PRS med Emmaaaaaa

((vet inte vad jag ska skriva lololol xd))

((Skriv kortfattat hans morgon och sedan hur han tar sig till skolan eller något lol cx)

William vaknade ganska tidigt dagen därpå. Det var något han alltid hade gjort, även innan han börjat med de dagliga rutinerna som tog sin lilla tid. Det var tre timmar tills skolan började, och hela lägenheter var tyst, så tyst att minsta andetag skulle låta som ett bombnedslag. William drog på sig ett par mörka jeans, en blå stickad tröja och även, när han en timme senare var klar med allt annat, en grå beanie över det, med Skylers ord sagda, perfekta, rika håret. Han gick ut från sitt rum, ut i vardagsrummet och bort mot hallen, utan att vare sig försöka gå tyst eftersom alla ändå redan var uppe, eller att äta frukost. Skorna snörde han lätt på sig samtidigt som hans pappa sa "Glöm inte det jag sa igår kväll" och gick sedan ut genom dörren. Det dröjde inte länge innan William befann sig på skolgården som var ganska tom då det fortfarande var en stund kvar tills de började. Dessutom hade alla antagligen gått in, det började bli kallt ute. När även William gick in slogs han över hur många tankar som cirkulerade runt honom. Allt från kärlek till cancer till skolan kunde han höra.

Skyler tittade irriterat på sin kopia av hennes schema som satt innanför hennes skåp. Alla ord hånade henne. Hon ville inte gå i skolan, åtminstone inte idag. Allt hon ville var att få sova ut. Men den biten på schemat som hånade henne mest var hennes första lektion; engelska. Det sista hon ville göra var att träffa William igen, men neeej, tydligen blir det det första hon får göra. Hon suckade högljutt medan hon tänkte tillbaks på gårdagens händelser.
Fotsteg. Fastna med foten. William. Halsband. Stöt. Stukad fot. Fotsteg. Skugga. Lästa tankar. Vatten. Mossa. Bråk. Lapp. Skylar tänkte orden om och om igen medan hon gick in i det halvfulla klassrummet. Hon satte sig i mitten av klassrummet, men vid ett fönster samtidigt som hennes tänkande lönade sig.
"Halsbandet!" Väste hon väldigt tyst för sig själv medan hon gjorde en mental facepalm till sig själv. Hon måste ha varit för frustrerad och panikslagen kvällen innan för att faktiskt fattar vad som pågick.

William dunkade huvudet mot skåpdörren ett antal gånger, utan att bry sig om att folk tittade. Det var tvunget att vara engelska första lektionen, eller hur? Han hade inte haft en tanke på det tidigare, men såklart. Han skulle vara tvungen att träffa Skyler igen, och med den "tur" han haft på sistone skulle han säkert bli tvungen att arbeta tillsammans med henne. William övervägde att skolka från lektionen, han var ändå redan sen insåg han när han plötsligt märkte att korridoren var tom. Han hade antagligen inte anat något eftersom han fortfarande kunde höra allas röster, eller åtminstone deras tankar. Tillslut bestämde sig William för att han skulle skolka. Han orkade inte träffa Skyler igen, än på ett tag. Hon skulle säkert börja sprida rykten ändå.

När engelska lektionen slutade hade Skyler fortfarande inte sett skymten av William. Platserna nästan längst bak där alla hans beundrare satt hade en ledig stol , och Skyler hade hört någon säga att William hade varit i skolan på morgonen.
Han skolkade säkert bara. Varför bryr jag mig ens? Jag har aldrig brytt mig om honom och kommer aldrig göra. Skyler försökte tränga sig ut ur den stora folkmassan i korridoren för att komma fram till sitt skåp och sedan hämta sina saker för att göra sig redo för Biologin. Hon kom på sig själv att tänka på William och bra orsaker till varför att han skolkade, och kom på många, men någonting sa henne att den var just Skyler han ville unvika.

((Haha, min fantasi är slut sry cx))

Will vandrade omkring på baksidan av den stora skolbyggnaden. Det dröjde inte länge förrän han tände ännu en cigarett, den fjärde för bara den här morgonen. Han brukade inte röka såhär mycket, men nu hade ju vissa saker ändrats också. Det hade varit befriande att få komma ut, bort från alla olika tankar. Då och då snappade han ändå upp några, vissa från förbipasserande människor, vissa från skolan som om de spolats ut ur ventilerna. Will satte sig ner och drog ett bloss samtidigt som han tänkte på Clara. "Fan" svor han högt för sig själv, och en liten dam som just kommit runt hörnet stirrade misstroget på honom. Clara skulle säkert vara skitförbannad på honom, för att han ännu inte hade hälsat. Han bestämde sig för att gottgöra henne, fimpade cigaretten och gick mot skolans ingång utan att bry sig om att dölja röklukten

Skyler försökte för säkert femte gången på hela morgonen tränga sig förbi alla elever som stod och parade med sina vänner i korridoren. Skyler hade precis slutat sin Matte-lektion, och hade nu matrast. Hon hade bara någon meter kvar till sitt skåp när hon kände ett par händer på hennes rygg som hårt knuffade henne framåt. Skylers svaga kropp flög rakt in i de gråa skåpen, och hon tittade bakåt bara för att se Clara Hamilton och tre andra av hennes vänner stå och hånskratta åt henne.
Skyler valde att ignorera dem även fast hon fortfarande hörde deras lilla konversation om henne.
"... Och den där luvtröjan. Gud vad ful alltså."
"Men hennes byxor då. Helt omoderna och smutsiga, jag tycker nästan synd om henne. Men aja, det är väl hennes fel att hon är fattig." Skyler smällde igen skåpet och hörde än en gång Claras och hennes kompanjoners skratt bakom henne. Hon svängde snabbt in på toaletten och låste dörren snabbt, och efter det satte hon sig på toagolvet med huvudet i händerna. Där planerade hon att stanna hela matrasten.

Direkt när William kom in i skolbyggnaden möttes han av någonting han helst inte hade velat se. Det började med att ingen mindre än Clara knuffade Skyler rätt in i skåpet, vilket sedan följdes av hånskratt och glåpord. Han styrde stegen fram mot Clara och såg hur hennes ögon lystes upp, även om hon spelade arg.
"Och var fan har du varit hela tiden?" frågade hon anklagande.
"Ingenstans. Orkade bara inte med skolan, du vet" log William och drog Clara till sig för att ge henne en kyss i den fulla korridoren. Han tog hennes hand och ledde henne in på toaletten för att prata lite ostört med henne. Vad han inte märkte var att ett av toalettbåsen var låst och Clara orkade inte ens kommentera det.
"Du, jag älskar dig, men kan du inte låta Skyler vara ifred? Stackars sate, med de där kläderna skår jag vad om att hon mår dåligt redan innan någon kommer och anmärker på det, okej?" sa han och gav Clara en lätt puss på pannan.

Skyler kände direkt igen Williams röst, och torkade sakta bort de tysta tårarna som rann mer och mer. Hon borde inte ha reagerat så starkt på hans ord, men ända sedan händelserna i skogen kvällen innan har hennes känslor ändrats och hon reagerar mycket starkare på hans ord än vad hon normalt skulle ha gjort. Hon visste inte ens varför.
Skyler satt fortfarande kvar på golvet och försökte lyssna på Williams och antagligen Claras konversation, men allt hon hörde var tyst mummel. Tårarna kom med allt större mellanrum, och snart hade hon slutat gråta, men Skyler visste att hon såg förfärlig ut. Hon ville fortfarande inte gå ut, för hon ville inte träffa på Clara och allra mindre William.