(Snape/Draco) Sagan om en fantasi

Mermermermermermermer! Du är bäst!
Hehe ... jag kom på Snaco ... :-D

Halluuu~ Du har en ny bevakare *Bevakarknappen intryckt*
Jag tycker din fanfiction verkar väldigt speciell och intressant!! Hehe, jag har aldrig hört om Draco x Snape ff förut! xD Jag trodde att Hermione x Snape tog priset men jag hade fel! Den är jättebra!!!
Jag älskar Draco, han verkar så nära men ändå så långt borta från sig själv och sina känslor för Snape! x3
Jag tycker det verkar vara något Dark i Snape! :o
Och, så vill jag bara säga: Jag. Vill. Ha. MEEEER!!!
Vilken lättnad det var när du sa att du skulle fortsätta denna underbara ff!! ♥ loooove to this shipping! Draco/Snape

Snaco!!

Vem bryr sig om Dramione?! Nu blir det Snaco istället!

15. Doften av ångest

Draco hade inte visat sig utanför sitt rum på flera dagar, så alla tittade förvånat upp från frukosten när han en dag kom ned till köket.
"Jag tänker gå ut en stund.", sa han trött.
Han hade blivit mycket blekare så han såg verkligen ut att behöva lite solljus. Men Molly märkte även att han blivit magrare, och hon var självklart tvungen att göra iordning frukost till honom först. Fyra mackor, två äpplen, 3 klasar vindruvor, tre kex, två bananer, en kopp kaffe och ett glas juice. Draco log tacksamt mot henne och började stapla allt i sin famn. Visst hade han kunnat använda magi för att föra dom ut, men samtidigt som han själv blivit svagare hade även hans magi blivit det.
"Får jag följa med?", frågade Pansy som tydligen också satt där.
Hon verkade ha flyttat dit hon med.
"Visst.", mumlade Draco.
Egentligen ville han vara ensam, men han behövde verkligen prata med henne nu. Han visste ju att ju längre han väntade med sanningen, ju ledsnare skulle hon bli.

"Det här är en perfekt plats för en picknick.", log Pansy och slog sig ned på marken.
Dom var omringade av rosenbuskar och platsen dom satt på var mycket grönare än resten av trädgården. Det var som en egen liten trädgård.
"Kommer du ihåg när vi hade picknick i Hogsmeade, för några år sen?", undrade Draco och tog ett kex.
Pansy nickade genast.
"När vi kastade muffins på Potter och dom!", log hon.
Draco skrattade och nickade. Pansy tog en macka och tittade på honom. Hon såg så glad ut. Han suckade tyst.
"Pansy..", började han.
"Jag vet.", sa hon. Hennes ögon var fyllda med tårar, men hon log fortfarande. " Jag vet att du gillar Snape. Tror du inte att jag har sett hur du tittar på honom?"
Draco ryckte till.
"Jag vet bara inte vad jag ska göra.", mumlade han och bet sig i läppen.
"Vad vill du göra då?", frågade hon.
Han funderade en stund.
"Kyssa honom. Omfamna honom.", sa han lågt och rodnade lite.
Pansy log snett. Svartsjukans eldar brann inom henne. Men hon brydde sig inte, Draco var viktigast. Bara han var lycklig så var allt okej.
Hon ställde sig upp och började gå samtidigt som hon ropade "Vänta här!". Draco kollade efter henne.
Hade han sårat henne? Antagligen. Han suckade tyst och la sig ned. Himlen var full av stora, fluffiga moln. Han märkte att synen blev suddigare, och hans kinder blev blöta. Hjärtat slog fortare och han började kallsvettas. Det kändes som att han skulle kvävas. Han hyperventilerade och skrek av smärta inombords.

Ditt samvete förnekar men din spegelbild är sann
Jag vet att det är ensamt där du går
Dina ögon talar sanning men hör gåtor från din mun
Doften utav ångest mot mig slår
~
Jag blir sällan nöjd alltså. Uh. Men jag antar att det duger ändå, folk verkar gilla det även om alla delar inte är sådär jättebra eh.
(Ni är jättegulliga okok.)
Det kommer antagligen bli en del, eller två, till. Ehm. Ja.
Det sista, det som är kursiverat, är då från en låt av Hel - Doften av ångest.
Mycket fin låt.
Gått lite trögt med fantasin och skrivandet, men jag vet vad nästa del ska handla om så det kommer kanske gå lite snabbare nu. c:

Fantastiskt, skriv mer C: Dina fanfictions äger!

HIHI åh tack. C: