PRS The Noble Lion|AlexZz

Dani antar att det är ett skämt och trots det får det henne att må bättre, som om det faktiskt skulle ordna någonting. Inte för att hon inte tänkt på det, hon kan hantera skjutvapen och ibland så skulle hon verkligen bara vilja placera en kula i huvudet på dem. Fast hon har aldrig gjort det, det skulle vara en skolskjutning som alla säkerligen skulle minnas. Den enda där förövaren faktiskt kom undan. Men det kommer aldrig bli av, hon vet att det är fel att mörda för den delen också, det är bara barnsliga fantasier. Nästa tanke som dyker upp är att hon borde färga håret, eller klippa det, eller göra någonting med sig själv som gör så att man kan se skillnaden på henne och hennes syskon. Fast det kommer heller aldrig bli av, hon kommer aldrig gå i närheten av vatten igen, någonsin.
"De visste inte att det var jag, de trodde jag var Maxine." Svarar Dani, sin vana trogen att ändå hitta ursäkter för det som händer. Ursäkter till att slippa göra något åt det för att vara exakt.

"Försvarar du dem? Det de gjorde var hemskt och att de inte visste att det var du är ingen ursäkt! Jag antar att de känner till dig och vet att du är så pass lik din syster att man kan ta fel på er." Han spände sina käkar, det enda han ville göra i det ögonblicket var att slita loss deras huvuden från deras kroppar. Men han visste att han inte kunde göra det, en av deras regler var att vampyrer inte fick dra uppmärksamhet till sig, och om han skulle lösgöra huvuden från kroppar på en fest kunde han lika gärna gå upp till dem och slå dem i huvudet. Han måste komma på något annat istället, något som inte skulle vara lika uppseendeväckande, och som kanske inte skulle ta livet av dem också. Han var inte törstig just nu och han visste att det var fel att ta deras liv.

(Ohh... vilka är "dem"? *supercurios Alex*)

Dani har inget bra svar på det.
"Spelar det någon roll när de knappt kan se sina händer på grund av alkohol?" Svarar Dani och tillåter sig själv att slappna av lite. William är den första främlingen någonsin som inte är intresserad av Maxine... också en av de få som skulle räddat henne från att drunkna. Annars... hon hade dött. Det inser hon precis, det finns en stor risk att hon skulle ha dött. Det har hänt förut, men då Maxine varit där och fått upp henne innan hon knappt fått vatten i lungorna. Hon hade kanske dött den här gången. Hon är rädd för att dö, skulle de ha räknats som mord? Skulle det ha räknats som en olycka? Det kan det inte ha gjort om hon dött, det skulle väl varit mord? Av någon anledning får det henne att nästan acceptera faktorn att hon hade dött om inte William varit där. Hon kommer aldrig, aldrig någonsin gå i närheten av vatten igen. Hon kanske kan övertala hennes pappa att ta bort den ur huset helt?

William rynkade på näsan, han önskade att ungdomar kunde vara mer ansvariga och inte bara förgifta deras blod med alkohol. Han suckade och mumlade till sig själv, "det är tur att vampyrer inte kan bli fulla", det var så tyst att ingen annan än en annan vampyr skulle kunnat höra det. Hade han varit full just nu hade Dani antagligen inte suttit med sin rygg pressad mot hans bröst just då. Hennes hjärta dunkade fortfarande alldeles för snabbt, han förstod att hon tänkte på något som gjorde henne lite uppskärrad. För att försöka lugna ner henne en smula började han försiktigt stryka hennes fortfarande blöta hår. Sedan slog det honom att hon kanske frös, speciellt eftersom att hon låg tryckt mot honom som var naturligt kall, han ville även försöka få henne att tänka på något annat. Något som inte gjorde henne så uppskakad.
"Är du kall? Ska jag hämta en filt eller ett täcke åt dig?" frågade han då.

