PRS mellan dubbelgångarna<3

"Niklaus" sa jag. Jag såg förskräckt på honom.
"Vem bjöd in dig?" sa Damon.
"Nja... låt oss ta det senare" sa Niklaus.
"Vart är Elijah?" frågade jag. Niklaus log.

En ny man kom fram "Här." Sa han. Sen kom en tjej med ljust hår. och två killar. "Halla är här." Sa tjejen. "Jag är Rebeckah det här är Finn, Elijah och Kol" Sa Rebeckah. Jag var lite rädd. Dom ville ha mig. Jag tog ett steg mot Stefan.

"Elijah!" sa jag och kastade mig runt hans hals. Jag kollade på Rebekah, hon gav mig en mördande blick.

Var Katherine en mördare? Jag gick iväg. Jag gick upp för trappan. Stefan följde efter. "Jag är ganska ny på vampyrer men varför finns det fem vampyrer som vill ha mig?" Frågade jag. "Jag vet inte. Men dom är farligare än vi." Sa Stefan. "Du kan få folk att göra vad du vill. Om du får mig att glömma struntar dom i mig?" Frågade jag. Han skakade på huvudet. Jag kysste honom. Hans
läppar pressades mot mina. Dom var kalla.

"Kom vi går upp" sa Elijah.
Jag följde efter honom.
"Jag vet att du inte känner något för mig" sa han kallt.
"Jo det gör jag! Jag fick tillbaka min mänsklighet, precis innan du kom!" sa jag.
"Precis innan jag kom?" frågade han. Jag insåg att det måste verka konstigt.
"Hejdå Katerina" viskade han och sen var han borta.

Jag log stort. Jag kramade Stefan. Han var som en ängel. Jag hörde någon utanför dörren men struntade i det. "Om vi kunde så skulle jag åka iväg med dig där du är trygg." Sa Stefan. "Men gör det!" Sa jag. Han skakade på huvudet. "Din familj." Sa han. "Min familj är Jeremy och Jenna. Dom klarar sig." Sa jag.

Jag gick in i vardagsrummet där jag föll ihop i soffan. Jag märkte inte ens Elena och Stefan. Damon kom upp.
"Katherine, vad fan sa Elijah till dig?" sa han och kollade på mig.

"Nej. Jag tog dig tillbaka till dom. Jag tänker inte ta ifrån dig." Sa han. "I ett år dåda." Sa jag. Jag skulle inte ge mig. "En månad" Sa Stefan. "Vi kan börja med det¨." Sa jag. "Kan ni sluta prata om er smekmånad?" Frågade Damon. Vampyrerna var borta nu.

Det vart för mycket. Jag sprang ut och jag kände hur mitt halsband åkte av och landade någonstans i huset. Elena och Stefan brydde sig inte. Ingen brydde sig. Ingen. Mitt hjärta var krossat.
"Katherine!" hörde jag Damon ropa. Jag såg Stefan kolla ut efter mig.
~

Jag hade dåligt samvete. Var det vårat fel? Jag sprang ut efter Katherine. Men det hjälpte inte hon var en vampyr. Stefan kom. "Det skulle vara lättare ifall jag var en vampyr." Mumlade jag. Jag kollade på Stefan.