Förbjuden kärlek

Lancelot nickar och betraktar henne, "Vill ni det så, ska jag göra mitt bästa." sa han och log och Egeria bet sig i läppen det var inte för hennes skull han skulle göra det. Det var för att det skulle fungera mellan honom och Isis. Henne skulle han inte bry sig om vilket han tycktes göra och det oroade henne, så fick det inte vara.
"Det måste vara skönt att kunna gifta sig med den man älskar." sa han smått drömmande och de red sakta framåt. Egeria svarade inte, det var inte en fråga han hade ställt och då behövde hon inte svara. Men inte ens hon kunde gifta sig med vem hon ville, så fungerade det inte.

Fai tittade på henne.
"Han kommer ta bra hand om dig jag lovar dig det" sa Fai vänligt och hon log lite.
"Det oroar mig inte, jag är van att klara mig själv" sa hon och Fai skrattade.
"Det märks" sa han och hon rodnade lite, en prinsessa skulle egentligen vara försvarslös men Simon hade lärt henne och hennes far hade uppmuntrar henne. Hennes mor hade velat förhindra det men hon hade gjort det ändå.
"Skäms inte för det" sa Fai och hon nickade.

"Varför säger du inget?" säger Lancelot och Egeria ilsknar till en aning. "För om du inte märkt det så är jag en tjänare, då förväntas man inte prata och komma med egna idéer." sa hon och vänder om hästen fast hon inte ens fått befallning att göra det. Hon skulle inte ens säga så och även om hon använt sin vanliga lugna, milda röst så hördes orden lika tydligt. Helst skulle hon bara vilja rida ifrån allt, men hon kunde inte överge Isis och heller inte sin plats som så många ville ha. Snart så närmar hon sig platsen som de hade skiljts från Isis och Fai på och hon hörde Lancelot komma ridande bakom henne, kunde han inte bara låta henne vara? Varför var han på henne så?

"Om det får dig att må bättre lovar jag se till att du trivs i Lancelots sällskap och i slottet" sa Fai och reste sig upp. Isis tittade förvånat på honom, han erbjöd henne handen och hon tog den.
"Det var en liten tröst" sa Isis och Fai log.
"Det kommer gå bra" sa Fai och strök henne över kinden, hon kände hur hon ryste och Fai måste ha märkt det för han tog bort handen ifrån henne. Hon sa inget utan satte bara upp på Namba och red tillbaka till platsen de kommit ifrån.

Egeria log lättat då hon såg Fai och Isis komma det var bara allt för jobbigt att ha Lancelot nära, mest för att hon inte alls förstod sig på honom eller hans avsikter, som om han ville något. Då de mötte upp dem hade Lancelot precis kommit ikapp henne och hon såg så oskyldig ut hon bara kunde då han blickade surt på henne. Men sedan log han faktiskt mot Isis, "Fann min dam ritten uppfriskande?" frågade han henne vänligt och det lät faktiskt naturligt.

Isis var mer än förvånad över att Lancelot pratade artigt med henne.
"Den var givande" sa hon och log vänligt "Hurdan var din?" frågade hon.
"Den gav mig perspektiv" sa han artigt. Isis visste att det bara var kallprat men det var betydligt bättre än innan. De talade artigt med varandra och det var ett framsteg. Fai red fram till Lancelot och log mot honom. Isis slängde en blick på Fai, han undrade hur mycket inflytande han hade över Lancelot.

Egeria såg på dem med orörligt ansiktsuttryck och ville helst bara därifrån. Inte för att hon visste vart men hon gillade egentligen inte något av det. Då de började rida tillbaka höll hon sig tyst bakom Isis, hon red i egna tankar och med huvudetnedsänkt, varför skulle allt vara så svårt?
Särskilt när allt var så hopplöst.

De kom in på borggården och Isis satte av.
"Tack för ridturen My Lady" sa Lancelot och hon böjde på huvudet och såg när han gick därifrån, men det var inte honom hon följde med blicken utan Fai. Hon vände sig mot Egeria.
"Varför så nedstämd? Förargade han dig?" frågade hon artigt när de började gå emot hennes rum.

Egeria ser efter männen och följer med blicken Lancelots ryggtavla med blicken innan de svänger runt ett hörn och försvinner ur hennes synfält.
Egeria skakar på huvudet vid hennes ord, "Nej, inte alls." sa hon och försökte le lite. För vad skulle hon säga, att han var mer än trevlig? att, ja vad? Inte visste hon. "Själv, fick du någon klarhet av Fai?" säger Egeria och öppnar dörren till Isis rum så hon kunde gå in före.

Isis gick in före Egeria och gick fram till fönstret om hon kunde se himlen kunde hon vara närmare Simon.
"Det glädjer mig att höra" sa hon och log emot henne. Hon tittade åter bort mot himlen när Egeria frågade.
"Han sa att det skulle bli bättre, att Lancelot skulle ta hand om mig och Fai lovade att jag skulle trivas i deras slott" sa hon enkelt. Hon sa inget om att Fai hade lovat att ta hand om henne.