Rose and Scorpius -No matter what (SV)

Tack så jättemycket alla! ♥ ♥ Freddelito, det är ganska lång tid kvar tills den är slut men jag börjar bara planera lite redan nu

21. Scorpius kände sig förfärligt tom när han långsamt gick genom det stora slottet. Och fastän han försökte intala sig att han fattat rätt beslut, dröjde sig bilden av Roses tårfyllda ansikte kvar på hans näthinna. Han ville rusa tillbaka, krama om henne, säga att han ångrat sig och hur ledsen han var. Men det var försent. Rose skulle aldrig tala med honom igen. Och han kom ihåg ett citat han stött på i en bok någon gång:

The first time you break her heart will also be the last one, cause she won't let you touch it again.

Åh, varför blev allt han gjorde fel? Scorpius önskade att han hade kunnat spola tillbaka tiden, till innan han hade berättat för sina föräldrar om Rose. Då hade allt varit bra! Varför var han en sån jävla idiot?! Nu kände han hur mycket viktigare det var för honom att vara med Rose, än att hans renblodiga föräldrar och vänner var nöjda med honom.

Scorpius gick inte tillbaka till slytherins uppehållsrum. Klockan var halv elva, och femteårseleverna skulle egentligen vara i uppehållsrummen vid tio, men Scorpius brydde sig inte. Han slank in på en killtoalett för att undgå upptäckt och få vara ensam. Han gick fram till handfaten, och när han tittade upp såg han sitt bleka ansikte i en av speglarna. Han hatade vad han såg. Hade han trott att han skulle känna sig bättre efter att han gjort slut med Rose? Att han skulle bli den han varit innan han lärt känna henne?
Scorpius vände sig bort från sin spegelbild och gav dörren till ett av toalettbåsen en hård, ilsken spark. Det kändes som om han brutit minst tre tår, men tårarna som vällde upp i hans ögon var på grund av en helt annan smärta än den som han nu kände i foten. Han satte sig på det kalla kakelgolvet, och gömde ansiktet i händerna.

"Malfoy?" Scorpius stelnade till. Han hade inte hört att någon kom in på toaletten, men nu såg han en kille med svart, rufsigt hår stå framför honom. Albus Potter.
"Hur är det?" frågade han nu och såg granskande på Scorpius, som hastigt försökte torka ögonen på ärmen, utan att det skulle märkas. Det lyckades inte särskilt bra.
"Jag menar, det såg ut som om du... Du vet..."
"Vad gör du här?" klippte Scorpius av.
"Någon har lagt en fastlåsnings förtrollning på dörren till killtoaletten i Gryffindortornet, och jag behövde verkligen... Ja, hursomhelst, har det hänt något? Inte för att jag känner dig, men vi har ju ändå en koppling till varandra genom min kusin."
Scorpius tvekade. Det vore verkligen skönt att prata med någon, och Alec eller Christopher var ju otänkbara. Dessutom kände Albus Rose. Och han var kille, vilket var en fördel. Vad hade han egentligen att förlora?
Så Scorpius berättade. Och han sket i att han var töntig, att han borde vara generad över att en annan kille hittat honom gråtandes, att hela situationen var helt absurd.
När han var klar sa Albus:
"Jag undrade faktiskt vart Rose tog vägen efter middagen. Hon kom inte tillbaka till uppehållsrummet. Inte för att jag har någon större erfarenhet av tjejer och sånt, men jag tycker att du borde prata med henne."
"Som om hon skulle lyssna. Hon hatar mig säkert nu," suckade Scorpius.
"Du kan iallafall försöka. Och jag tror att ju fortare du gör det, desto större är chansen att hon förlåter dig. Men jag måste säga att det är en komplicerad situation du har hamnat i." Scorpius skrattade och nickade, och till sin egen stora förvåning mådde han plötsligt lite bättre.
"Jag är inte så van vid sånt här," sa han sen och reste sig från golvet.
"Inte jag heller! Det är ju inte så 'manligt' direkt. Att ha djupa samtal brukar snarare vara Roses special område."
"Just det. Men tack ändå... Och en sak till, skulle du kunna låta bli att berätta för Rose om... Tja, det som har sagts nu?" Albus tvekade en sekund. Sen nickade han och log snett.
"Visst."

