Hungerspelen - Bara en kan segra

Omg jag dör lite här borta! c,x Vilka snälla kommentarer! Ni är bäst!

I LOVE MY READERS FOREVER! ♥

Jättebra!
Det enda jag kan hitta är troligtvis slarvfel, men jag tycker du är helt galet duktig på att skriva ♥

Så bäst alltså!

Jättebra kapitel!

mer!!

DU ÄR BÄST OCKSÅ!!

You guys are the best! Här får ni ett till bara för att jag har haft rätt mycket tid att skriva i för väg på ^^'
------------------------------

Kapitel 6: Öppningsceremonin

Rummet är stort men trångt eftersom alla deltagarna trängs bland sina vagnar. Några försöker prata med varandra och några står redan i sina vagnar i väntan på att få åka ut. Jag hör någon säga: ”Första vagnen om 2 minuter” i en walkie talkie en fredsväktare håller i. Dessa två minuter ger mig tid att inspektera de andra spelarna. Några stirrar på min klänning med avund i blicken. Den är värd att minnas. Andra skryter om sina egna klädnader. Flickan från distrikt 1 har ett förtrollande rött naturligt hår som låtits vara utsläppt. Hon har rätt mycket smink på sig och kritvita tänder. Hon ler kaxigt. Något säger mig att jag ska akta mig för att bli hennes fiende. Pojken från samma distrikt ser minst lika farlig ut. Han har korpsvart hår och är muskulöst uppbyggd. Han är vältränad och ler på samma sätt som flickan med det eldröda håret. Flickan och pojken från 2:an ser ut att vara mer i min ålder. Flickan är kort och har brunett hår uppsatt i en tofs på huvudet och en ljus hy. Pojkens hy är mer åt det solbrända naturliga hållet, lite mörkare än min egen. Han har tjockt brunt hår till slutet på nacken, en bröstplåt utav guld( klädnaden liknar något romarna brukade ha på sig ) och gröna ögon. Hur kan jag se det? Jo, han ser på mig tillbaka i just det ögonblicket som jag granskar honom. Han ler, troligen åt min klänning eller så. Jag tittar bort.

Plötsligt får alla strikta instruktioner om att ställa sig i sina paradvagnar. Nu gäller det. Distrikt 1 skickas in. När de stora dörrarna öppnas bryter ett väldigt högt jubel ut. Tusentals färgglada huvudstadsmänniskor sträcker på sig för att få en titt på de första spelarna. I ett litet bås i taket sitter kommentatorer, de vet jag från tidigare spel. Med tio sekunders mellanrum skickas fler vagnar in. Nu är det vår tur. Finnick sa åt mig att le, att göra ett intryck. Jag tar ett djupt andetag och sedan ser jag ut som om jag har jättekul. Seamus ler också brett. Demia sa åt mig att backa lite så att alla skulle få en ordentlig titt på min klänning. Seamus gör samma sak, hans marinblåa klädnad är utsmyckad med snäckor och koraller. Båda våra huvuden ser ut som korallrev, eftersom han också fått en matchande krona. Till råga på allt har hans stylist gett honom en mantel som fladdrar likt vågor i vinden. Människorna jublar och kastar åt oss blommor och småmynt. Jag sträcker på mig och vinkar glatt. Jublet sträcker sig högre över stadion och de sista vagnarna har skickats in. Jag har faktiskt lite kul.

