Tvillingarna Black (PRIVAT MELLAN MIG OCH LILLAN POTTER!)

Jag var i sjukflygeln massor nuförtiden, och att och höll Lillans iskalla hand som ägaren låg orörlig.

Molly^^ vad ska jag skriv nu då? Kan du skriva om typ mandagoror som gör att jag blir frisk?)

(Ok! )

"Detta är madagrororna som vi ska jobba med idag", sade Profesor Sprout högt till klassen i växthus 2. "De kan bota förstelnade m.m, och vi ska använda de till Miss Lillan Black"
Det tändes ett hop. Inom mig. Tänk om det går att bota Lillan? Jag sprutade av glädje.
"När kan vi bota henne?!" Sade jag spänt.
"Imorgon, om allt går som planerat"

(Ägggiiiiiiiigt! Fortsätt skriv!)

Det var en dag tills vi kunde återgiva Lillan. Jag väntade spänt.

De kändes som att jag var Molly.
Såklart, vi var tvillingar.
Jag kände hopp.
Molly... Hade hopp om något....?

"Så, om du följer med Mig Miss Black, sp kan vi försöka återuppliva din syster", sade Sprout.

(Nu får ni ju bota mig! Annars kan jag ju inte rolla nåt!)

"Sådär ja, nu borde hon vakna", sade madam Pomfrey efter hon hällt i drycken i Lillans mun.
Jag knöt händerna hårt, och hoppades, hoppades....
Lillan slog upp ögonen.

Jag öppnade ögonen.
Det var lite suddigt.
Det där måste vara Molly...?

"Molly...? Vad var det som hände...?", sa jag.
Jag var svag efter det som hade hänt.