Genomskinlig kärlek

jag instämmer!

Tack!!!! ♥

varsågod!

Nu kommer mer!

Kapitel 8
Elsie såg solen stiga upp. Hon gillade det. Det var solen som gav liv åt allt.
Ben satt inne i uppehållsrummet och pluggade. Vilket faktiskt var ytterst ovanligt av honom, så Elsie hade tagit tillfället i akt och låtit honom vara ifred.
Det var en fin dag, nästan för fin för att vara sann. Det är då man vet att något händer. Något, vad som helst. Ingen dag kan bara förflyta helt utan missöden. Det måste hända något. Annars känns allt konstgjort och plastigt.
De senaste dagarna i Elsies liv hade inte varit så konstgjorda. Därför var hon orolig. Hon hade en viss fobi för sådana här dagar. Försökte intala sig själv att det var en inbillning. Hennes hjärna spelade henne ett spratt. Ja, så måste det vara.
Hon var lite orolig för Ben också. Det är klart att han älskade henne, hon tvivlade aldrig på det, men hur länge skulle han orka? Han såg redan lite trött ut. Han gav och gav men fick aldrig tillbaka! För hon kunde inte! Det oroade hon sig över.
Hon tänkte på sitt liv. På sin familj. Det gjorde ont att de inte visste att hon var där. Innan striden hade hon tillagat ett glömskeelexir. De visste inte ens vart hon fanns eller vem hon var. Aj.
I själva verket hade hon själv skurit sig. Hon hade haft kniven i fickan. Att hon hade skurit sig på en gren var något hon hittat på för att rymma från sanningen. Det var en ovana hon hade.
Varför hade hon dödat sig själv? Hon hade velat. Hon hade velat allt det här. Men varför? Hon förstod inte.
Nu var allt så fridfullt igen. Det skulle det inte vara länge till.
Himlen färgades svart och kvastar landade. Nej, tänkte Elsie. Nej.
Hon hade hellre velat att det skulle bli en konstgjord dag.
Voldermort hade anlänt till Hogwarts.

Jättebra❤

Braaaa!

Bra! Mer!!!,

Tack allihopa! Finisar ♥♥♥♥

Jag vill bara veta mer!!!!!!!!!

Jag med!! Eller ja, jag skriver mer imorgon.