Demon - fantasy roll - begränsade platser

(Tack!)

Heather började känna sig förföljd och ökade farten.
Därmed gjorde följeslagarna också det.
Tyvärr hade de ju kommit vilse, men red blint framåt.

Jag spände musklerna och gjorde mig redo för ett anfall. Tre, två, ett! Med ett fruktansvärt rytande lösgjorde jag mig från skuggorna och kastade mig över gruppen. Hästar skriade och stegrade sig och jag stirrade stint på Ambrosine som satt där på en ståtlig häst och såg ut som en viktig person. Jag morrade och sade med dov, djurisk röst: "Om du kommer nu så behöver jag inte skada någon."

Ambrosine kollade sig kvickt bakåt och checkade fall de var förföljda. Hon såg och hörde inget men hon var fortfarande orolig
"Snabbare...." muttrade Ambrosine så tyst hon kunde. Det kändes som träden flög förbi dom när hästen gick. Antigen var hästen snabb eller så var Ambrosine väldigt trött.
Hon hörde hästarnas skriande och hennes bleka ansikte blev ännu blekare än vanligt. Hon tittade bak och såg en vargliknande (?) varelse.
"Vad i....?" men plötsligt slog det henne
" Gaur .... (varulv)" flämtade hon och glodde på varelsen.

(Hon ser ut så här: http://www.deviantart.com/art/Prize-Black-Wolf-kinpouju-160364471 )
Jag morrade igen och blängde på Ambrosine. "Tolo ar nin. (Come with me)" sade jag och sänkte hotfullt huvudet.

Heather upptäckte varelsen bakom och skyndade sig att ta fram sin pilbåge. Följeslagarna gjorde också detta.
Hon förstod att den inte tvekade om att döda dem om den inte fick Ambrosine.

( dennahttp://fc06.deviantart.net/fs71/f/2010/101/d/8/d84a9ed94d5469d83caee22124afb62c.png
)

Ambrosine kollade skräckslaget på djuret men höll huvudet högt och försökte hålla sin stolthet
"Am man?" (why, varför) sa hon lågt

"Jag ger dig en chans till att fly, såvida du inte vill ha en pil i huvudet"! Sa Heather och siktade med en pil mot varulven.

Jag strök bak öronen och hade inte märkt pilarna riktade mot mig, då jag riktade min fulla uppmärksamhet mot Ambrosine. "Det är jag din pe-channas! (Idiot)" morrade jag och gav till ett ilsket skall.

Ambrosine suckade och lade handen på Heathers axel
"Jag klarar detta själv, Melda heri (beloved lady). Tack ändå. Jag måste behålla min heder, det är det ända jag har kvar.." mumlade hon och hoppade av hästen. Ambrosine hade dolken i handen och glodde på varelsen.

Jag kastade en blick av förakt på kvinnan med bågen innan jag återgick till att blänga på Ambrosine. "Nå?"