Hur mycket är man bered att offra när kärleken knackar på? (Trejde Generationen)

Fantastiskt♥

Kapitel sju, ”Va?!” sa jag halvt högt, och jag höll på att spotta ut min pumpajuice på Edward som satt mitt emot mig.

Han ska ju bli sorterad till Gryffindor! Han är ju en Weasley för sjutton! Jag var chockad och jag kollade runt på personerna som satt vid bordet, och dem såg minst lika chokade som jag. Det blev knäpptyst i Stora salen. En Weasley i Slytherin, skandal! Louis såg ytterst förvirrad ut, och man såg att han hade tårar i ögonen. Han gick snabbt till Slytherin bordet utan att kolla på någon. ”Vi går vidare i sorteringen!” sa rektor McGonagall högt, efter några minuter tysthet.

”Bill Mcmillian!” sa Professor Longbottom högt, och
efter det försvann min koncentration.
Efter fest middagen på väg upp till Gryffindor tornet… ”Mary, nu får du tala om dig och Ed! När hände det?” sa jag nyfiket.

”Vi tar det i sovsalen.” sa Mary lågt och fick syn på tvillingarna Amber och Ethel.

”Hej Amber och Ethel!” ropade Mary högt, och gick snabbt till dem.

”Har du också skaffat en pojkvän under sommarn som jag inte vet om?” sa jag skämtsamt till Estelle som hade varit ovanligt tyst under middagen.

”Nej… Inte direkt” sa hon tyst.

”Varför har du varit så tyst under hela middagen förresten?” sa jag medan vi hade kommit fram till porträttet tjocka damen.

”Lösenord?” sa hon medan hon och kvinnan från granntavlan fnissade.

”Trollslända.” sa jag trött, och jag och Estelle gick in genom porträtt hålet.

”Jag tror jag är kär.” sa hon tyst och tittade ner i marken.

”I vem?” sa jag ointresserad.

”I …” började hon innan jag sa ”Ursäkta mig” och gick till Ashley Greengrass som stod längre bort i sällskapsrummet.

”Hej Rose! Hur är det med dig?” sa hon och gav mig en kram.

”Bara bra tack! Hur är det med dig då? Vad har du gjort i sommar då?” sa jag medan jag fick en arg blick av April, Ashley bästa vän.

”Jag var på Maldiverna med min familj. Jag måste säga att det en sämsta örnarna jag har vart på! Vi bodde bara på ett FYRSTJÄRNIGT hotell! Det fanns ju inte en ända jacuzzi! Personalen…” malde hon på.

Ashley Greengrass som hade mörkt hår och isblå ögon var en riktig snobb, men jag gillande henne faktiskt. Hon gick förvisso i sjätte årskursen med Dominique som hatade henne, och hennes släkt var en av dem rikaste av alla trollkarls släkten. Men för mig var hon bara underhållande och rolig.

Jag gick runt och hälsade och pratade med olika personer och tiden rann iväg, och vid tio- elva tiden gick jag upp till min sovsal.

”Äntligen! Var har du varit?!” sa Mary högt.
Estelle hyssjade henne och nickade mot Molly som låg och sov i sängen längst bort.

”Nej jag gick runt och prata med folk.” sa jag med en gäspning och gick och satt mig i Marys bruna himmelssäng.

”När hände det där med dig och Ed förresten?” sa Estelle lika nyfiken som ett barn på julafton.

”Jo, vi har umgåtts mycket på sommarlovet och det ena ledde till de andra, ni vet.” sa hon generat.

”Nej vi vet inte.” sa jag nästan lika nyfiket som Estelle.

”Vi satt vid en parkbänk vid näckrosdammen och så sa han att älskade mig, och så fick jag det här halsbandet av honom.” sa hon och visade ett halsband med ett stort guldigt glittrigt E.

”Vad står E:et för?” fnös jag (jag var inte särskilt mycket till romantiker).

”Ed. Som ett bevis att han älskar mig.” sa hon snofsigt.

”Åh vad romantiskt!” utbröt Estelle drömlikt.

”Nå, vilken kille gillar du nu då?” sa jag retsamt till Estelle.

”Men ingen speciell…” sa Estelle blygt och kollade ner i hennes händer.

”Jo men kom igen nu!” viskade Mary högt för att inte väcka Molly.

Mary var en väldigt utåtriktad och ville gärna synas och höras så fort hon fick chansen. Hon var väldigt vacker, hon hade långt mörkbrunt nästan svart hår, mörka ögon och blek hud som en porslindocka. Mary var ett halvblod och kom från början från Norge men flyttade hit när hon var sex år. Hon var alltid väldigt glad och hade alltid en åsikt om allting, men jag älskade henne verkligen.

”I Albus…” sa hon tyst och hela hennes ansikte blev tomatrött.

”Haha du skojar!” sa jag skämtsamt.

”Nej det gör jag inte!” sa hon med seriös röst.
Mary bröt ut i ett gapskratt och sa mellan skrattattackerna ”Du och Albus? Ni är ju så himla olika! De kommer ju aldrig funka!”.

”Som du och Ed är så himla lika då? Du är bara tillsammans med Ed för du vill ligga. Det är inte riktig kärlek.” sa hon högt och med hög röst, med tårar i ögonen.

”Du är ju dum i huvudet! Du är bara avundsjuk för att jag har en pojkvän och inte du, men det är bara inse, Albus kommer aldrig att gilla dig! Eller hur Rose?” skrek Mary.

Och än en gång hade jag hamnat i ett helvete.


Hoppas ni gillar det och kommentera gärna vad ni tycker!

Väldigt bra det där med tystnaden och alltsammans.

Haha tack så mycket!

jättebra!

Dumma Mary, gillar inte henne :E
Estelle; lyssna inte på Mary!"
Bra som vanligt

AWESOME!!♥

när kommer nästa kapitel?

fashion7 Tack så mycket! Ja Mary är lite små elak

Lida TACK!♥

Alma123!! Tack så mycket! Jag vet inte riktigt, får se när jag får tid att skriva!

ok