PRS mellan Fellrendión och Selma...

Jag börjar bita på potatisen och känner värmen sprida sig i kroppen.

Efter ett bett tystnar jag genast.
Demonerna måste ha fått oss på spåren igen.
Med ett kroppspråk visar jag Saphira att det är dags att sätta fart. Gör vi ljud så upptäcker de oss. Är vi tysta så kan vi smita förbi. Demoner är blinda och hittar sina byten med hjälp av hörsel.

Jag nickar kort och stannar mitt i rörelsen. Sedan pekar jag lite diskret åt elden som fortsätter knastra.

"Hm, kött och blod måste vara i närheten", sa en demon med en väldigt grov röst. Lilith skrek till. Då upptäckte demonerna dem.

Jag greppar tag i Lilith och gör oss osynliga samtidigt som jag får vinden att blåsa åt ett annat håll så att våran lukt inte når de, och får det att prassla i ett par buskar i närheten.
Jag lyckades göra oss osynliga! tänker jag förvånat och chockat.

Jag läser Saphiras tankar och nickar. (Lilith kunde se Saphira medan de var osynliga för demonerna).
Sedan ger vi oss av mot några berg i närheten och planerar att tälta där. Lilith tror att bergen kan vara en säker plats.

Jag släcker elden och följer tyst efter henne.

På väg in i berget går vi genom en mörk grotta som går uppått. Klättrar vi så riskerar vi att ramla och bli upptäckta om vi skadar oss. Värst av allt så var Lilith väldigt mörkrädd.

"Går det bra?" frågar jag, medveten om att hon är mörkrädd.

Lilith tvekar först men tar sedan ett djupt andetag och nickar. "Jag är ju så illa tvungen", säger hon.