Camp Half Blood

Wendy nickade när hon hörde Isaac förklara det där med vingarna. Sen när han frågade om hennes gudaförälder log hon stort igen.
"Min mor är Aglaia, hon är ärans, glansens, älskvärdhetens gudinna, jag tror jag fick med det mesta! Vem är din gudaförälder?" Wendy har börjat le igen.

[Efter Percy Jackson och striden om olympen ^^ HÖhö..HÅller på att läsa den nu x) Tror hon menar Olympen ^^ Okej C: Den sidan är bra! Har själv läst där flera gånger c:]

Isaac hörde viskningarna kring borden och rynkan mellan hans ögonbryn var tillbaka som betydde att han åter igen var ganska irriterad. '' Boreas,nordavinden'' Den här gången sade Isaac det med en hög röst så att alla som viskade kunde höra det. Han hade armarna i kors och såg inte för glad eller för vänlig ut.
Efter han sagt vem som var hans gudaförälder så tystnade det till. Som om folk höll andan några sekunder men sedan började de viska igen.

Alexa, som var mitt i att offra sin mat lyfter blicken och ser på den bevingade pojken. Intressant. Men hon går tillbaka till sitt snabbare än de andra börjar viska. När hon går tillbaka till sitt bord så är det inte mycket kvar på tallriken och hon ber fortfarande tyst en bön om lycka i framtiden. Fast när hon bett klart så går hon istället tyst över till en av hennes favoriartisters rappar. Kanske lite melankoliskt med bland viskningarna hör ingen henne oavsett. Fast Alexa måste erkänna att den nya killen kanske inte är lika illa som resten - om nu inte han kommer förändras och bli som dem oavsett. Aja, suck och stön och allt det där om det blir så i slutändan.

[Will do, will do... :3]

"Vi måste bara ha honom i vårt lag till fånga flaggan", utbrast Greg som satt jämte Doug.
Doug log emot honom.
"Vi är allierade med Athenas stuga, det vet du så det är upp till dem. Bara vi får vår del av bågskytte fältet", sade Doug.
De skulle få en del av bågskyttefältet reserverat hela tiden ut över sina vanliga tider. Doug log åt tanken att ha Isaac i sitt lag. Det sades att han hade fått ett helt gäng av ares ungarna att flyga. Säkerligen skulle Ares inte vilja ha honom i sitt lag. Frågan var bara vad Athena hade att erbjuda som han skulle vilja ha.
Doug fortsatte att äta. Chiron reste på sig.
"Lägerdeltagare", hördes hans starka stämma över lägret. "Hälsa vår nyaste deltagare välkommen. Isaac Pleasant."
Ett lågt mummel av välkommen hördes. Doug funderade om han skulle sitta vid Hermes stuga, dit de flesta som ännu inte blivit "valda" av sina föräldrar satt.

[Fråga, är det som i början då gudarna kan säga vilka ungar som är deras då det behagar dem eller är det som det blir i slutet av serien då de måste "erkänna" sina ungar vid 13 år ålder?
Har tappat ordet som ska vara istället för "valda",]

"Välkommen till ett avgrundens helvete, Pleasant." Mumlar Alexa för sig själv - även om allt det där efter "Välkommen" inte ens är hörbart över de andras mummel. Ändå tycks det som att Chiron har hört henne då han sänder iväg en blick mot Alexa - fast det förstås hon kanske bara inbillar sig. Hon stöder ena huvudet i handen och armbågen på bordet när hon ointresserat krafsar i bordet, hon undrar var den nya ska sitta, precis som de flesta andra. Kanske vid Hermes - snällt beskrivet - överfulla bord? Nästan alla nya sitter väl där i sin början på lägret.

[Hm...Erkänner ner dem behagar? Eller vad tycker ni? Eller ska vi ha blandat eller? ;3]

Isaac blev väldigt stel av mumlet. Han hatade verkligen stora folkmassor och just nu så var hela lägret och åt... Precis när han skulle fråga Wendy vart han skulle sitta kom det en kraftig vind som nästan frös maten av sin kyla. Framme vid elden där man offrade uppenbarades en ljusblå symbol som bestod av ett par vingar och en snäcka som påmindes om ett horn som man blåste i. Tecknet för nordavinden Boreas. Åter igen tystnade det bland halvbloden.
Isaac visste inte riktigt vad han skulle göra eller säga för den delen när han fick syn på det väldigt bekanta märket.

