Albus Dumbledores dotter

awsome!

MEEER!

Jag sprang tillsammans med Cho det fortaste vi orkade, jag visste att när vi kom fram skulle vi troligtvis vara aldeles svettiga och se förskräkliga ut men jag ville inte ens tänka mig vad mina föräldrar skulle säga om jag kom försent till den första lektionen!
Men plötsligt stannade Cho. Jag vänder mig om. "Cho, det är bara några minuter kvar! Snälla, det är inte rätt tillfälle att stanna!" Säger jag med andan i halsen. "Vi kommer inte att hinna och jag hatar den där gumman Trelawney eller vad hon heter! Du vet att jag är facinerad av det, men det är ingen mening för mig att springa, jag bara saktar ner dig, och jag vet hur viktigt skolan är för dig, skynda dig till lektionen och säg att jag trampade snett och har gått till madam Pomfrey." Säger hon och snörvlar, eftersom att vi har ont om tid hinner jag inte argumentera utan nickar bara och ler, jag vet att jag egentligen borde dragit med henne, men hon var otroligt ovältränad och brydde sig inte så mycket om skolan som jag gjorde.
Jag intalade mig själv att hon gjorde det för min skull, men innerst inne visste jag att hon bara inte orkade bry sig: det hade varit en jobbig sommar för Cho och jag förstod att hon behövde lite tid att acceptera att hon med eller utan Cedric skulle gå på Hogwarts.
Jag andades in och spurtade de sista 20 metrana, och kom precis innan luckan öppnades.

Andledningen till att jag och Cho gick i samma årskurs trots att jag var ett år yngre var att jag fått hoppa över det första året på grund av ovanlig begåvning och att jag snart kunde allt tack vare att jag läst alla böcker för årskurs 1; mina föräldrar pratade då med rektorn som lät mig göra års provet, vilket jag klarade och där med fick börja år 2.
Jag går och tänker på detta medan jag går mot hogwarts Historia där jag vet att Cho troligtvis redan är tack vare hennes nyvunna tid.
Som jag trott sitter hon ensam längst bak i klassrummet när jag kommer in, men någonting är fel. Hon sitter med ansiktet i händerna och tårarna rinner ner för ansiktet.
"Men gud! Vad har hänt?!" Utbrister jag och skyndar mig fram till henne.
"Jag, dom, hon!" Säger hon mellan snyfftnigarna. Jag förstår inte vad hon menar och sätter mig på stolen bredvid henne. "Sötnos, beätta vad som har hänt så kanske jag kan hjälpa dig!" Säger jag och ler mot henne.

___________________________________

Förlåt för att jag inte skrivit tidigare men vi har väldigt många prov just nu, så jag har inte så mycket tid, ursäkta för detta! ♥

Jättebra!

Supperbra kapitel!!

Jätte bra!

Awsome !!!!!

Förlåt för dålig uppdatering, men ska åka utomlands på fredag, så får se om jag kanske hinner skriva ett kappitel i morgon eftermiddag! Tack så jätte mycket! ♥

Så fint! ♥

Men du! Ta den tiden du behöver vännen!❤