De fem rikenas undergång. (privat)

Då hon inte verkade reagera drog Ramuh åter igen undan skynket och smög sig ut i natten. Det var inte många som rörde sig runt omkring utan ljuden ifrån något berusade män hördes, skratt, glada utrop och musik. Ramuh kände förakt emot männen som tagit honom till fånga. Han var fortfarande skadad och varje steg uppgav smärta och han var tvungen att stanna till för att vila. Den unga kvinnan fick göra som hon ville, om hon stannade var det hennes problem men de skulle förstå att han hade fått tag på vapnen på något sätt. Så kände han en stickande känsla i nacken som om någon stod och stirrade på honom. Snabbt vände han sig om och såg en annan ung kvinna. Hon var blek med mörkt hår. Ramuh stirrade enbart på henne mötte hennes ögon i väntan på vad som skulle hända.

[Mort, det där draget! Du gick ut tillslut xD Jaha... äntligen min tur! ^^ ]

Jag vaknar med ett ryck. Jag måste ha somnat. Riddols slänger med huvudet och jag mer plötsligt en ung man och en kvinna en bit framför mig.
"Stanna", viskar jag eftersom att jag inte har en aning om hur jag annars ska få Riddols att just stanna. Riddols stannar och frustar till. Hela kroppen blir genast på hel spänn. Om de inte hörde Riddols hovar mot marken så hörde de garanterat honom nu.
Jag går av och ställer mig i väntan på deras reaktion. När mina fötter har nuddat marken märker jag hur hungrig jag är. Hur länge har jag suttit på hans rygg? Och hur klarade han sig? Om jag är såhär hungrig så borde han vara utsvulten. Jag kollar förundrat på den vackra hästen. Han är verkligen stark och tålig.
"Tack", viskar jag och klappar honom. Med handen på hans kropp vänder jag åter igen huvudet mot de två personerna.

Aliena klev över den medvetslösa vakten och såg efter mannen. Osäker på om hon verkligen gjorde rätt, började hon följa efter honom och kom snart ikapp. Men så vände han sig plötsligt om, och Aliena vred på huvudet för att se vad det var han upptäckt.
"Vad är det?" mumlade hon och svepte med blicken över området. Det var då hon såg den unga kvinnan med svart hår, och även lite längre bort ännu en kvinna, med lockigt brun hår och smal kropp. Ganska vacker, enligt Aliena.
Hon vände ansiktet mot mannen igen för att se hans uttryck.

[Selma..., menar du uppdraget? ^^ Haha, kände att det var dags för det. ]

Hon var för långt bort för att han skulle kunna oskadlig göra henne innan hon hunnit skrika efter hjälp. Sakta lossade han kniven i bältet höll den i skaftet. Han var inte särskilt duktig på att kasta och hade aldrig tränat upp den färdigheten då det oftast var onödigt på slagfältet men han var tillräckligt pricksäker att han skulle träffa den mörkhåriga kvinnan. Hennes kläder var annorlunda om man jämförde med kvinnan som hjälpt honom som nu kommit ut bakom honom.
”Vem är hon?” frågade han tyst ovetandes om den tredje unga kvinnan som fått syn på dem.

[Okej, detta blir mysko eftersom alla är unga kvinnor. x) Hoppas ni inte blir förvirrad, som jag är. ]

[Hahaha xD Inte jätteförvirrad, men förvirrad >.< ]


Jag ser honom ta fram en kniv och att den nya kvinnan som har dykt upp har sett mig. Men än verkar killen inte ha sett mig.
Om det är något som jag inte är bra på så är det att slåss, så jag håller mig undan så länge.

Aliena såg ner på kniven i hans hand och 'drog in läpparna' så att munnen blev som ett sträck. Hon gillade inte hans vapen. Eller att det första han tänkte på när han såg en främling var att skada dem.
"Aldrig sett henne", svarade hon ärligt och såg trovärdig ut. Men det skrämde henne lite också. Tänk om hon var en spion eller liknande till ett annat land? Eller kanske bara en flykting...
Hon såg bort mot främlingarna igen och granskade de noga för att lägga utseendet på minnet.

Marion stirrade med uppspärrade ögon på den unge mannens vapen men stod helt stilla. Han var säkert snabbare än henne så det var ingen chans att bara springa därifrån. Hon blev orolig. Varför drog han sitt vapen? Hade han kommit på henne med att spionera?

Ramuh hade alltid haft svårt för att döda kvinnor vilket egentligen var ganska idiotiskt, varför skulle det vara en skillnad men i hans huvud var det de och det var en av alla hans svagheter. Kvinnor kunde i många fall vara mycket farligare än en man och hans tveksamhet skulle säkerligen bli hans död någon gång.
"Visa mig härifrån", sade Ramuh till hon som lovat sin hjälp utan att ta ögonen ifrån den andra kvinnan.
Kvinnan hade inte gett något tecken på att avslöja dem, även om hon senare kanske gjorde det.

Bättre fly än illa fäkta. Marion vände snabbt bort blicken och rusade bort till sin häst. Hon galopperade bort från mannen och kvinnan, ut till utkanten av byn där hennes far hade byggt ett läger vid en smedja.

[Vilket land vill attackera Kemen? XD]

Aliena såg länge på honom. Han hade inte gjort något för henne, men om hon hjälpte honom stod han i skuld. Och det var i alla fall något.
"Kom då", väste Aliena och började raskt gå åt andra hållet.