Wendy tittade lite på Isaac för att se om han fattade vad han skulle göra.
"Du ska offra mat nu!" Mumlade hon lågt till Isaac. Wendy satte sig vid ett bord och log uppmuntrande. "Jag väntar här så länge. Lycka till!" Wendy la benen i kors och log lite. Hon hade en förskräcklig huvudvärk och ville inget hellre än att gå och lägga sig, men hon ville inte vara oartig mot Isaac och gjorde därför sitt bästa för att hålla humöret uppe.

[Haha,indeed x)]
Isaac såg mot Wendy och nickade till. Observerande som han var så hade han redan sett hur det gått till hur man ''trollade'' fram mat. I sin hand höll han en tallrik och plötsligt så fanns där tre stora bitar lax med en slags sallad och sås.
Över Isaac bildades det an aura som var lika kall som vinden som inte slutat än. Med sina bestämda och långa steg så närmade han sig offerbålet. Han skrapade ner cirka hälften av sin mat. Vinden verkade samla ihop sig till en mindre orkan ovanför offerelden och viskade ut till alla halvbloden. ''Fyra hjältar, så olika men ändå lika ska stå enades......'' Man kunde höra att det var en väldigt mörk röst från en man som hade spår av franska i sig.
Det blev sedan vindstilla och tecknet försvann.Ganska förvånad så gjorde Chiron en gest mot ett bord som var inte särkilt stort heller. Boreas bord antog han.
De isblåa ögonen sökte efter Wendy och han ryckte på axlarna och satte sig sedan ner vid bordet. Nu när han tänkte efter så var han ganska hungrig han med.

Alexa tittar snabbt upp när hon hör rösten och när alla börjar mumla, viska och äta igen så tar hon chansen och sticker ut från salen - ingen märker henne ändå så det var inte en konst. Hon slår sig ned vid sjön och leker med en kniv hon tagit från vapenförrådet några dagar innan. Alexa är värdelös med vapen, vilket självklart är ovanligt och konstigt för en halvgud, åtminstone enligt Ares-barnen som nu har en krigsgud till gudaförälder så hon borde inte ta åt sig, men klart hon gör det i vilket fall. Fast hon är jätteduktig med knivar - spelar ingen roll vilken sorts heller. Fast hennes favorit är jägarkniv, en sågtandad ska det vara också. Helst ett handtag med kant nedtill, då kan hon dessutom binda fast ett rep eller liknande nedtill. Då blir det både ett vapen och ett redskap. Den perfekta kombinationen - enligt Alexa.

Doug följde Isaac med blicken. Han såg hur han gick upp för att offra och så hände det märkligaste. Rösten var mörk och kall. Alla tystnade. En kall kåre följde Dougs ryggrad och han rös. Så började alla tala igen om rösten. Doug satt till ovanlighetens skull tyst.
Efter lunchen hade han vandrat tillbaka till Apollonsstuga, stuga nummer 7. Vid första anblicken såg den ut som en helt vanlig stuga men då solen sken på den såg den ut att vara av rent guld. Doug slog sig ner på sin bädd. De var fullt i Apollons stuga om än inte så fullt som i Hermes. Han mindes då han bodde i Hermes stugan. Konstigt nog hade hans saker försvunnit hela tiden. Samma dag som han hade blivit erkänd hade han med glädje flyttat där ifrån.
"Doug", hörde han en röst säga frågande.
Doug höjde sin blick och såg Lee Fletcher. Vad var det nu då? Han hade väl inte gjort något dumt. Lee var Apollos stugas stugledare och även om han var vänlig så brukade han inte tilltala Doug på det där sättet.
"Douglas, Chrion vill tala med dig. Han är i det stora huset."

[Raderade mitt förra inlägg, tyckte inte att det direkt passade in med vad Ninniku31 skrev. ]