PRS (LunaLovegood1)

Ethan ryckte smått på axlarna. "Jag kände de knappt, eller ja, inte mina föräldrar i alla fall". Men han hade känt sin moster, hon hade varit som en mor för honom. Han saknade henne verkligen ibland...Hon var den enda han brytt sig om och som brytt sig om honom.
Han var tyst en stund sen. "Ni, ni har ett väldigt vackert hem" sa han sedan för att försöka bryta tystnaden.

Joshua önskade tyst att han på något sätt kunde få tillbaka döda personer. Då skulle han kanske, möjligen, kunna skicka iväg Ethan med godare samvete. Han skulle i alla fall ha någon som tog hand om honom. Men vissa saker kan inte ske.
"Tack så mycket. Jag gillar det själv, faktiskt" svarade Joshua på... Komplimangen, även om den var sagd för att bryta tystnaden.
"Det mesta är kvar från när det inte tillhörde mig."

Joshua följde Ethans blick med sin egen. Han bestämde sig för att tala sanning.
"Jag har mycket mer än jag behöver, ja. Jag skulle gärna bjuda in dig att bo här med mig, men jag är rädd att det inte går. Dels känner vi knappt varandra, dels så... Glöm det." Joshua log besvärat. Det var synd, ändå. Det behövdes någon mer i huset, och Ethan var trevlig. Synd bara att han var människa, men man kan inte få allt man pekar på, även om man kan få mycket.

(Hm, skumt, jag måste ha råkat radera mitt tidigare inlägg eller något .__.)

Ethan såg upp på honom, nu kände sig verkligen illa till mods. Hur kunde han veta att han frågat sig det i sitt huvud? "Du...du behöver inte bjuda in mig sir" mumlade han. Även om det lät som en underbar tanke. "Du har gjort tillräckligt för mig ändå, jag borde återgälda dig".

(Ojdå, det var verkligen skumt o: )

Joshua fnös till, som om bara tanken på att bli återgäldad var helt absurd. Vilket den i Joshuas öron också var.
"Snälla du, kalla mig Joshua. Jag vill inte anta att du tillhör tjänstefolket bara för att du kallar mig sir." sa han. "Och jag har aldrig haft en tanke på återgäldning, jag har redan så att det räcker och blir över"

"Okej si..jag menar Joshua" ändrade sig snabbt Ethan. Han tilltalade ofta män som var äldre än honom med sir, han visste inte riktigt varför. Men han visste att Joshua var äldre än honom i alla fall.
Utan att han tänkte på det själv kvävde Ethan en gäspning med handen, han var ganska utmattad efter allt. Hans kropp värkte efter männens misshandel.

Joshua undrade varför Ethan ofta pratade med äldre män. Kanske var det dem som hade pengar, eller var lättast att be om pengar av. Han lade märke till att hans gäst verkade utmattad, och förstod inte hur han kunnat undgå det tidigare.
"Du ser ut att behöva vila, Ethan. Jag är ledsen om jag har uppehållit dig, men jag har inte samma behov av att vila. Jag... Brukar läsa ganska sent."

Ethan nickade sakta. "Det skulle vara välbehövt" sa han om vilan. Han brukade sova ute på marken, då sov man inte bra. Därför han ofta hade mörka ringar under ögonen. Han reste sig sakta upp från solen.

Joshua reste sig upp även han.
"Vill du ha sällskap till ett rum eller klarar du dig på beskrivningar?" Frågade han lättsamt, som om det var den mest naturliga frågan i världen att ställa. För en gångs skull tänkte Joshua faktiskt också "gå till sängs", även om han inte skulle sova. Det kanske var för att uppträda normalt.

Ethan log lite. "Du får gärna visa mig, det är ett stort hus, jag vill inte gärna gå vilse". Han såg upp på Joshua. Han var så snäll mot honom...Han förstod inte riktigt varför men var glad för det.