The unsolved mysteries of Bono. (Roll för erfarna)

Michelle vände sig om. Seriöst, letar du efter bråk eller? Michelle som hade tyska i språk förstod ungefär vad det var killen - som hon hade för sig hette Audric - sa för något. Han pratade säkert inte ens med dig... Hon bestämmer sig för att ignorera killen, Chris, eller vad han nu hette. Istället skulle hon fokusera på något annat. Blicken for över rummet för att fastställa vilka nya som fanns här.
Det är bara att räkna folks blåmärken, tänkte hon. Förstaklassare blir alltid retade eller på pucklade. Det kanske var det som bråket tidigare idag handlade om. Hon kunde se en flicka med solglasögon på sig sitta några stolar ifrån henne.
Michelle kände något vått och hårt träffa henne i nacken. När hon vände sig om satt två killar och skrattade bakom henne. Spått kulor. Usch.
"Inga mössor inomhus!" retades en av dem och härmade lärarens röst.
"Håll käften, Norman." svarade hon och blängde på honom.
"Bitch." spottade Norman spydigt.
"Fin peruk, vad är den gjord av?" sa Normans kompis och nickade mot hennes långa hår.
"Din mammas brösthår." mumlade Michelle morskare än hon kände sig. Det kanske var att ta i. De hade nu båda ställt sig upp och deras flin var borttorkade ur deras ansikten. Hon svalde. Vanligtvis brukar hon inte slåss (med undantag av kampsportsträningarna, där hon brukar ta ut sin ilska) och hon hade inte någon avsikt för att göra det nu heller.

Audric mötte Chris blick utan någon rädsla i blicken. Hans blick var istället lugn så som den alltid brukade vara. '' Inget...''
Han hade verkligen inte lust att hamna i bråk... För då kunde det finnas en chans att hans mer vilda instinkter kom fram och bet av Chris fingrar.
Han fick snabbt syn på Michelle som också verkat fått trubbel. Det kändes som om hela dagen skulle få mer trubbel...
Audric hoppades för en gångs skull att läraren skulle vara i tid så att allt bråk kunde bara ta slut.

(Ska bort ett bra tag nu så kommer inte hem förens 22:15 men kanske hinner svara på mobilen eller något liknande ^^ )

"Bäst för dig", sade Chris och fortsatte längre bak i klassrummet innan han slog sig ner vid en pulpet med killarna från fotbollslaget och basketlaget.
De hälsade som vanligt på honom med höga rop och dunkar i ryggen men han gav dem inte större uppmärksamhet. Han ville bara därifrån, bort från skolan och allt skit.
Han drog upp huvan på sin röda hoodie och gömde ansiktet i armarna på pulpeten så att det såg ut som att han sov.

(( Väntar vi på några? ))

(( vet inte... ))

(( Frost Angel var det, och någon som skulle göra mall idag, typ. ))

(( aa joo .. ))

((Jao, Frost Angel och Dragon Fantasy. ^^))

Dörren öppnas men ingen tystnar, Lindsey känner sig på något sätt hotad av mannen. Det är ju förstås en lärare också, så det kanske är naturligt.
"Sitt ner." En hel del verkar rycka till eller bli skrämda. Uppenbarligen är den här mörkhyade unge mannen med djup, skrovlig röst inte deras riktiga lärare. Med tanke på hur bestämd han både låter och uppträder så är det ingen överraskning att det är en ny lärare. "Sätt er ner." Säger läraren igen och nu verkar alla slå sig ned. "Jag är er nya matematiklärare, jag heter Devon Smith. För er är det magister Smith. Uppfattat?" Han väntar inte på ett direkt svar, han antar väl att de ska lyda. Han tar upp en lista och börjar, som om han alltid varit klassens lärare, läsa upp namn för att kolla närvaron. Det är åtminstone vad Lindsey tror att han gör.

(( Dem hade väl matte? ))

((Sorry. XD))