Viktigt Bortglömda[SV]

DU ÄR BÄST.♥

Vi kan vara bäst tillsammans då *Avtal ♥ *

Om ni vill får ni gärna tipsa om den här ff'n Det är roligt om man får mer läsare (även om de jag har är sjukt fantastiska ♥!) Ni behöver verkligen inte, men det skulle vara snällt C;

Här kommer nästa del:

-----
7 augusti 2021, 05:26

Freya

"Vänta lite nu, vad gör du här?" Säger jag förvånat. Flickan framför mig ser väldigt trött ut. Hennes röda trassliga hår är uppsatt i en slarvig hästsvans och under hennes vilt uppspärrade ögon finns stora mörka påsar. Den här tjejen ser inte ut att ha sovit på flera nätter.
"Jag... jag..." Säger hon osäkert, men börjar om. Den här gången med en misstänksam ton. "Vad gör du själv här?"
"Jag... drömde", svarar jag ärligt, men tveksamt. Egentligen har jag fått nog av ärlighet. Ingen tror ändå på Freya Brooks, den galna, söndriga flicka som ingen kan laga. Men det är något speciellt med den här tjejen. Varför skulle hon gå upp tidigt just denna morgon?
Man går inte ut frivilligt om man ser ut sådär, konstaterar jag tyst för mig själv.
"Jaha", säger flickan bara.
En pinsam tystnad lägger sig. Jag försöker få ögonkontakt med henne några gånger, men vid varje försök tittar hon snabbt bort.
Tillslut går jag och sätter mig på parkbänken under lyktstolpen. Hon står envist kvar några meter bort.
"Vad väntar vi på?" Kan jag inte låta bli att fråga efter en halv evighet.
"Jag vet int..." Hon småspringer fram till mig, plötsligt ivrig efter småprat. Men hennes ansiktsuttryck säger att något är fel.
"Har det hänt något?" Frågar jag. Lyktstolpens sken lyser upp tårar bakom hennes ögon. De bara väntar på att få falla nerför hennes kinder.
Underläppen darrar då gränsen på vad hon klarar av är påväg att överstigas. "Förlåt, det är bara det att..." Hennes tårfyllda blick söker sig hjälplöst mot himeln för stöd. "Jag trodde..."
Ett ljud som inte tillhör naturens konstanta små prassel eller lyktans surrande fångar vår uppmärksamhet och avbryter henne.
I nästa sekund dyker tre människoskepnader upp. De kommer gående från två olika håll. Två går bredvid varandra, och en tredje kommer ensam från det andra hållet.
De når fram till den svagt upplysta cirkeln ungefär samtidigt. Alla tre stannar och stirrar på oss.
"Jag fattar ingenting", säger en utav nykomlingarna. Hon har sönderblonderat blont hår och ett slarvigt sminkat ansikte. Och hon bär en skrynklig vit blus till gråa vardagliga jeans. Hon måste ha skyndat sig hit. "Ellie och jag..." Hon gör en nick mot den mörkhåriga flickan vid hennes sida. De är varandras olikheter. "... drömde om en gammal gubbe som klappade sin fågel. Han bad oss att gå hit.
Jag vet inte vad ni gör här, men jag håller på att flippa ur."
Flickan som kom ensam tar några tafatta steg framåt. Axlarna som skjuter i höjden skvallrar om ett mycket dåligt självförtroende. Men trots det är hon ofattbart vacker. Naturligt vacker. Hennes hy är så blek att den tycks vara genomskinlig. Det får henne att se skör ut i lampans sken. Hennes långa här är mörkt och instoppat bakom öronen.
"Jag vet vem det är", säger hon med klar röst.. "Det är professor Dumbledore." Hon sväljer nervöst. "Från Harry Potter böckerna."
Precis då känner jag en stöt i bröstet. Inte allt för olik den jag kände i drömmen. I några ögonblick känner jag mig yr. Sedan händer något ofattbart.

