PRS(Dragon Fantasy)

Då Nalel skjutit steg hon åt sida och släppte fram de andra hoberna. Det fanns några som missade målet totalt, och några som träffade i kanten, och två som träffade som henne.
Men det var inte alls många som en försökte.

Sedan var det svärdsduell, dock med träsvärd mot varandra. Ingen skulle komma till skada. Det var roande att de, som små barn som lekte krigiskalekar.

Svärdsduellerna kände sig Nalel inte alls lika säker på, kanske för att hon aldrig använt ett svärd förut. Men hon var denna gång också först ut. Och hon försökte hantera svärdet så gott som det gick.

Nelal skötte sig bra, hon hade trots allt ingen träning och det mesta var för formalitetens skull, de skulle alla få bli soldater om de ville. Slutligen var det att kasta knivar och sen skulle de bli soldater.

Nalel var ännu en gång först ut, och nu var hon självsäker. Knivar var något hon visste hur man gjorde någorlunda bra, hon hade ju gjort det förut.
Hon plockade upp några som kändes bra i handen och kastade iväg dem emot målet, bara några centimeter ifrån mitten.

Publiken klappade i händer åt hennes presentationer och sedan räknades de helt enkelt bara som soldater och de skulle snart få sin utrustning och vapen, de var nu med i Gondors och Aragorns arme.

Nalel kände sig nöjd över sig själv och gick åt sidan medan hon väntade på att alla skulle bli klara, och att de som skulle bli soldater skulle få sina saker.

Snart kommer deras utrustning, kläder med det vita trädet, svärd i deras egen rustning. Meira kommer fram till henne, "Jag får väl ta och gratulera." ler hon mot henne.

Nalel log då utrustningen kom. Hon tog varsamt emot allt. "Tackar" log hon sedan då hon kom fram och gratulerade henne. "Så, när ger man sig av?" frågade hon sedan. Hon ville väldigt gärna bara säga adjö till sina föräldrar först.

"Om ett par dar, vi måste jaga, fixa och laga saker och få allt i skick för att ta sig vidare. Plus att ni måste lära er rida och bruka svärd." sa Meira lite roat.