Mutant 2305.

Ett flin prydde hans ansikte.
"Man tackar men du glömmer jag är ett freak", sade han utan att låta sin bitterhet färga rösten.
Adrian var tvungen att erkänna han gillade honan, Alice även om hon var lite klängig så att säga.
"Svansen är ingenting, känn på detta."
Han tog hennes hand och lät henne känna hans hud som var mer fjällaktig än en människas.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned. Va.." Hon såg sedan upp och svalde.

(jag trode han var ett kattdjur. förvirra mig inte nu missy)

[Både och, tänkte mig puma/någon slags ödla. xD Sa jag inte han var ett lyckat freak. Haha, ]

Adrians gula ögon mötte hennes.
"Rädd ännu?" frågade han och höjde ena ögonbrynet.

(faktiskt sa du det.)

Hon såg på honom. "men du är söt ändå. det spelar ingen roll hur du är." Hon kröp närmare och kurade ihop sig i hans famn. "bara du är snäll."

Adrian drog sig undan ifrån henne.
"Vad håller du på med?" frågade han med en dov morrning.

Hon drog sig undan och ramlade ur sängen. "inget. Förlåt jag ska gå..." Hon gick till andra sidan av stugan.

Adrians blick följde henne så reste han på sig och försvann ut. Stugan bestod enbart av ett rum och han klarade inte av den spända stämningen som uppstått. Inte heller gillade han pirret i magen han hade känt då hon krupit upp i sin famn. Han gick ned till vattnet och hoppade i. Kylde sin heta kropp.

[LoL, xD]

Hon somnade i hörnet och svansen piskade ilsket i sömnen. Men en liten elchok från chipet fick henne att sätta sig upp och se sig om.
"Adrian!"

Adrian kände en stött gå genom kroppen. Han låg nere vid vattenfallet i solen och njöt. Det var en vacker dag men då han hörde Alices rop skyndade han sig tillbaka till den lilla stugan.
"Något är fel", sade han halvt konstaterande och halvt frågande.

Hon sprang ut och såg på honom. "Det stack i nacken. De är arga på oss!" Hon såg på honom. "Snälla adrian kan du inte dra bort det som sitter i nacken?"