Prs mellan Wolfie och Jessica

Jag följde tyst efter Adeles far som en lydig gammal hund med pillerburken skramlande i min hand. Jag kände hur jag började bli yr igen när vi närmade oss huset. Jag tittade oskyldigt upp på Tom. "Tom...Jag kan inte tacka dig nog för...Allt det här", sade jag och tittade ned igen.

"Inte att tacka för" viftade Tom bort med. Det var varje människas skyldighet att hjälpa sin medmänniska. De kom fram till huset och Tom tittade upp och såg Adeles röda hår som blåste ut genom fönstret.
Han öppnade dörren för Ethan och väntade på att han skulle gå in.
Då Adele såg att de kommit in gick hon ut från sitt rum och nerför trappan. Hon kände sig smått yr men hade ett fast grepp om trappräcket.

Jag stannade upp på det sista trappsteget och stirrade på Adele. Min blick gled från hennes bandagebeklädda arm till hennes ansikte och tillbaka igen. "Hur mår du?" viskade jag eftersom rösten stockade sig i halsen på mig. Jag drog ett darrande finger över såret på halsen och kramade pillburken i handen.

Tom såg på de båda ungdomarna och harklade sig lite. "Adele, om du orkar får du gärna visa Ethan till ett ledigt rum medan jag pratar med din morbror". Sedan gick han iväg till köket.
Adeles blick fastnade på Ethans bandage. Hon väntade sedan tills hennes far gått innan hon svarade. "Jag är lite yr och trött, men jag mår bra..". Hon tog ett steg uppåt i trappan och gjorde en gest att Ethan skulle följa efter.

Jag nickade och följde efter Adele upp för trappan till övervåningen. Jag såg mig om i den långa korridoren. Inredningen sade mig att Adeles familj hade gott om pengar.

Adele ledde honom tyst till ett rum som var bredvid hennes. "Här är ett ledigt rum, det är bäddat och finns vatten där inne".
Hon gick sedan vidare till sitt egna rum och slängde en blick på sitt bandage där den mörkröda fläcken hade vuxit lite. Försiktigt började hon linda bort bandaget, det behövde nog tvättas och lindas in med nytt bandage...
När bandaget var av kunde hon inte låta bli att titta bort från såret några sekunder, något äcklat. Man såg exakt var vargens tänder grävt sig in även fast det var täckt med torkat blod. "Var har hänt med dig?" hon såg upp på Ethan och började långsamt tvätta såret.

Jag tvekade. Det var nog inte läge att berätta att vargen som anfallit henne egentligen var jag i en annan form så jag höll mig till Toms lögn. "Jag blev anfallen av en varg. Ehum, som du", svarade jag och kunde inte slita blicken ifrån märket av vargens tänder. Hade jag verkligen gjort det där? Det förklarade blodet runt min mun, tänkte jag äcklat och rös till.

"Hemska varg..." mumlade Adele. "Konstigt att den inte dödade mig direkt....istället hoppade den på mig och bet mig..." fortsatte hon mumla.
Efter att ha tvättat rent det grävde hon fram en bit rent bandage. Hon såg upp mot Ethan igen. "Snälla, skulle du kunna linda om min arm? Jag har aldrig varit särskilt bra på sådant och det är ännu svårare med bara en hand att använda".

Jag svalde. Så ironiskt. Att jag skulle binda om såret som jag själv orsakat. Men jag nickade i alla fall och började linda bandaget runt Adeles arm. Jag tänkte på vad hon sagt. Att vargen inte hade dödat henne. Kanske den kunde ha dödat henne men inte ville döda henne. Kanske kände jag trots allt igen henne sedan tidigare?

"Tack" mumlade Adele då bandaget var lindat. Hon satte sig ner på sin säng. "Sitt om du vill" sa hon ohc log lite mot honom. "Jag hoppas du inte har mycket ont" sa hon sedan medlidande och såg på Ethans bandage. Tänk att han också fallit offer för vargen....