The Vampire Diaries RS

((haha thanks i guess c: ))

Elijah såg sig omkring, men hittade inte Niklaus någonstans så han fortsatte prata. "Jag kunde inte undgå att lägga märke till platsen du hade valt att sätta dig på. Hur är det? Har Nik skadat dig på något sätt?" Elijah visste vem Caroline var, hade hört hennes namn allt för många gånger i hans brors närvaro för att glömma. Som svar på det sista hon hade sagt rynkade han pannan och sade sedan allvarligt: "Jag vet aldrig var min bror befinner sig, så jag är rädd att jag inte kan gissa"

Klaus nickade vid hennes uttalade om bröderna Salvatore, han hade dock inte sett eller hört av dem på länge vilket både kunde ses som positivt och negativt.
"Du är inte riktigt i den positionen att ge mig relationstips, Joan", sade han och tömde sitt glas som varit fyllt av whiskey.
Plötsligt började han fundera på Kol, hans döde bror som han underligt nog hade höga tankar på att få tillbaka från de döda, som var en av hans planer då han kommit tillbaka till Mystic Falls.
"Säg mig, Joan, har du sett av en viss Katherine Pierce på senaste tiden?"fortsatte han för att få bort sitt samtalsämne om Caroline. Han ville hålla sitt privatliv privat.

"Du tror att jag valt att sätta mig här?" Hon gav ifrån sig ett glädjelöst skratt. "Klaus har inte skadat mig mer än vanligt, det är mer invecklat än så."
Bilar och fotgängare passerade och kastade förundrade blickar åt deras håll, hon skyllde dem inte för det.
"Klaus sitter i baren med någon Joan.", sade Caroline uppgivet. "Du har för låga tankar om dig själv, Elijah." Hon märkte inte själv hur tom hennes röst blivit.

Elijah blev förvånad. "Jaså?" Han log lite uttryckslöst. "I så fall är jag villig att lyssna. Jag kan inte föreställa mig att det finns något mer invecklat än Niklaus grepp" Han såg sig om på alla människor som gav dem förstulna blickar. "Men nog med småprat nu, i vilket fall ska jag nu gå och se om jag kan hitta min bror och käraste Joan. Jag ska inte gå in på hur förvånad jag faktiskt är över att hon är här" Han log och började gå mot grillen, men hejdade sig plötsligt i stegen. "Som svar på det sista har du nog rätt, jag har aldrig haft en vidare självkänsla. Inte för att jag någonsin har haft användning för en, det räcker med att jag är en original. God kväll Caroline, det var trevligt att få prata med dig"

"Nej, du har nog rätt i det, Klaus." Även om hennes uppmärksamhet egentligen är riktad mot sitt tomma glas eftersom hon inte vet om hon borde dricka mer eller om hon borde försöka hitta något riktigt att dricka. Hur länge sedan var det hon drack blod nu? Ett tag. Hon hatar blodpåsar, det är inte samma smak liksom. Djurblod är också helt värdelöst, det släcker ju inte någonting. Joan har inte märkt någonting men under hennes funderingar hade hon börjat tappa kontrollen. Var det verkligen så länge sedan hon druckit blod överhuvudtaget? Aja, kontrollen är tillbaka och hon måste hitta någon att dricka blod av, men inte just nu.
"Den ragatan? Lever hon fortfarande?" Frågar Joan faktiskt bittert. Joan tycker inte om Katherine, men hon hade bara hört på rykten att hon kunde vara i Mystic Falls men att det inte var säkert. Aja, Joan tycker inte om henne, helt enkelt.

Caroline såg efter Elijah när han gick bort mot The Grill, sanningen var att hon hade uppskattat hans sällskap och för en liten stund önskat att han skulle slå sig ner bredvid henne på den egentligen helt motbjudande platsen. Men insåg efter det att hon i sanningens namn bara skulle väsa något otrevligt åt honom ifall han gjort en ansats till att vilja höra historier hon ovanligt nog ogärna delade med sig av.
Hon bestämde sig för att ha fått nog av nyfikna blickar och illaluktande sopor och började sakta men säkert marschera hemåt.

Klaus höjde ena ögonbrynet mot Joan men sade ingenting, han fick väl leta upp Katherine vid ett mer passande tillfälle.
"Tyvärr ja, jag fick inte chansen att döda henne förra gången", svarade han lugnt innan han ställde sig upp vänd mot henne. "Vad säger du, ska vi lämna den här baren och ta oss en riktig drink, för gamla tiders skull?"
Han kunde inte låta bli att känna den där lilla känslan att han hade saknat henne, precis som han hade känt en sekund då han träffat Marcel för några månader sedan. Men den idioten hade förstås inte fått ett lyckligt slut, men eftersom de hade varit vänner så hade han inte fått lida.

"Jag kan säkert leta upp henne dock, det beror bara på om hon är kvar i området eller inte." Konstaterar hon, Joan är bra på sådant och det är inte bara för att hon har ett par privata varulvar som hon lärt sig manipulera till att hitta eller göra det hon vill att de ska göra.
"Gärna det." Svarar Joan ovanligt nog väldigt avslappnat. Hon är rätt säker på att polisen kommer kunna lägga till några extra djurattacker i staden om hon fortsätter vägra dricka ur något annat än ur en faktisk människa. Joan har åtminstone inte samma kassa kontroll som Hannah - den troligen yngsta vampyren hon någonsin tagit in i familjen. Blott 20 år levda, varav cirka två av dem är som vampyr. Fast Hannah är också den som har minst kontroll. Vilket gör att Joan åtminstone inte är sist på den skalan. "Men jag tror din bror är häromkring." Säger Joan, som mest för att hon snappat upp Elijahs röst utanför. Det tog bara ett litet tag för henne att faktiskt identifiera den.

När Elijah hade öppnat dubbeldörrarna till grillen fick han genast syn på de båda, vid baren. Det förvånade honom inte att det var just där han hittade sin bror. Han började gå mot dem, med bestämda steg, och när han kom fram så pass nära att de såg honom utropade han: "Klaus. Joan." Elijah gav sin bror en trött blick för att visa att han var trött på detta ständiga jagande, men inriktade sedan sin uppmärksamhet helt på Joan. Han iakttog henne från topp till tå, försökte hitta minsta förändring hos henne, men visste själv att det var förgäves, hon var vampyr. "Jag förväntade mig inte att du skulle komma hit. Säg mig, vad har du för ärende denna gång? Jag måste påpeka att jag blev mycket besviken förra gången du lämnade oss."

((vad är ens historian kring Joan och original-familjen hehe? :3 ))

((Hon träffade Klaus i Paris 18... någonting. Men eftersom hon är närmare 700 år gammal han hon egentligen ha träffat dem fler gånger. XD))

"Ja, just nu talar jag med din bror." Svarar Joan som insett att blodtörst, alkohol och tanken på att hon är i något som verkar vara en rätt populär hangout för ungdomar inte är det bästa för mig nu. "Eller i för sig så talar jag med dig nu." Fortsätter hon och poängterar det uppenbara. Joan vet inte, bryr sig inte, orkar inte med att ha logik i samtalet just nu. Undrar om hon kan få en Bloody Mary med riktigt blod, inte tomatjuice, här. Hon kanske kan tvinga bartendern till det. Det skulle ju vara en intressant upplevelse, liksom. Att se någon skära upp sin handled för att låta en dricka från den är alltid en vacker syn... ugh, hennes tankar skenar igen. Men hon tappade inte kontrollen den här gången, lite positivt tänkande gör det ju mycket bättre.