Hungerspelen ~ ErisedStone & Sofia-Potter

Jag suckade när damen kom in.
"Tycker ni om huvudstaden? Mycket bättre än ert distrikt, va?" sa hon och log.
Hon ställde väskan på en stol.
"Emm ... det är vackert här" sa jag för att undvika att säga vad jag egentligen tyckte om huvudstaden.

" Huvudstaden är hemsk, det finns ju ingen natur! Ingen tystnad, ingen sjö, ingenting, huvudstaden är ingenting " röt jag

Damen flämtade.
"Hur vågar du?!" sa damen och stirrade surt på Zie. "Nu hade du tur att det bara var jag och Coralie som hörde! Om spelledarna hade hört det där hade de kunnat göra ditt liv surt inne på arenan!"

" Hungerspelen har INGENTING med huvudstaden att göra, Hungerspelen har bara med plåga och döden att göra!" röt jag

Damen vände på klacken och stormade ut ur rummet.
Jag hörde mummel från rummet utanför.

" Gå och dö!" röt jag och slängde en sko i väggen.
Två vakter men vita, tajta dräckter och vita, stora hjälmar kom in och tog varsin arm av mig.
" Släpp!" skrek jag.
Dom bar ut mig ur rummet.

"Zie!" ropade jag och sprang efter vakterna som bar ut henne.
Ryan stoppade mig och höll fast mig.
"Du, det kommer bara bli värre om du springer efter. Jag vill i alla fall ha kvar en tävlande från elva" sa han.
"V-va? Kommer de ... döda henne?" frågade jag.
"Skulle inte förvåna mig" sa damen som satt i soffan och läste i en tidning.
Både jag och Ryan ignorerade hennes kommentar.
"Men vad menar du? Vad kommer de göra med henne?" frågade jag.
Han ryckte på axlarna.

"Så, har du lugnat ner dig nu?" frågade Ryan.
Jag nickade och kände att han släppte mig.
Han gick iväg mot ett bort och fyllde ett glas med någon sorts dricka.
Han tog glaset och satte sig i soffan.
Jag försäkrade mig om att han inte brydde sig om längre, och smög sakta mot dörren.
När jag nådde fram öppnade jag den utan ett ljud och stängde den lika smidigt.
Jag rusade ner för en trappa, jag visste inte hur man använde hissen. Jag la örat mot varje dörr jag gick förbi.
Jag gick länge i den långa korridoren.
"Zie!" ropade jag tillslut.

Vakterna hörde hennes rop lika väl som jag.
" Ta hand om henne " fräste en vakt.
Sagt och gjort, en vakt lämnade rummet.
Den vakten som var kvar bar upp mig och gick en omväg till våran kupe och slängde mig i soffan

En dörr längre bort öppnades. En vakt klev ut och hans stirrade på mig medan han gick sakta fram.
"Vad har ni gjort med Zie?" frågade jag försiktigt.
Han svarade inte. Han kom längre fram.
"Har ni skadat henne?" viskade jag.
"Hon fick vad hon förtjänade" sa vakten hårt.