Bra, rätta till det du har ställt till med nu! Men om de blir vänner igen har han ju i alla fall lärt sig att hans familj inte spelar någon roll... Den där förtrollningen på gryffindortoan kom ganska lägligt där

Ahh, in love again ♥
Naw, är lite förtjust i Al hehe, och jag gillade honom i det här kapitlet 8} ♥
Men vem tror du att du är Scorp, go back to her now!!!! That's the only right!
Puh, tur att den inte är slut snart!!! Och vad kul att du planerat mer, det minskar ju risken för att det ska bli oaktivt pga idétorka!! ♥
Längtar efter mer! ♥

jätte bra! bevakar

22. "Var har du varit? Vad har hänt?" James kom springande med orolig min så fort Rose klättrade in genom porträtthålet. Det var strax efter midnatt, förutom James var det inga elever i uppehållsrummet.
"Jag satt uppe och väntade på dig. Du ser ju helt förstörd ut!"
Rose svarade inte utan skakade bara på huvudet. Hon visste att rösten inte skulle bära. Istället försökte hon tränga sig förbi James och dölja sitt ansikte. men han högg tag i hennes arm.
"Rose!"
"Jag vill inte prata om det! Okej?" skrek Rose gällt och ryckte loss sin arm.
"Nej det är inte okej! Du kan inte bara försvinna, komma tillbaka mitt i natten som ett vrak och inte säga vad som har hänt! Jag vill ju hjälpa dig!" Då brast det än en gång och Rose sjönk ihop i James famn, skakande av snyftningar. James klappade henne på ryggen och viskade:
"Har han gjort något?" Rose nickade.
"Har han gjort slut med dig?" Rose nickade igen.
"Den jävla idioten! Jag ska strypa honom, jag lovar! Hans hjärna måste vara mindre än ett damm korn! Jag ska..." James fortsatte mumla hotelser, samtidigt som han strök Rose över håret.
"Men då är ju du ledig nu," sa han plötsligt. Hans hand gled ner på hennes höft, och hon orkade inte göra motstånd.
"Jag skulle aldrig lämna dig, Rose. Inte för något eller någon. Jag skulle aldrig såra dig, det vet du. Det där äckliga krypet kommer inte komma i närheten av dig något mer. Jag kan beskydda dig, jag lovar." Rose gjorde fortfarande inte motstånd. Hon hade blivit helt slapp i hela kroppen.
"Du behöver sova. Kom," sa James, och drog henne mot den mjuka soffan framför den öppna spisen. Rose kände plötsligt hur oändligt trött hon var, och utan protest lät hon James lägga armen runt henne. Hon lutade sig mot hans axel, och somnade genast.

Nästa morgon erbjöd sig James att hämta upp frukost åt Rose, ifall hon "inte kände för att äta bland alla andra elever", men Rose avböjde. Hon tänkte nämligen inte visa sig svag, eller låta Scorpius tro att hon inte klarade sig utan honom. Detta sa hon såklart inte till James, men han frågade inte heller.

Eftersom det var lördag åt de flesta frukost senare än vanligt, och klockan var bara nio. Kanske hade han inte kommit än. Rose tvingade sig själv att inte titta mot slytherinbordet när hon och James kom in i stora salen, men James fnysning förrådde att Scorpius var där. Snabbt fattade Rose tag i James hand. Han verkade förvånad och glad, men han visste ju inte heller orsaken.
Lily och Albus såg minst sagt förbluffade ut när Rose och James satte sig bredvid dem.
"Vad har hänt med Scorp?" frågade Lily tyst, men Rose ignorerade henne och tog för sig av ägg och bacon. Hon spetsade en bit ägg på gaffeln och förde den till munnen. Men hon kunde inte äta. Gaffeln landade på tallriken igen med ett högt klirr.
"Mår du inte bra?" frågade James oroligt.
"Det är okej, lite ont i magen bara."
"Vill du gå?" Rose nickade. Det var patetiskt att hon inte ens klarade av att vara i samma sal som Scorpius, men hon ville inte riskera att bryta ihop inför hela skolan.

Men precis när Rose och James kom ut ur stora salen hördes springande steg bakom dem. Och när Rose vände sig om såg hon rakt in i de där välbekanta, bruna ögonen. Hon fick panik. Scorpius öppnade munnen, som om han tänkte säga något, men Rose tänkte inte ge honom chansen. Hon vände sig om igen, och kysste James.

Aw, även fast jag föredrar Scorrose måste jag medje att det var väldigt sött med Rose och James, älskar all kärlek ♥ Och det kanske får Scorp att inse hur mkt han älskar Rose? Hope so.
Du skriver jättebra, och jag älskar det ♥
Åh, skulle vilja ha mer nu hehe 8}

oooo vad spännande

ååååh så braaaa
edit; läs gärna min fanfiction om Astoria Greengrass!

Lika kul som vanligt att höra era åsikter! Jobbar på ett nytt kapitel, men då jag är sjuukt trött eftersom jag går och lägger mig försent hinner/orkar jag inte skriva så mycket i veckan. Så ni kke får vänta några dagar till...