LotR (Privat)

Keya var tyst, han verkade ändå intresserad och hon ar inte den som pratade. Hon var inte van vid folk, men van att leva ensam. Detta var påfrestande och tydligen tyckte han det med. De fortsatte att rida under tystnad medans morgonen snart övergick till dag och snart stod solen mitt på himmelen.
"Vi borde vila och vattna hästarna." sa hon och bröt tystnaden, det var inte bra att rida mitt på dagen då solen var som varmast.

Svett hade redan börjat rinna obehagligt nerför hans rygg när hon föreslog vilopausen. Han nickade lättat och satte fart mot en liten dunge. Tur nog fanns det en damm där och han kastade längtansfulla blickar på vattnet ju längre in de kom. Han satt av för att sedan leda hästen till vattnet, där han sjönk ner på knä och tvättade av det varma ansiktet.

Keya sadlade av sitt sto och lät henne dricka och gå fritt och beta i skuggan. Hon liksom han tvättade av sitt ansikte och drack djupa klunkar då hon var törstig.
"Ska vi bara ta lite kött och plocka blåbär? Så tar vi och skjuter något till kvällen?" frågar hon honom.

Han log lite. "Gå och plocka lite bär, du. Jag har inte riktigt det tålamodet.", suckade han tröttsamt.
Han skopade upp vatten med handen och drack sig sedan otörstig. "Men kött låter bra, det känns i kroppen hur slut man är."
Han reste på sig och torkade av den blöta handen på byxbenet för att sedan dra händerna tankspritt genom håret. Solljuset bländade honom retsamt. Han suckade igen.

"Plocka fram köttet ur sadelväskorna då." sa hon och gick in i den lilla dungen hon hade sett blåbär där och snart hittade hon en handfull till dem var och granknoppar som också kunde ätas.

"Jaha", muttrade han, men gjorde henne till lags. Påsarna med de torkade köttslamsorna skulle säkert räcka länge och väl, fast bli väldigt uttjatade. En av de många anledningar till att han längtade efter att kunna fälla något levande djur senare under dagarna. Han tittade efter henne och kliade sig fundersamt i bakhuvudet.

Keya kom ut ur dugen och satte sig ner på marken. På varsitt rent blad la hon upp blåbär och granknoppar och såg på honom. "Ta för dig och kom och sitt." sa hon enkelt och tog några blåbär i munnen. Han var svår att förstå sig på, och hon visste inte vad hon skulle säga.

Han gjorde som han blev tillsagd och sjönk ner framför henne med korslagda ben. Han kastade fram påsarna framför henne, själv tuggande på en köttslamsa.
"Dvärgarnas ödelagda stad, huh?"

"Ligger ungefär en dagsritt härifrån. Tror ett jordskred eller liknande förstörde staden. Men den var fin på sin tid, dvärgarna flydde till en annan stad och ja den blev ödelagd. Något med magi kan också ha med det att göra." sa hon smått svävande då hon inte kunde så mycket om den och försökte minnas.

"Det låter helt okej. Det där med dagsritten.", tillade han snabbt och lade sig ner på rygg. Han blåste bort håret ur ögonen och blundade. Om han kunde, skulle han ha somnat här och nu, tyvärr ingick det inte i planeringen.
"Säg bara till när du känner dig redo."