Rolla privat?

(Vill försöka skapa liv i det här rollspelet vet att det var nästan exakt ett år sedan som vi slutade med det men det var så bra så skriver ett inlägg här nu, om du vill 5_lollipop_5 så kan vi väll fortsätta?)

Jag skulle sova över hos Mickan natten efter festen, alla gick hem vid nio ungefär och det tog inte lång tid innan hela huset var tomt och musiken var avslagen. Det var då bara jag och Mickan kvar i huset, hennes föräldrar var bortresta och är borta ett par dar så jag kommer behöva hjälpa Mickan att städa efter festen så att det inte märks att det har varit fest över huvudtaget.

Jag sitter utslagen i soffan med dunkande huvud av den konstanta höga musiken och får små flashbacks av vad som hände på festen. Jag får en bild av när den där killen går fram till Ella när hon blev utpekad av Mickan, jag ser hur han får henne att snurra runt runt och de snurrar i evigheter. Sen fick jag bilden av några som behövde kyssa varandra på sanning eller konka och när en tjej satt och grät i fosterställning i ett hörn.

Jag inser då att jag har känt mig så liten och obetydlig hela kvällen, jag har inte haft en åsikt jag har inte kunnat hjälpt någon som Mickan har sårat och jag har bara varit ingen. Ingen bryr sig om mig eller vad jag tycker och tänker, inte för att jag vill att dom ska bry sig men det spelar helt enkelt ingen roll vad jag tycker. Jag behöver bara stå där och se glad ut som någon jävla porslins prinsessa, jag vill inte vara en porslins prinsessa någon kan ju råka putta ner mig från min plats på det fina byrån och då blir jag skadad och blir aldrig hel igen.

"Jag måste bort här ifrån", tänker jag och ställer mig upp från min plats i soffan och går snabbt in till Mickan som är i fullgång med att tvätta bort sminket från sitt ansikte. När jag ställer mig i dörröppningn så ser hon förskräcklig ut hon har halft tvättat ansiktet och jag ser att mascaran rinner ner för ansiktet. Jag harklar till så att hon tittar upp och ser mig.
"Vänta", säger hon och fortsätter med att tvätta bort det kvarlevande sminket från hennes ansikte. När hon tillslut blev klar så tittar hon upp på mig och frågar: "Vad vill du?" ganska så otrevlig men långt ifrån hur otrevlig hon kan vara.
"Jag har tänkt på en grej..", börjar jag.
Mickan nickar halft på ett sätt som menar "jaha och"
"Jag tycker inte att du och jag passar så bra ihop längre", fortsätte jag och är beredd på det värsta.
"Vad menar du med det Eric, vi passar väl ändå jättebra tillsammans vad är det du försöker säga?", svarar hon.
"Jag tycker att vi borde göra slut för det här fungerar inte", säger jag och vänder mig om för att gå och ta mina saker för att gå hem.
"VA FAN ERIC DU KAN INTE GÖRA SÅ HÄR, DU KAN INTE GÖRA SLUT MED MIG!", skriker hon efter mig och jag förstår varför, ingen trotsar henne någonsin hon får alltid vad hon vill ha och det har altid varit så. Hon är ensambarn och hennes familj har pengar så att få allt hon pekar på har alltid varit en självklarhet för henne. Men nu så står hennes "pojkvän" framför henne och säger att de ska göra slut, det klarar inte hon av. Men jag bara forsätter att gå mot hallen och tar på mig skorna och luvtröjan när jag når den. Checkar av att jag har mobilen med mig och går ut.

(se på fan det blev ett ganska så långt inlägg hoppas du vill fortsätta med mig)

Av någon anledning så bevakade jag fortfarande den här tråden, nu har jag mycket mer fritid och även trådlöst nätverk hos både min mamma och pappa! Sååå, jag vill vara med igen och kommer vara mer aktiv än förut xD

(men gillar nt att rolla bara två hahah, så 5_lollipop_5?)

(Gud vad kul Trädkatten att du vill vara med nu, hoppas att 5_lollipop_5 också vill vara med)

En ny dag. En ny chans att göra något bra av sitt liv. Eller, som det är för mig, en ny chans för Mickan och hennes gäng att förstöra mitt liv. Som tur är är det helg. Jag känner mig fortfarande yr efter gårdagen, så jag tar på mig mina gympaskor och slänger på mig en jacka. En parkbänk och lite lugn och ro är vad jag behöver nu. Sen ska jag ta tag i killfrågan. Jag har aldrig tänkt tanken att jag skulle behöva välja mellan två killar. Jag är inte den sortens person liksom. Hursomhelst, problemet är att båda har flickvänner, för jag antar att Isaac är ihop med Bea. Åh, varför ska allt vara så komplicerat?!

Jag kommer till parken och sätter mig på en sliten parkbänk, vid en fontän som är ur funktion. Det känns ensamt, fast jag är inte själv i parken. Förutom jag så är det ett ungt par med en liten bebis borta vid gungorna och en grupp med gamlingar vid boulebanan. Jag kommer på mig själv med att inte ha tagit med ett anteckningsblock. Det här är ju en perfekt inspirationsplats som alla berömda författare talar om att man ska ha. Nåja, jag får väl försöka lägga allt på minnet. Bebisen som tjuter glatt när han svingas upp i skyn av sin skrattande pappa, medan mamman står orolig bredvid. Två äldre herrar som tjafsar över vems bouleboll som kom närmast. Fåglarna som kvittrar. En kille som harklar sig bakom mig. Jag vänder mig om.
"Hej!" säger Isaac.