Sedan händer det. En av de mörka hästarna framför 2:ans vagn hoppar till. Någons ros träffade den i ansiktet och taggarna fick den att halvt stegra sig. Flickan höll sig fast men pojken med de gröna ögonen som hade båda händerna i luften när han vinkade – föll ur. Ett flämt går igenom publiken trots att några fortfarande jublar. Paradvagnarna har stannat men ingen verkar gå fram för att hjälpa honom. De räknar nog med att han tar sig upp själv. Fast om man är så nära hans vagn som jag är ser man att han ligger och håller sig för axeln. Han är skadad.
”Åh, ni måste skoja.” mumlar jag innan jag hoppar ur min egen vagn. Nu har även resten av publiken tystnat. Jag springer fram till pojken. Jag kan bara tänka mig vad Trissy skulle skrika åt mig nu. Jag hukar mig över honom.
”Är... är du okej?” Jag kan inte se om han nickar eller skakar på huvudet.
”Jag kommer hjälpa dig upp nu. Men du måste hålla i mig med den handen du håller om armen.” fortsätter jag och vänder mig så att han kan ta tag i min axel.
”Okej.” säger han. Han kvider lite när jag hjälper honom upp, men han lyckas stödja sig på mig och tillsammans går vi tillbaka till hans vagn. Flickan stirrar surt på mig. Som om hon ville att det skulle ha varit hon som hjälpte honom och inte någon utböling från ett annat distrikt. Han var ganska söt, faktisk. Dem kanske var ihop. Jag hjälper honom upp på sin plats igen, men innan jag hinner gå tillbaka till min egen vagn tar han tag i mig och viskar: ”Tack.”
Jag nickar till svars. När jag går tillbaka till min vagn känns det som en evighet. Alla stirrar på mig. Bra gjort, Kylee. En riktigt bra start på spelen, idiot. Jag kommer få så mycket skit för det här. Men någon i publiken har ställt sig upp. Sakta har denna person börjat klappa, och andra har hakat på. Snart klappar hela stadion, några busvisslar.
”Vilken sportsanda! Det där ser man inte varje dag.” utbrister någon av kommentatorerna. Jag rodnar lite när jag ställer mig i min egen vagn igen trots att jag verkligen inte tycker att jag är värd applåderna. Vagnarna rullar ut.

Så fort jag och Seamus stiger av vagnen får jag en hastig high-five av Finnick. Trissy står i ett hörn men kan inte låta bli att le lite. Demia är också där.
”Ja, det där var ju inte precis väntat.” säger Finnick.
”Vad? Ingen hjälpte honom.” sticker jag in. ”Det var ingen stor grej.”
”Men publiken tyckte att du var modig, det är det som räknas. Du hjälpte en kille du inte ens känner. Det kan vara bra. Nu måste vi bara smöra ihop en historia till intervj-”
”Vadå historia? Varför gör alla en så stor sak utav det?” avbryter jag. Varför kan de inte bara inse att jag gjorde det av ren mänsklighet.
”Har ni aldrig hjälpt någon som gjort sig illa?”
”Jo, men det är meningen att ni ska slåss till döds.” menar Finnick. ” Vi kan nog göra något av det här.”
”Fattar ni inte? Det var ingen stor grej, han behövde hjälp, ingen kom.” säger jag irriterat och tar av mig korallkronan och ställer ner den i vagnen.
”Vet ni vad jag tror?” avbryter Trissy.
”Jag tror att vi alla behöver äta en god middag och gå och lägga oss.” De övriga mumlar instämmande.

När jag kommer upp till vår lyxlägenhet på våning fyra går jag direkt in på mitt rum och stänger dörren. Jag ville inte ha all den där uppståndelsen. Jag vill bara vara tyst och dö för mig själv utan att någon märker det. Mina händer sträcker sig efter fjärrkontrollen till teven som sitter i ett hörn i taket. Det finns flera knappar på den här kontrollen än det fanns på den i tåget. Denna teve får även in huvudstads kanaler, inte bara slåttrar. Den här gången bestämmer jag mig för att faktiskt kolla igenom alla slåttrar jag inte redan sett. Däribland 2:ans.

-----------------------
Snälla kom med kritik!
Det här kommer också att läggas upp på innehållsförteckningen.
glina2 har du slutat att läsa?

Jättebra!
Du är duktig på att skriva, noggrann med radbyten, skiljetecken,lagom långa dialoger mm.
Jag blev faktiskt lite orolig i börjag att den skulle likna boken hungerspelen för mycket. Men nu är jag inte orolig längre .
Du skriver med en enorm skrivarglädje ock detta är den bästa thg-ff som jag har läst

Taaaack jag blir så glad!

Jag ska läsa detta senare idag

Oh, herre min Jesus, du är grymt duktig på att skriva ♥ Bra att du tar med lite egna saker så att det inte blir för mycket av boken. Jag tycker man märker att du är noggrann och duktig på att skriva, radbyten, kommatecken & dialogernas längd och lite mer

Fortsätt skriva ♥