"Jag tror att jag hellre skulle gå till mitt eget rum då." Svarar Dani omedveten om hur kall hon faktiskt är, hon har blåa läppar, hon är som alltid blek men hon ser nästan blekare ut än vanligt men det kan bero på chock. Hon försöker försiktigt ta sig loss från William samtidigt som hon fortsätter. "Felicia har säkert kastat ut alla därifrån vid det här laget." Säga vad man vill om Felicia men hon är effektiv, riktigt effektiv och många har respekt för henne. Fast kanske inte fyllon. Hennes rum ligger intill, musiken har tystnat och Dani kan knappt höra bråket mellan Maxine och Felicia, men hon urskiljer några ord här och där och det är bara för att dörren är på glänt. Fast Dani kommer inte speciellt långt förrän en yngre man som torkar bort något från sin mun tittar in i rummet och hon kopplar det genast till Maxine, det är bara Maxine som har främlingar till vänner.
"Ah, här är du William!" Säger mannen och Dani flyttar sig lite ur vägen, osäker på vem han är.

"Ah, här är du William!" sa Michael och steg in i rummet när Dani hade flyttat på sig. William kollade lite misstänksamt på honom, var det blod han hade torkat bort från sin mun? Han hoppades innerligt att det var vilken annan flytande substans än blod. William hade varit duktig på att dölja sina spår, och inte för att svärta ner sin mentors rykte men han var inte alls lika duktig.
"Michael!" sa han med ett på klistrat leende. "Var har du varit? Jag har knappt sett dig!" Om han hade läst sin kompis ansikte rätt hade Michael lätt sett att det inte var ett äkta leende. Kompisen såg lite skamsen ut och William insåg i det ögonblicket att det inte hade varit alkohol han hade torkat bort från ansiktet utan just blod. Men eftersom Dani fortfarande var i rummet fanns det inget annat att göra än att fortsätta spela.
"Nä du vet minglat omkring lite, dansat, druckit, det man ska göra på fester helt enkelt. Men sen försvann alla och jag vet inte riktigt varför alla gick, klockan är bara 00:12 än så länge, natten är fortfarande ung!" utbrast han och vickade lite på höfterna. William himlade med ögonen. Sedan kom han ihåg Dani som han hade glömt bort för ett ögonblick.
"Varför alla gick vet jag inte" han visste inte om drunkningsscenariot var något som Dani ville hålla hemligt eller inte, "men jag vill introducera dig för någon. Michael det här är Dani, Dani det här är Michael." Michael kollade menande på Dani och William nickade, ja det här var tjejen som han hade haft den hemska händelsen med...

Dani blir plötsligt väldigt intresserad av sitt trassliga hår och fixerar sig på att försöka reda ut det än att faktiskt lyssna på dem. Hon hör hur mycket klockan är, att alla hade gått och det är hennes fel. Även fast det inte är det egentligen så kommer någon lyckas tvista det på något sätt så att det blir hennes.
"Michael det här är Dani, Dani det här är Michael." Dani sträcker automatiskt ut handen mot Michael som tar den och verkar först tveka på vad han ska göra men skakar den sedan. De hinner inte mycket längre förrän Maxine, som inte vet vad knacka är, slår upp dörren och rusar fram till Dani för att krama om henne. Hon stinker dock av alkohol och Dani skulle allra helst vilja bli av med henne men Maxine tenderar att bli väldigt klängig när hon är stupfull.
"Dani! Tack och lov att du inte är död." Säger Maxine smått utdraget i i en tonhöjd som liknar en tolv-årings. "Vad skulle jag göra utan min favorit, va?" Maxine skrattar lite och drar lite i Danis nyutredda hårtest. Maxine vänder sig bryskt om mot William.
"Vill du låna lite kläder? Ffför Fffelicia sa att du hoppade i sså då måsste du också vara blöt." Som vanligt så kan Maxine inte prata normalt överhuvudtaget när hon är full och varför inte Felicia kommit hit själv är inget mysterium, hon städar säkert upp efter alla.

