Skogens hemligheter

Då han somnade visste Indra inte vad hon skulle göra, Känn dig som hemma sa han. Det gjorde hon inte, hon visste att folk hatade henne, fruktade och var rädda. Hon var annorlunda och på ett dåligt sätt enligt dem.
Hon satte sig tyst på en stol och smekte Fenrir över pälsen och väntade.

Plötsligt öppnades dörren igne och Lis steg in. Hon satte sig på en stol bredvid Vincent och försökte att inte bry sig om Indra. Hon smekte sin herre över kinden och mumlade tyst "Ni är snart frisk". Men tillslut kunde hon inte ignorera Indra längre. "Jag hoppas ni inte är den häxa folket säger att ni är" sa hon med saklig röst. "För om ni gör illa min herre ska jag personligen få er bränd":

Indra betraktar kvinnan med sina utrycksfulla ögon då hon sätter sig vid Vincent. Kvinnan har uppenbara känslor för honom och något inom henne får henne att känna att detta inte alls är bra, eller hon känner det inte bra.
"Jag är bara här för att få honom frisk, sen ger jag mig av." sa Indra bara lika vänligt som förr utan att visa något. Att säga att hon inte var en häxa var ingen ide, bara för hon sa det betydde det inte att ingen trodde det.

Lis tog Vincents hand och kysste den lätt och kramade om den i sin egna. "Det hoppas jag" sa hon sedan utan att se på Indra igen. Hon satt där en stund tills Vincent började röra på sig och reste sig då hastigt och gick ut.
Vincent slog upp sina ögon och log sömnigt mot Indra. "Jag får hoppas att ni inte har haft det tråkigt, hur länge sov jag?".

Indra bara nickade och såg efter kvinnan. När Vincent vaknade kom hon fram till honom.
"Nej då inte alls, din kära lilla vän var här och hotade, bara." sa hon och log. Det var inget ovanligt och hon skulle ge sig av direkt då han blivit frisk för att slippa allt detta.
"Du sov ett tag, någon timme eller så. Är det bättre?" frågar hon och känner på hans panna, febern hade gått ner.

Vincent rynkade på nästan. "Lis?" frågade han och satte sig upp. Han skulle prata med henne..."Bry dig inte om henne, hon är lite...svartsjuk av sig ibland". Han nickade sedan. "Mycket bättre, jag måste bara gå ner och be dem göra i ordning middagen till oss, vad gillar ni att äta?".

"Lite svartsjuk är en underdrift." flinar hon till men nickar, "Gör inte det, det kommer bara göra det hela värre." sa hon sedan och ryckte på axlarna. "Du borde inte gå." sa hon menande, han var sjuk och hade bruten fot. "Du behöver inte, jag ska gå men tack för vänligheten." sa hon och ställde sig upp.

Vincent nickade sakta. Lis var ganska svartsjuk av sig. Men hon älskade honom inte..Inte helt. Det var därför han inte hade större känslor för henne.
"Ska ni gå?" frågade han sedan och satte sig upp. "Så synd...".

"Det är bäst så, folk vill inte ha mig här. Men sänd bud efter mig om du blir sämre." sa Indra och var beredd att gå. Hon log lätt åt hans ord, konstigt att han kände så? Men det kanske var av plikt för att hon hjälpt honom.

"Men här är det jag som bestämmer, och jag vill ha dig på middag, bry dig inte om vad andra tycker" sa Vincent med bestämd röst. Han sträckte sig efter en krycka och tog sig upp.