All is allowed... [PRS]

Alcander var tacksam över att få sätta sig ner då middagen började. Han satt på kejsarens högra sida som vanligt, med sina systrar bredvid sig. Normalt satt kejsarinnan vid kejsarens vänstra sida, men för att ära det yngsta barnet i familjen hade Antonius, Alcanders lillebror, fått platsen bredvid kejsaren. Det var ju trotts allt hans födelsedag, och han åt glupskt med ett brett flin på läpparna.
Alcander lyssnade på sina syskon, Antonia och Arabelle, då de berättade rykten de hört om kvällens gäster. Genom rätterna var han aldrig och tömde sin tallrik, men trotts det kände han sig inte hungrig. Efterrätten rörde han inte alls, utan smuttade i stället på vinet.
Då balen började satte stringkvartetten fart på sina melodier och Alcander ledde sin moder i en dans, sedan sina syskon. Han kunde se Rind ur sidoögat, fick syn på hennes röda hårsvall bland gästerna och insåg att han hellre hade sparrat med henne ute på slåttsgården i stället för att dansa med adelsflickorna, som alla tävlade om hans uppmärksamhet.
Efter åtminstone sju olika valser ursäktade han sig och fick tag på ett glas champagne. Alcander satte sig på sin tron; en mindre liknälse av kejsarens vid foten av podiet. Han såg sig om efter Rind och log då han fick syn på henne.
"Vad tycker du om din första bal?" undrade han lättsamt och lät blicken vandra över de dansande människorna.

Rind stod under hela middagen och balen tyst och stilla och betraktade hela spektaklet. Hon höll koll på Alcander så inget skulle hända honom. Då han började röra sig i dsansen fick hon men på avstånd följa med, men hon hade honom hela tiden under uppsikt. Dock började hon verkligen bli hungrig och törstig, men hennes pass var inte slut. Hon fick inte äta försen han var tryggt på sitt rum.
Hon kom fram till Alcander då han tilltalade henne och funderade på hans ord.
"Det är vackert, alla fina människor, vackra kläder och fin musik." sa Rind trevande och såg på alla de vackra paren som dansade runt.
"Det är storslaget, fast slösaktigt." sa hon det sista sa hon lägre, enbart för hans öron.

Alcander fnös roat åt hennes sista kommentar och tömde champagneglaset. Det hörde till att ordna stora fester, både för att hålla adeln nöjd, men också för att bevisa åt andra länder hr mäktig och rik Khatar var. Alcander hade inte mycket över åt fester som denna, men han förstod varför de var nödvändiga. Han hade sätt till att bröd och kött delades ut åt de fattigare i staden och han visste att det firades i varenda krog den kvällen.
"Någon timme ännu så kan jag dra mig tillbaka utan att vara oartig", sade han åt Rind och ställde sig upp. Han erbjöd henne ett snett leende innan han anlade den artiga masken han perfekterat under åren och gav sig in bland gästerna åter.

"Ha så roligt herrn." sa Rind med en artig bugning åt honom. För att erkänna hade hon det riktigt tråkigt, fast skulle det ens vara roligt för henne? Nej, det var något som var förtjänt adeln och dess gäster, fast de firade detta i hela landet.
Rind följde tyst men på avståns Alecanders färd på dansgolvet, släppte honom inte för en minut med blicken. Adelsdamer svärmade som bin kring honung runt honom men han verkade inte bry sig. Konstigt nog önskade Rind vara en av dem, vara en av de fnittrande sidenbeklädda varelserna, en av dem som kunde få Alcander, få honom som sin.
Tiden gick och Rind hoppades att han snart var klar, hon var både hungrig, törstig och trött samt en hemsk huvudvärk hade blommat upp, kvällen var långt skriden nu.

