Camelot's Secrets [Privat för Ninniku31 & Inez*Malfoy]

Det kändes som om all den här magin redan började bli vardagsmat för Theodor. '' Tack '' Han log ett hastigt leende trots smärtan i hans ben som spred sig.
De sprang en bit till innan Theodor lade sig ner på marken. '' Jag måste bara hämta andan och tänka lite.'' Han såg mot Yanine ett tag och såg sedan upp mot skyn. Han behövde vård och det var bara Gaius som kunde sådant och han bodde i Camelot där magi var förjudet...

Yanine och Theodor fortsatte på vägen mot Camelot men det började bli mörkt så de hittade ett bra ställe för att stanna över natten.
Yanine visste att Theodor behövde vila en själv kunde hon inte få en blund i ögonen. Hon kunde inte sluta tänka på vad som höll på att hända. Hon visste att hon inte kunde gå till Camelot men hon ville inte längre springa och gömma sig från människor längre.
Men Yanine fattade det rätta beslutet, Theodor behövde en läkare och Yanine behövde komma långt där ifrån!
Yanine ställde sig upp och såg en sista gång på Theodor, det gjorde ont inom henne att behöva lämna honom. Men tillslut började hon gå på vägen bort från Camelot.
Plötsligt kände hon ett svärd i ryggen och en röst som sa.
"Vem är du och vad gör du här?"
Yanine vände sig sakta om och såg in i ögonen på en riddare från Camelot med lockigt hår.
Theodor snälla kom hit, tänkte Yanine.

Theodor sov inte och när han hörde prasslande steg bland löven så reste han sig upp med ett ryck och drog samtidigt sitt svärd men lättades när han såg att det bara var Sir Leon.
'' Sir Leon! Det var inte igår'' Han haltade sig fram till Yanine och sin gamle vän. De skogsgröna ögonen fick syn på svärdet som rörde Yanines rygg.
'' Och du kan peka med svärdet åt något annat håll. Denna unga damen är min systers väninnas syster som blivit kidnappad men jag hittade henne så nu är vi på väg till Camelot för att först kolla om hon har några skador och sedan ska hon lämnas till sin syster''
En person som var mer expert på att ljuga fick man allt leta efter då det hördes verkligen som sanning när han berättade detta.

Yanine var livrädd när hon och riddaren var på väg till Camelot. Då helt plötsligt dök Theodor upp! Yanine fylldes med en stor lättnad men sedan var hon orolig att Theodor skulle berätta sanningen om vem Yanine var, eller vad hon var!
Men helt plötsligt började Theodor pladdra på något om att Yanine var någons syster, Yanine hörde inte helt tydligt vad han sa hon var bara så imponerad över hur övertygande Theodor lät när han ljög ihop en historia på en sekund. Det var så trovärdigt att Yanine nästan trodde på det själv!
Men rätt som det var så satt hon på en häst bakom sir Theodor på väg till Camelot.
Vad jag än gör så kommer jag tillslut komma till Camelot, så det är väll ingen idé att försöka fly.., tänkte Yanine när de red genom natten.

Theodor kastade en blick mot Yanine och log mot henne. '' Vi är snart framme'' Och mycket riktigt så tornade Camelot upp framför dem. Trots mörkret som började inta så var Camelot en ganska vacker syn,även för dem som aldrig varit där eller hört något bra om slottet.
'' Välkommen till Camelot min vän'' Han nämnde inte Yanines namn då han inte visste om någon visste en kvinna som höll på med magi som hette just Yanine. Den rödhåriga riddaren hoppade av sin häst på torget och gick sedan fram till Yanine så att det gick bra. '' Vi ska sedan besöka en vän som du kan lita på'' Han log ett försäkrande leende mot henne.

Yanine hade aldrig sätt något liknande! Av alla slott och byggnader hon sätt någonsin så var det ingenting emot vad hon just såg. De vackra husen från staden som gick som en allé till det stora vackra slottet med torn stora som himlen. Månens ljus nuddade toppen av tornen och det såg ut precis som i en saga.
Yanine kunde inte fatta att någon någonsin kunnat säga något ont om detta stället.
Theodor hjälpte Yanine ner från hästen och ledde henne sedan vidare. Vart de än var på väg så kände Yanine att hon kunde lita på Theodor.

Innan Theodor klev in hos Gaius så knackade han på trädörren och klev sedan in och såg sig omkring. '' Gaius,är du här?''
'' Sir Theodor! Det var inte igår'' säger Gaius och ler mot honom. Han går fram till Theodor och klappar honom på axeln men får snabbt syn på hans skador. '' Gå och sätt dig ner'' Gaius ser mot Yanine och stänger dörren efter dem. '' Vem är ditt sällskap''
Theodor ser mot Gaius. '' Min systers väninnas syster som blev kidnappad'' Gaius höjer ett ögonbryn men säger inget mer om saken. '' Slå er ner'' säger han till Yanine innan han börjar undersöka Theodors skador.

Yanine såg sig omkring i rummet hon precis kommit in i. Theodor hade fört henne till hovläkaren.
Den äldre mannen som ledde in dem bar vitt hår som hängde ner till axlarna och han hade ett speciellt ansikte.
Den äldre mannen sa till Yanine att slå sig ner och hon gjorde som hon blev tillsagd. Hon såg sig omkring. I rummet var det fullt av olika brygder och böcker.
Yanine såg på när den äldre mannen tog hand om Theodors skador men tillslut slocknade hennes ögon och hon låg med huvudet i armarna på bordet och sov, helt utslagen efter allt som hänt de senaste 24 timmarna.

'' Dina sår är inte så farliga men du bör inte springa på några veckor eller anstränga benet för mycket'' Gaius ser mot Yanine och märker att hon somnat. '' Verkar som ni gått igenom mycket''
Theodor nickade till och såg mot henne med ett leende på läpparna. '' Det kan man nog minst säga...'' Försiktigt reste sig den rödhåriga riddaren upp och gick fram till Yanine och tänkte väcka henne men när han fick syn på hennes söta sovande ansikte så kunde han bara inte väcka henne. '' Är det okej om hon stannar här över natten?''
Gaius nickade till. '' Det går bra och det är nog lika bra att ni stannar''
Theodor log ett tackande leende mot honom. '' Tack så väldigt mycket'' Med ett svep så tog Theodor av sin röda mantel och lade den över Yanine som en filt. Han själv tog av sig rustningen och lade sig ner i Gaius patientsäng och det dröjde inte länge innan han också somnat.

Värmen från lågorna spred sig över Yanine som en våg! Skriken och ropen från barnen och kvinnorna isade i hennes öron och orden "detta är ditt fel Yanine! Du gjorde det här! jag är så besviken på dig" ekade i hennes huvud. Rösten var hennes fars och hans besvikna blick brände på Yanines hud och hon föll och skrek!
Helt plötsligt vaknade hon. Hon låg på golvet i hovläkarens rum i Camelot. En röd mantel låg över henne och Yanine förstod direkt att det var Theodors. Hon såg sig omkring och såg Theodor ligga på en av patient sängarna i rummet och lite längre bort låg Gaius i en annan säng.
Men då upptäckte Yanine en dörr längst bort i rummet.
Vad är det där inne? tänkte Yanine och smög försiktigt förbi riddaren och läkaren för att se efter.