rollspel mellan Hedwig96 & Sofia-Potter (privat)

Pappa satte mig i framsätet och Irmelie sov i baksätet.
Pappa knäppte fast bältet och körde iväg.
" Så, vad ska han heta?" sa jag.
" Du får välja gumman " sa pappa och log.
" Kanske Peter eller Christoffer " sa jag.
" Christoffer tar vi va?" sa pappa glatt.
Jag log och kände mig glad hela vägen hem.

Följande dag efter skolan gick jag mot sjukhuset igen. Det var ungefär 3 kilometer dit och tog ca 30 minuter. Först hälsade jag på mamma som nu var på benen igen.
"Hej gubben" sa hon och kramade om mig.
"hej"
"jag tänkte precis gå och kolla hur det är med Nicole och Collin. Kommer du med?"
"Ja, Nicole och Collin? Ska de heta så?"
"ja!" mamma log "vad tycker du om det"
"jättefina namn" sa jag och log när vi började gå mot barnavdelningen.
Nicole och Collin låg fortfarande i kuvöserna.
"Hur matar du dem" frågade jag plötsligt.
"de får mjölk genom den där slangen eftersom de inte kan äta själva än" svarade hon och visade på en slang som gick in genom näsan.
Jag gick fram till Nicole och lade mitt finger på hennes lilla hand. Hon greppade det, jag log stort.

Nästa tag fick jag vara hemma från skolan, vi skulle hälsa på mamma och Christoffer. Jag såg faktiskt fram mot besöket och tog med en tidning till mamma även fast jag visste att hon inte kunde läsa den, jag tog också med en liten nalle med en röd rosett runt halsen. Jag packade ner sakerna i en liten väska och rusade ner till hallen. Irmelie stod och surade i hallen med all kläder på redan. Jag log mot henne.
" Varför är du så sur då?" sa jag glatt.
Irmelie gjorde en sur min och stampade med foten.
" Irmelie ville gå till dagis idag men vi alla ska hälsa på mamma tycker jag " sa pappa stressat och diskade klart. Sedan klädde han på sig och bar upp Irmelie som stod som en staty, arg som sjutton också. Vi gick till bilen och satte oss, jag fick sitta fram igen, på mammas plats. Pappa körde iväg mot sjukhuset. Jag hoppades att pojken skulle vara där.

Jag stannade resten av dagen på sjukhuset med mamma. På eftermiddagen var vi ut på café bara hon och jag. Vi pratade om hur kul det skulle bli när de kom hem och hade jättemysigt tillsammans.
Vi återvände till sjukhuset efter halv sju och gick först in på mammas rum. Den andra kvinnan sov fortfarande djupt och innerst inne hoppades jag att hon skulle vakna snart. Jag fick syn på pappan som satt i en stol i hörnet och höll en liten bebis i famnen.
"Hej" hälsade han när vi steg in. Vi hälsade glatt tillbaka.
Jag undrade om Mackenzie också var här. Men vart hade hon tagit vägen i så fall?
Kanske hon bara var ut med sin syster och gick, eller hon kanske hade blivit törstig och gått för att få nåt att dricka.
Vad visste jag, men jag hoppades att hon var här och att hon skulle komma hit snart. Just då slängdes dörren upp och den mindre flickan kom inspringande.

" Irmelie, vänta!" ropade jag och gick in i rummet med två överfulla koppar med te. Jag ställde kopparna på bordet och pappa gav mig Christoffer, jag tog lungt emot honom och lekte lite med honom. Han var väldigt lik mamma, just då fick jag syn på pojken. Jag log och gick fram till honom.
" Hej, kom med mig " sa jag och log.
Jag gick fram till min familj och pojken gick efter.
" Det här är min pappa Jack, och där är min syrra Irmelie, min mamma Jaquline och lilla Christoffer " sa jag.
" Här är Rafael " sa jag och ställde mig bredvid honom.
Pappa tog i hand och satte sig igen.

( Rafael var det va?)

Jag log mot alla när Mackenzie eller Zie som hon kallades presenterade mig för sin familj.
"Hej, det där är min mamma Tanja" sa jag efter att ha skakat hand mad Jack. Mamma tittade upp från en tidning och log mot oss.
"Min pappa heter Rick men han är hemma med mina småsystrar Lova och Liv. Och tvillingarna Nicole och Collin ligger på barnavdelningen eftersom de är för tidigt födda och behöver hjälp med att andas." prepplade jag på. "ja..." sa jag och blev tyst.
Jag räckte fram handen mot Christoffer som låg i Zies famn. Han var lite större än tvillingarna men ändå väldigt liten.
Han såg på mig med stora undrande ögon när jag log mot honom.

" Jag känner på mig att Cristoffer blir en liten frågevis pojke " sa jag och log. Lilla Chris började att prata men små gagganden, han log och drog i min tröja. Pappa log och sa;
" Ni kanske vill gå till cafet och prata lite?" sa pappa.
Jag tittade frågandes på Rafael, ville han?

"ja gärna" svarade jag.
Mackenzie lämnade över Christoffer till Jack.
När vi gick ut ur rummet blinkade mamma till mig.
"Ha det kul" sa hon glatt.
Vi gick under tystnad genom korridoren. I caféet köpte jag en läsk och satte mig vid ett av borden och väntade på Zie.

Jag köpte en läsk och två kanelbullar, jag gav en till Rafael och satte mig mittemot honom vid det lilla vita bordet, vi satt vid ett enormt fönster med utsikt av staden.
" Så, vart i stan bor du?" sa jag och tog en tugga av bullen, den var nybakad och varm.

Hon räckte fram en bulle mot mig.
"Tack, jag hade inte behövt" sa jag men log lite.
"Så, vart i stan bor du" frågade hon mig.
"jag bor på landet, ca 15-20 kilometer härifrån" svarade jag glatt "vi har en stor gård och många djur" så började jag räkna upp dem" 2 hönor och en tupp, 3 kor, 1 hund, en kattmamma med 2 ungar och 4 hästar, men det bor ett annat par några hundra meter bort så vi sköter gården tillsammans.
Du då? var bor du?"