Savages (PRS för Mort och Ninniku31)

Vilden höjde på ett ögonbryn när Gavins ord åkte in i hennes öron. '' De olikfärgade ögonen fick en slags lekfull glimt i ögonen när hon såg att Gavin var djupt inne i sitt tänkande. Helt plötsligt så började hon sparka med sina fötter så att det skvätta vatten över honom. '' Tänkt inte för djupt på djupt vatten'' Efter att hon sagt det så reste hon sig upp och med ett ljudlöst hopp så hoppade hon i vattnet som plaskade runt om henne när hon väl kom i kontakt med dammens vatten.
Som ett vasst spjut for hon igenom vattnet och nådde till och med botten. Med kraftfulla men smidiga simtag så kom hon upp igen men dock så simmade hon inte hela vägen upp utan tog tag om Gavins ena fot och drog ner honom en aning och ett flin dök upp på hennes läppar.

Gavin kände hennes grepp om hans fot men då huvudet sjönk under vattnet drog han in det i munnen i vilket fall. Snabbt var han uppe igen och fräste, spottade ut vatten.
”Det där kommer du få ångra”, sade han och flinade tillbaka emot henne.
Hennes hy var så mörk att ifall hon stod stilla i mörkret så skulle han inte se henne ifall det inte vore för hennes vita leende och ögonvitor. Först skvätten han endast vatten på henne men simmade fram till henne för att sedan mjukt greppa tag om hennes ena handled. Innan han gjorde något kollade han upp på henne såg hennes tindrande ögon och för första gången kände han något han aldrig tidigare känt.

Awendela flinade så brett så att hennes huggtänder syntes till. Vildarna i djungeln hade vassare tänder än människorna i städerna eftersom dem inte har direkt bestick i skogen.
Då Gavin helt plötsligt tog tag om hennes handled så försvann flinet och precis när hon skulle fråga en sak så lade hon märke till att han kollade på henne med en konstig blick. En blick som gjorde henne varm inombords samt en känsla som var helt främmande för henne. Men som den kvicka person den unga jägarinnan var så dröjde det inte länge innan hon kom tillbaka till verkligheten och hon skvätte mot honom. '' Akta så att inte stor fisk kommer och tar dig'' Flinet dök upp igen och skvätte lite mer mot honom.

Hennes skvättande och retsamma ton väckte honom ur förtrollningen som för en stund verkat legat över honom. Troligtvis var det endast stämningen, månsken och det vackra stället de befann sig på. Istället för att fortsätta skämta med hennes blev han mer allvarlig, mer medveten. Han behövde komma tillbaka, han behövde torka.
Snabbt simmade han till dammens kant och tog sig upp på en sten. Där satte han sig och började smått kolla sig runtomkring. Vattnet rann om honom och blötte ned den tidigare torra stenen. En kall vind fick honom att börja skaka, kanske hade det inte varit en sådan bra idé att simma trotts allt.

Vilden höjde ett ögonbryn när den unge mannen helt plötsligt klev upp ur vattnet. Hon fick en känsla som sade att han var tvungen att ta sig tillbaka till stängslet som skiljde dem åt.
Awendela klev också upp ur vattnet och skakade på sig precis som en hund för att allt vatten skulle av. Genom att studera hans rörelser så förstod hon även att han hade bråttom så varför inte ta djungelns egna bulldoser? Genom att ta ett väldigt djupt andetag och sedan släppa lös andetaget i en slags björnvrålning så så tystnade allt. Men plötsligt så hörde man något stort som rörde sig genom de stora träden och bladen. Ett par ögon dök upp i mörkret. Ett par ögon som tillhörde en gigantisk glasögonbjörn som kom fram till Awendela och nosade på henne. Kärleksfullt klappade hon sin vän. Jägarinnan såg sedan mot Gavin. '' Gavin,detta är Hou som ska ta dig tillbaka till stängslet'' Med ett kraftfullt sving så var hon uppe på björnen vid huvudet. Tro inte att Gavin fick rida björnen vars fru Gavins flock hade dödat.

(Whut? xD )

[Hahaah, x) Jag har skickat i fel roll. x) Vänta lite. Jag tror jag är den mest förvirrade personen som finns. ]

Gavin befann sig i chock. Först då han hört det vrål som lämnat Awendelas läppar, det hade inte liknat något som han tidigare hört och sedan då den enorma björnen uppenbarat sig. Denna var större än den tidigare men tillskillnad ifrån den verkade denna fredlig.
”Vart ska vi?” frågade Gavin men han kände på sig att Awendela ville bli av med honom, att det var dags för honom att bege sig hem.

(Och jag som trodde att jag var den mest förvirrade personen som finns x) )
Awendela snelgade mot Gavin. '' Jägare märker mycket,så som att Gavin vill tillbaka'' Hon såg sedan mot sin vän och klappade honom. Den enorma björnen såg ogillande mot Gavin men gjorde inget mot honom då Awendela sagt att han var hennes vän.
'' Eller är du för rädd att rida på Awendelas vän?'' Hon höjde på ett ögonbryn och en utmanande glimt dök upp i de olikfärgade ögonen.

Gavin såg hennes glimmande ögon och även om han visste att hon drev med honom kunde han inte hjälpa att få den där känslan i magen, kaxigheten, att han var tvungen att visa sig störst bäst och vackrast.
”Awendela, Gavin är inte rädd för någonting.”
Med de orden tog han ett steg emot björnen som vände sig emot honom och visade sitt gap och röt. Aldrig förr hade han hört något liknande. Han antog att det var en varning av någon sort och då björnen åter igen verkade lugna sig började Gavin kravla sig uppför hans rygg. Det hade sett mycket lättare ut då Awendela gjort det.

'' Inte?'' Efter hon sagt det så viskade hon några ord till sin väldigt håriga vän som helt plötsligt började springa i full fart genom allt buskage. '' Det får vi väl se'' Björnen ökade takten och Awendela hukade sig ner för att inte slå i sig i några grenar som hängde ner.
Det gick ganska snabbt att färdas med hennes vän då han helt plötsligt saktade ner cirka 500 meter innan stängslet. Awendela klev av sin väns rygg och ställde sig sedan framför honom för att klappa honom och tacka honom för hjälpen. '' Nå,du är framme nu,Gavin utan någon rädsla ''