Enormt bra verkligen! Du skriver väldigt målande. Jag har ingen aning om vad som kommer hända, men det är väldigt spännande!

Skriv mer, du skriver med sådan inlevelse, så spännande så man bara måste läsa mer, lagom långt också!!!!

GAAH AMANDA! du är så extremt duktig!
Jag är helt beroende av denna fanfictionen O_o

Åh, tack så mycket! Själv tycker jag det blir en himla smet med alla beskrivningar. Det är roligt att någon tycker den här så kallade "smeten" är bra x) ♥

Tack snälla du!
Vad bra att du gillar storleken på kapitlerna. Jag har ofta inte så mycket tid att skriva långt, så det blir korta med fler updateringar istället. Goodie that you like that ♥

GAAAH KATRI! Det är du som är så extremt duktig! Jag älskar din fanfiction redan!
Tack så jättemycket för att du är så bäst!

AWESOME kapitel, längtar efter mer!!!!

ÅÅÅÅHH.
DU SKRIVER BÄST I VÄRLDEN JUUE♥3
MER. MER!!!! NUUUUU!!!!
Du skriver som en riktig författare C"888

TACK! Nu får du mer! ^__^

Tack snälla du! Det är helt sjukt med sådan fin beröm ♥

Jag blir så glad för alla kommentarer! Så bara kommentera på CX

Här är nästa:

7 augusti 2021, 05:35

Amy

Jag ser det hända innan de andra hinner reagera. Flickan på bänken, hon med de oskyldiga rådjursögonen, rycker reflexmässigt till. I nästa sekund är hennes mun en aning öppen och ögonen spärras upp till en storlek som inte borde vara möjlig. Hon ser helt galen ut.
Jag rör mig inte. Jag förstår ingenting.
"Ja", andas hon. Hennes blick är fäst vid en punk i tomma luften. "Det gjorde vi."
"Vad håller du på med?" Flickan med det sönderblonderade håret närmar sig den galna flickan på bänken.
Flickan svarar inte. Istället nickar hon utan att släppa det som inte excisterar med blicken. "Jag förstår."
Jag rycker omedvetet till då den blonda tappar tålamodet och hennes handflata träffar flickans kind.
Tjejen med det trassliga röda håret flyger upp från bänken då det liksom smackar till när handen träffar sitt mål. Hela tiden har hon suttit och betraktat den galna med en stark lysande förväntan.
"Aj!" Klagar flickan ilsket och hennes fingrar känner reflexmässigt efter skadan på den redan rödflammiga kinden. Äntligen fokuseras hennes blick på den sönderblonderade. "Vad gör du?!"
"Och det frågar du mig?" Fnös hon till svar. "Vad gör DU?"
"Det är han", säger flickan tankspritt. Hennes blick flackar mellan punkten i tomma luften och den andres ansikte. "Från min dröm."
Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore, tänker jag. Från Harry Potter böckerna. Det här händer inte. Det händer inte. Det är omöjligt.
"Vad säger han?" Frågar flickan som presenterades som Ellie. Hon har gått fram och ställt sig bredvid mig.
"Han säger att vi inte har mycket tid", svarar hon och fäster sina mörka rådjursögon på Ellie. "Han säger att ni måste lita på mig. För han vet inget annat sätt att nå oss på."
"Du är ju helt urflippad!" Fräser den blonda. "Jag tror inte på ett ord du säger."
Flickan på bänken försvinner bort i den värld där det är svårt att få kontakt. Hon nickar kort mot punkten i luften och vänder sedan uppmärksamheten mot den fientliga:
"Det tror jag att du kommer. Lyssna på ditt hjärta. Innerst inne vet du att det jag säger är sant." Hon ler. "Det är ju trots allt din gåva."

MEEER GAAAAAH!!!!!♥3333
Har fått som vana att alltid tumma dina noveller C"88
MEN. GE. MIG. MER. 8DD