Prs, mellan Tippy och fashion7

Andrew reste sig plötsligt och sa att han måste på toa. Anastasia kvittrade som förtrollat att hon kunde visa vart den låg. Efter sig stängde Andrew dörren och sjönk ner på golvet. En hemsk huvudvärk hade dykt upp och snart låg Andrew avsvimmad på det kalla kakelgolvet.

Teasel hörde en dunk emot ett stengolv. Hon ryckte till av rädsla innan hon sprang emot toaletten. Gång på gång så knackade hon på dörren, men ingen svarade.
"Hjälp!" skrek hon hjälplöst. Broom och eskorten kom direkt. Kanske var allting bara en illusion i hennes huvud.

Andrew vaknade. Han låg på en bår och när han drog händerna över huvudet kände han torkat blod i håret. "Blä!" utbrast han högt och stod emot lusten att kräkas. "Vart är jag??" frågade han surt. Anastasia kom inspringande. Hon snyftade och kastade sig över Andrew. "Kära du! Jag var så rädd för din skull! Du har varit borta en hel dag, missat första träningen! Gud, vad jag var orolig!" grät hon. Andrew log vänligt mot henne och strök henne över kinden, "Jag är okej, jag lovar." sa han lugnande och lät Anastasia gråta mot hans axel. Eskorten kom inspringande med orolig min och suckade lättat då hon såg att Andrew var vaken. "Var är den andra, Teasel?" frågade Andrew likgiltigt.

Teasel hade tränat hela dagen, men sprang så fort hon kunde sedan till sjukhuset där hon visste att pojken låg på. När hon såg honom såg han märkbart bättre ut. Hon tvingade fram ett leende, men det liknade mer en grimas.
"Hur mår du?" frågade hon oroligt och rynkade ögonbrynen.

Andrew ryckte nonchalant på axlarna, "Bättre."
Han granskade Teasle och märkte direkt att hon vart på träningen. "Vilka distrikt hotar oss mest då?"

"1,2 och 4 karraktäristerna såklart. Sen så verkade distrikt 7 ganska starkt, till min förvåning. Men vi ligger bra till" sa hon lugnt. Eskorten verkade vara mycket nöjd med årets tributer. Även om deras relation är dålig. Men Teasel visste att oddsen att hon skulle överleva så länge som hon önskade.

Andrew fnyste, distrikt 1 och 2, samt 4 var alltid så stolta, det skulle krossa dem dem hår gången. "Jag kommer lugnt att vinna."
Andrew sträckte på sig och ställde sig upp, märkte att han endast bar sjukhusklänning, satte sig igen och muttrade om hur fula huvudstadskläderna var.

Teasel fnissade tyst för sig själv över Andrew's självsäkerhet. Hur kan han veta? Kanske 13 åringen ifrån distrikt 10 vinner i år? Han verkade ändå vara en överlevare. Stark för sin ålder, snabb, smidig. Alla färdigheter som man behöver för att vinna. Men han var ändå märkt med sorg och ensamhet.
"Jag tror att du kan åka hem snart igen, lille gubben" mumlade eskorten med bäbisröst och ruffsade till Andrew i håret.

Andrew bad Anastasia att hämta kläder hon nickade ivrigt och sprang fnittrande iväg."Säger ju att alla älskar mig!" gäspade han nöjt och sträckte ut sig på sin fulla längd.

Teasel kollade osäkert på Andrew. Men bestämde sig för att inte skapa något nytt bråk emellan dem. Hon fick helt enkelt hålla sina tankar för sig själv. Typ som vanligt.
"Är du nervös inför spelen?" mumlade hon och halvlog snett.