Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

"Oj", Pontus såg på honom, "Vilken press. För dig, menar jag. Jag har en lillasyster som har börjat nian nu... Hon är inte världens trevligaste och super gärna under helgerna." Han suckade och skakade på huvudet åt minnena som kom rusande i hans huvud. När hon spydde i deras rabatt, kom vinglandes in genom dörren och somnade tvärt i soffan... Han hade ofta fått ta hand om henne.

Ethan nickade sakta, det var en press. Han ville inte göra sina föräldrar besvikna. Då han hörde om Pontus lillasyster så sa han "Det var tråkigt att höra....". Han själv hade aldrig ens druckit alkohol.
"Så.....Vad gör du på fritiden då?" frågade han sen.

Pontus funderade.
"Det kan hända att jag gamear", sa han, "Annars är jag väl ibland med mina kompisar, eller så... Jag vet inte riktigt vad jag gör", sa han och skrattade lite nervöst, "Durå?"

"Jag läser en del..Och jag tycker om att vara ute....Jag vet inte själv egentligen jag med...". Han var inte ofta med kompisar, han hade svårt att skaffa nya kompisar, och hans gamla gick på andra skolor.
Snart såg han sitt hus, det var en hyfsat stor, röd villa med vita knutar och ett vitt staket. "Där bor jag" sa han och pekade.

Pontus följde hans finger och hans ögon hamnade på en röd villa.
"Coolt", sa han och betraktade huset i några sekunder innan han såg bort mot slutet av gatan, "Jag bor runt hörnet på slutet av gatan", förklarade han och nu var det hans tur att peka.
Sedan höjde han handen i en hälsning, "Men, vi ses imorgon hoppas jag!"
Han log snett och började gå i snabbare tempo.

Ethan nickade sakta och såg mot huset. De bodde väldigt nära varandra...Det gjorde honom varm inombords av någon anledning.
"Ja, vis ses..." sa Ethan sedan och nickade igen. Han log tillbaka och vände sig sedan mot sitt hus och gick innanför staketet. När han kom in genom dörren så märkte han direkt att han var ensam hemma, det var dödstyst.

Det gick snabbt för Pontus att komma hem efter han gett avsked till Ethan. Han öppnade dörren till den vita villan och kom in i hallen. Det var tyst, men om han hade varit ensam hade dörren varit låst.
"Hallå?" ropade han, men fick inget svar. Antagligen var det hans syrra som var hemma.
Han sparkade av sig sina skor och hängde av sig jackan på en krok. Väskan behöll han då han skulle lämna den på sitt rum.
Med trötta steg tog han sig uppför trappan och styrde stegen mot sitt rum. Då han passerade sin systers dörr sa han igen, i en hög ton: "Hallå?"
Fortfarande inget svar. Pontus suckade. Hur svårt kunde det vara att höra?

Ethan lämnade sin väska på sitt rum, som låg på nedervåningen, och gick sedan till köket. Det satt en lapp på kylskåpet. Ethan, vi besöker Elsa, det finns mat i kylen. Elsa var ingen mindre än hans storasyster.
Ethan suckade och öppnade kylskåpet, det som nog var maten var en iskall potatis, men två biffar på ett fat.
Han slog igen dörren igen och gick återigen till sitt rum. Han drog av sig sina skolkläder och drog på sig ett par andra.

Pontus svängde in på sitt rum och slängde väskan på sängen. Han drog sig sedan i håret och gick tillbaka ut i korridoren mellan de tre sovrumsdörrarna och toaletten.
"Sandra?" muttrade han och ställde sig utanför hennes dörr. Han knackade på den och väntade på svar, men återigen kom det inget. Sov hon? Nej, Sandra var lättväckt så även om hon sovit var hon nu vaken och hade svarat. Pontus lade handen på handtaget och öppnade dörren.
"Sandra?" upprepade han, men när han väl fann rummet tomt så blev han illa till mods. Varför var dörren olåst om ingen var hemma? Hon hade antagligen glömt att låsa dörren, och detta gjorde Pontus sur.
Han suckade irriterat och gick tillbaka till sitt eget rum där han slog sig ner på skrivbordsstolen och satte på musik.

Eftersom det var kusligt tomt och dött i Ethans hus så bestämde han sig för att gå ut, kanske gå ut och köpa något bättre att äta än det i kylen. Han drog på sig sin plånbok och drog undan håret från ögonen innan han gick ut igen.
Det var fint ute ännu och ganska folktomt på gatorna, folk jobbade vid den här tiden. Han började sakta gå mer mot centrum medan han visslade på en entonig melodi.