Alcander stannade så länge han förmådde, men slutligen då det redan var alldeles mörkt utanför gick han över till kejsaren och sin bror för att ursäkta sig. Kejsarinnan hade redan dragit sig tillbaka tidigara, då hennes sjukdom fick ifatt henne och hon ibte längre orkade stå, eller ens sitta.
Alcander ville gå rakt i säng och det var kanske tur att han inte hade tagit något som hade med hans arbete med sig. Han letade upp Rind med blicken och nickade mot dörren som ett tecken att de skulle gå. Även hon måste vara alldeles slut redan.

[Det är bra att rolla på lektionen xD]

(Det är det bästa ever xD)

Rind nickade och kände en lättnad då Alcander äntligen var klar. Hon var slut, trött, hungrig och hade en dunkande huvudvärk. Men hon hade skött sitt jobb, hon hade varit duktig. Rind anslöt sig med Alcander då de kom till dörren, hon var blek och ville inget annat än härifrån.
"Haft det trevligt sir?" sa hon artigt och öppnade dörren så han kunde passera. Då dörren slöt sig efter dem dämpades sorlet och Rind kunde äntligen slappna av.

[Stör bara litet på koncentrationen, men who cares ;p]

Då dörren slogs igen bakom dem slappnade Alcander av liksom Rind; de hade båda en facad att upprätthålla framför hovet.
"Visst", svarade han på hennes fråga med ett trött leende. Det hade varit skönt att se Antonius lycklig för en gångs skull. Bröderna hade varit goda vänner då de var små, men då de växte upp växte då också isär på grund av Alcanders ansvar och moderns kärlek, som delades så ojämnt mellan dem.
"Men jag är glad att det är över. I morgon återvänder vi till huvudstaden, och jag tror vi har framför oss en längre resa snart." Gränsen mellan Amethis och Khatar var livlig och det verkade som om det enda sättet att få Amethis kung att göra något åt saken var att resa dit och tala om det personligen. Alcander var inte säker på om ens det skulle vara tillräckligt, men han måste försöka.

(Vet den känlan...Men man missar inget viktigt )

Rind nickade fundersamt och lyssnade på hans ord. Hon undrade var de skulle? Men även väggarna hade öron i forma av tjänstefolk. Samt att även det fjorde att hon inte kunde helt vara sig själv, slappna av försen de var inne i Alcanders rum. Rind for ut med en suck som inte var menad i hans närvaro och masserade tinningarna. Hon måste ner till köket sen, få mat men hon orkade verkligen inte så hon fundera på att skippa det.
"Var ska vi? Du talade om en längre resa?" sa hon frågande.

Rummen Alcander hade i sommarpalatsat var vackrare än de i slottet. Väggarna hade vita paneler med gyllene dekorationer, taket var målat med avbilder av gudar och längs med en vägg löpte höga, vida fönster ut mot trädgården. Alla möbler var utsökta med vackra tyger, det fanns statyer, målningar, blommor, kristallkronor och tjocka mattor.
Alcander tog av sig den tunga guldkedjan han burit då de kom in i hans rum och hängde upp den innan han började ta bort ringarna.
"Amethis, för att träffa kungen. Han skickar sina trupper över gränsen för att attackera vårt folk för ofta, och jag måste få honom att sluta", svarade han trött. Om Amethis kung inte gick med på det, skulle de inte ha annat val än att deklarera krig.
"Men vi hinner tala om det när vi väl är tillbaka i hvudstaden. Hämta något att äta och gå sedan och lägg dig. Du kan inte skydda mig om du är slut", tillade han med ett vänligt leende.

Rind nickade och log svagt åt honom, "Ja, jag ska äta och gå och lägga mig." sa hon, hon hade tänkt skippa maten men det var nog dumt. Som han sa, hon kunde inte skydda honom om hon var helt slut. Det andra skulle de tala om när de var tillbaka, det lät bra tyckte hon för nu var hon verkligen inte fokuserad.
"God natt då, hoppas din sömn blir god och kalla på mig om du behöver mig." sa hon innan hon gick. Trött gick hon ner till köket och fick med sig lite av det som blev över av middagen på balen.