för att hjälpa Keiya att ta på sig klänningen när Brutus kommer in med en bricka i sin hand. Det ligger några brev på den.
- Ni har fått svar på er inbjudan till ert firande av er dödsdag, herrn. Säger Brutus och kommer fram med brickan. Nicolai tar breven och sätter sig i stolen för att läsa dem.

- Har du sett Lucifer? säger Nicolai och ser på sin trogna tjänare med så mycket tillgivenhet som han möjligen kan.
- Morelock, Barlow, Morelli, Vorkink, Von Ruden, Santana, Le Doux och Bloodworth kommer. vi får vänta och se vad de andra familjerna säger. Lucifer viftar lite på svansen och skäller två gånger, två dova skall av mörk stämma. Lucifer får se en helt annan sida av Nicolai än någon annan och ingen annan få se den snälla sidan av Lucifer, bara Nicolai.

Nicolai läser breven ordentligt innan han lägger ner dem på bordet jämte stolen och fortsätter att läsa sin bok.

Hon hade ätit och Abigal hade borstat hennes hår fast hon hade protesterat gflera gånger och nu bar hon en vacker klänning och hon såg på sin spegelbild. Hon var nätt och väldigt vacker och hon såg på sig själv. "ska jag gå någonstans?" Hon lade huvudet på sned och hennes mjuka hår ramlade ner i ansiktet.

Han hör någon gå i hallen utanför rummet, det är Abigal som kommer.
- Hon är färdig herr Blackwood. Säger hon.
- Hämta henne.
- Ja herr Blackwood. säger Abigal och lämnar rummet.
- Lucifer, försök att inte skämma henne. Lucifer ser på Nicolai och reser sig sedan för att sätta sig jämte henne. Nicolai lägger sin hand på hans huvud och kliar honom bakom örat.

Sedan reser han sig upp och går bort till fönstret, bara en kort stund kvar tills det är dags att dra för gardinerna, han passar på att se ut över skogen en gång till. Lucifer sitter jämte honom.

Hon kom ner till balsalen och hon såg på honom. "Ni ropade?" Hon lade huvudet på sned och hon gick sakta fram till honom. "Om jag ska vara här kan jag inte få ha ett husdjur?"

Nicolai stirrar på den unga flickan som nu står framför honom. Hon ser inte alls ut som flickan han såg igår. Hennes långa röda hår glänser och är välborstat, hennes trasiga, smutsiga klänning har ersatts av en enkel men elegant klänning, "Monique... Jag minns fortfarande när du bar den här klänningen..."

- Ja, jag kallade på er. Hur mår ni? frågar han och undviker helt frågan om ett husdjur. Lucifer tar ett steg mot flickan och morrar lite lätt. Nicolai vet att han är en skräckinjagande varelse med sina svarta päls, sina röda ögon och sin enorma storlek.
- Shh, försiktigt Lucifer. Säger han och lägger en hand på demonvargens huvud som tystnar direkt men inte ändrar sin ställning mot flickan.

Hon ler. "han är inte så farlig. han är som min far." Hon ler och hon sträcker fram handen. "Men jag vet några trix att få honom som rena valpen." Hon ler och ser upp. "Jag mår så bra men jag förståd inte hur kom jag till den där mjuka saker?"