William hade inte ens tänkt på att han också var blöt, med det var han ju såklart, han hade som sagt hoppat ner i poolen efter Dani.
"Ja torra kläder hade varit skönt, men jag kan gå och prata med Felicia om det så att du kan gå och vila lite."
"Vvar inte ffånig, kom med hhär!" sa hon och drog med honom ut ur dörren. Han såg panikslaget på Dani, ville inte lämna henne ensam.
"Ta det lugnt, jag håller ett öga på Dani medan du går och fixar kläder." sa plötsligt Michael och blinkade mot Dani. För en stund sedan hade William varit upprörd för att Michael hade druckit blod på festen men nu var han tacksam för det. Det betydde att han inte var törstig längre och att han inte skulle göra något med Dani. Han slappnade av en smula, följde efter tjejen som såg ut som Dani, vilket han förstod var Maxine, och lämnade Dani efter sig.

(*yolo-mode activated* Cos reasons. xD)

Dani är allmänt obekväm med att vara ensam i ett rum med Michael, men han verkar... schysst?
"Fast du kanske också vill byta kläder? Du är genomblöt." Säger eller konstaterar Michael och han iakttar henne på ett sådant sätt att Dani nästan känner sig skyldig över något, men hon vet inte av vad. Dani skruvar lite på sig och nickar kort.
"Mm, jag tror jag går och fixar det." Säger hon och när hon ska gå förbi honom så öppnar han dörren för henne.
"Är det ditt rum som är intill?" Frågar han och går ut ur rummet efter henne.
"Japp." Svarar hon med en mindre suck och öppnar upp sin dörr. Det är tomt nu, faktum är att det enda spår av att det varit folk här är att hennes skrivbord flyttats ut från väggen och stolar står runt det. Michael slinker in han med, men Dani lägger inte märke till honom förrän han pratar igen.
"Har du gjort dem?" Frågar han samtidigt som Dani flyttar runt stolar. Dani vänder sig om för att se vad han tittar på och det han ser på är den hyfsade teckningen hon ritat av William.
"Ja, det är jag." Han tittar upp, får ett ursäktande leende på läpparna.
"Förlåt, jag går ut." Svarar Michael glatt och om Dani varit lite mer uppmärksam skulle hon ha märkt att han tar med sig teckningen ut ur rummet och stänger dörren.

Maxine drog med William längre in i huset, förbi dörr efter dörr. Sedan stannade hon och öppnade en av dörrarna.
"Detta äär mina fföräldrars rrum, du ffår ttitta men inte rröra, ookej?" sa hon och spände sina dimmiga ögon i William.
"Okej!" sa han och Maxine släppte honom med blicken för att sedan rota runt i hennes föräldrars garderob. Han såg sig omkring i rummet, det var ett stort rum med en dubbelsäng ståendes i mitten med sängstommen mot väggen. Den var bäddad med mörka sängkläder och många kuddar. Det fanns en dörr i rummet vilket William antog gick in till ett eget badrum. På väggarna fanns även många fina konstverk, och i taket hängde en stor och vacker ljuskrona.
"Jag ttror du kan ha mmin pappas storlek" sluddrade Maxine fram medan hon kastade ett par mjukisbyxor och en mjuk t-shirt mot honom. Kläderna var antagligen menade att träffa honom men de kom inte ens i närheten. Han rörde sig mot dörren han hade trott gick till badrummet men när Maxine såg hans rörelse mot dörren sprang hon genast och ställde sig framför den.
"Ddu får iinte gå in hhär!" sa hon bestämt.
"Jag ska bara byta om, det går på två sekunder!"
"Du ffår byta om i eett av badrummen" sa hon och pekade mot en dörr som låg ute i korridoren. William ryckte på axlarna och gick in i badrummet.