I'm with you [PR]

[Det är nooo prooob ♥]
En kvart senare satt alla tre i Eriks rum och lyssnade på Addicted to you. Erik gillade uppenbarligen att ha en stökig miljö i sitt rum. Överallt låg det smutsiga kläder, böcker och tomma tallrikar som hade ätits från för typ hundra år sedan med en konstig lukt. Det ända som Erik höll rent var sitt skrivbord med den stora datorn på.
"Jag tror att jag fattar nu", sa Erik och la ifrån sig det stora häftet. "Vad vill mina damer göra nu?"

"Vi pratar", säger Aria innan hon hinner stoppa sig själv. Det var det hon alltid gjorde med sina gamla vänner. Pratade om allt och ingenting i flera timmar. Med dem tog aldrig samtalsämnerna slut.
Hon känner ett styng av saknad i maggropen när hon tänker på dem. Hålet hon grävde upp när hon lämnade sin hemstad kommer snart att fyllas med något annat. Aria kommer bara bli ett blekt minne.
Hon sväljer. Erik tittar på henne som om hon är helt galen, medan Sally ser smått oroad ut.
Aria ler för att försäkra dem om att det är okej.
"Prata", säger hon och tar vid där hon slutade. "Vi kan fråga varandra frågor och sedan svara på dem."
Erik tittar konstigt på henne.
Aria skrattar till. "Jag vet, Erik. Det låter konstigt och tråkigt, men det är jättekul. Jag lovar."

Sally kände sig lite fundersam på "pratet".
Erik såg fundersam ut då han sa:
"Aria, vad tycker du egentligen om mig?"

((Kort, men kom inte på något mer ....))

((Det är lugnt. Så är det ju ibland! ))

"Okej", säger Aria och tar ett djupt andetag. "Innan vi börjar så är det viktigt att man är helt ärlig. Inga osanningar alltså. Bara ren sanning.
Leken blir roligare då."
Hon ler mot Sally, som ser väldigt skeptisk ut. Sedan vänder hon sig till Erik.
"Då börjar jag med att svara på din fråga." Hon tänker efter en stund innan hon öppnar munnen.
"Jag tycker du verkar vara en toppenkille, Erik", börjar hon. "Men jag känner dig inte så väl ännu. Och det är gulligt när du säger kind of hela tiden."
En rodnad sprider sig över Eriks hals och han sänker huvudet av skam.
Aria börjar tveka på om det här var en sån himla genialisk idé ändå...
Hon skrattar och puttar till Sally för att lätta till stämningen.
"Nu ska jag fråga dig något.
Hmmm... vad skulle du välja... en..."
Det är då det händer. Aria känner ett starkt hugg av smärta i huvudet. Det gör henne blind och får henne att tappa fattningen om verkligheten. Allt hon kan tänka på är att få smärtan att gå över.

"Aria!" sa Sally och tog tag i Arias hand. "Mår du bra eller?" Aria mumlade något som var svårt att uppfatta.
"Erik!" sa Sally hjälplöst.
"Mamma!" skrek han och genast kom en liten, spinkig kvinna in och frågade vad det var som hände.
Aria? Hör du mig? skickade Sally ut i sin nya väns huvud.

Hon hör ljudet av en armé. Ett pulserande läte som ekar från kängor och fotplanterar sig genom världen i takt. Hon får upp sina ögon. Solens sista strålar kastar ett kusligt sken över scenen. Snart kommet allt att vara täckt i mörker. Läten från något omänskligt tjuter över de gemensamma stampen.
Allt kommer snart vara förlorat...

Aria kastas ut ur visionen och in i verkligheten. I några förvirrade sekunder kan hon inte identifiera var hon befinner sig. Sedan ser hon Sally och allt börjar falla på plats. Bit efter bit.
"Hur är det med dig, gumman?" En äckligt smal kvinna tittar oroligt ner på henne. Hennes kindben är alldels insjunkna och gråa. Hon påminner Aria starkt om Petunia i Harry Potter böckerna.
"Jag..." Börjar Aria, men hennes röst dör bort. Allt hon vill är att få prata med Sally i enrum. Det är det enda hon behöver. Hon måste bara komma på hur det ska gå till.

Aria öppnade hennes ögon och såg förvirrad ut.
"Aria?" sa Sally. "Är något fel?"

"Nej", sa Aria och skakade häftigt på huvudet. "Allt är bara toppen."
Ingen såg övertygad ut.
"Men", stammade hon. "Jag tror jag borde... gå."

"Va?" sa Erik. "Redan?" Sally kände sig nervös.
Aria? Vad händer?

Jag vet inte. Jag såg någonting i mitt huvud. Förlåt.
Hon säger förlåt till Sally för att hon gjort en sådan stor scen av det hela. Att ramla ihop när man gör läxorna är ju inte precis det bästa att göra när man har nya kompisar...
"Hallå?" Erik vinkar åt Aria och drar henne tillbaka till verkligheten.
"Va? Jo, jo... jag tror nog det är bäst. Jag mår inte särskilt bra."
Huvudet snurrade med bilder från visionen.