Beastly friendship. (PRS)

Crystal hostar och andas tungt, men hon kan svära på att mannen skrattar eller liknande med sina sista andetag.
"Jag måste... han var inte ensam." Till en början var det något i stil med att hon måste varna resten av flocken, den andra delen är en varning. "Vi måste ut härifrån..." Mumlar hon ungefär lika otydligt som det första hon sagt. Gud, hon hatar stormhatt. Det drar ned varenda sinne hon har samt får ned hennes helande ett flertal nivåer, och ofta behöver man den i sådana här lägen så det är väl det perfekta hjälpmedlet.

Wesker nickade och lyfte upp Crystal i famnen innan hon hann protestera. Det skulle gå fortast så här. Han började gå tillbaka samma väg som de kommit och när han passerade man som låg på marken log Wesker kallt. Han kunde få dö här ensam och övergiven. Wesker var glad att han hade bra lokalsinne och fanns in väg ut genom labyrinten. När han kom ut såg människor på honom men han skyndade sig bara bort till hästkärrorna. Han satte ner Crystal i en och satte sig bredvid.
"Oxford street sju" sa han bara och mannen började rulla emot Weskers hem.

Crystal kan inte riktigt styra utmattningen som avskyvärt nog dykt upp såpass snabbt, Xavier kommer bli rasande om han får höra att det finns jägare som faktiskt hittat dem, snarare Crystal... men Xavier tar det alltid en mil längre. Crystal kvicknar dock till en aning när vagnen börjar rulla, vilket hon samtidigt lägger märke till att hon lutat huvudet mot Weskers axel och rätar automatiskt på sig så gott det går.

Wesker tittade oroligt på Crystal, han var inte säker på att hon mådde bra. Han visste inte vad Stormhatt kunde göra med henne, eller hur det påverkade henne. Han hjälpte henne ur vagnen när den stannade utan för hans bostad. Wesker betalade mannen och lyfte sedan upp Crystal i famnen, vare sig det behövdes eller inte. Han kände sig lugnare om han kunde hålla om henne. Männen som stod utanför grindarna till hans hus öppnade dem och Wesker gick in genom dem. Han kom fram till dörren och öppnade den.
"Välkommen hem sir" sa hans butler och Wesker bara hummade som svar.
"Fixa något att äta och dricka och ta sedan upp det till mitt rum" sa han och bar upp Crystal till sitt sovrum och la sedan ner henne på sängen.
"Hur känner du dig?" frågade han oroligt.

"Jag kommer vara tillbaka snart, inget att oroa sig för." Säger Crystal så gott som skämtsamt för att försäkra honom om att det verkligen inte är någon större fara, inte längre iallafall. Crystal borde åtminstone vara okej snart, även om hon inte riktigt vet hur mycket det var eller vilken sort det kunde vara. För enligt Xavier fanns det några fler typer som var farligare än vanlig stormhatt. Fast Crystal kände bara till att det fanns blå stormhatt som användes för att ta ned en alpha, alltså skulle det tagit död på Crystal. "Tack för hjälpen." Säger hon leende till honom. "Hade troligen varit död annars." Fortsätter hon med ett smått oberört lugn. Lugnet kan också bero på stormhatten, förstås.

Wesker nickade, han satte sig i en stol och betraktade henne.
"Jag kommer antagligen oroa mig tills du är ditt vanliga jag och stjäl blommor" sa han och såg sig runt i sitt mörka sovrum. allt var inrett i mörkek och svarta gardiner och förhängen till sängen.
"Vad har man inte vänner till och en död människa är en mindre att oroa sig för" sa han bara kallt men log sedan emot henne.

Crystal skrattar lite när hon plötsligt kommit på en tanke om att någon letade efter henne och beskrev henne som den som stal blommor.
"Är det så du skulle beskriva mig för andra också?" Hon ler fortfarande lite grann, det är faktiskt en rätt roande tanke. Undrar hur många som skulle känna igen henne... inte något speciellt stort antal, troligtvis.
"Fast han skulle inte skjutit dig, du må ha varit i vägen för honom men han skulle inte ha skjutit dig." Svarar hon lite allvarligare och gör sitt bästa för att kvickna till. Kanske en halvsekund efter uttalandet knackar det på dörren.

Wesker tänkte efter innan han svarade.
"Nej det skulle jag inte. Då hade jag antagligen fått dig arresterad, något jag inte vill skall hända. Jag hade beskrivit dig som den dam du är" sa han och blinkade med ena ögat emot henne och log vänligt. Wesker lutade sig bakåt i stolen och ryckte på axlarna.
"Kanske inte, men jag gillade inte tanken på att han skulle skjuta dig" sa Wesker och ropade sedan kom in. Hans butler kom in med mat och dryck och såg på Crystal med en undrande blick. Det var inte många som fick komma in i Weskers hem, allra mins hans sovrum. Butler hade aldrig mött Crystal och Wesker hade aldrig talat om henne.
"Du kan ställa det på nattduksbordet" sa han och butlern gjorde som han blev tillsagd och bugade innan han försvann.
"Jag tänkte att det kanske skulle hjälpa dig återfå dina krafter" sa han leende.

Crystal ser undrande på honom.
"Dam?" Frågar hon roat. "En dam som stjäl rosor, det låter lite ironiskt." Fortsätter hon i samma tonfall och undrar i tanken hur många konstaplar som skulle tycka om den presentationen. Aja, spelar ingen större roll.
"Nja, det var inte en speciellt attraktiv tanke enligt mig heller." Erkänner hon, mest mumlande för sig själv än ett faktiskt svar. Men hon håller sig tyst när butlern dykt upp, hon är inte direkt översocial med sin uppfostran.
"Vem var det?" Frågar hon när han försvunnit.

"Jag kan knappast beskriva dig som en man" sa Wesker och höjde ett ögonbryn åt henne.
"Det hade uppriktigt sagt gjort mig ledsen om du velat dö" sa han och log svagt. Han vände blicken emot dörren där hans butler försvunnit.
"Carlos, min butler" sa Wesker.