PSR Selma... & Mikaela120

Förvånat såg Arya Clarissa falla på knä. Hon gjorde inte samma sak, det kändes som en förnedring. Nathalie talade till dem med en obehagligt vacker röst men samtidigt så kraftfull. Då hon vände sig emot Arya svalde hon hårt. Hon upprepade Clarissas ord men det kändes nästan som om dödsriket härskare förväntade sig ett annat svar ifrån henne.
"Vilken är din värld?" frågade han kallt.
Arya visste vad hon menade, var hennes värld den värld hon levt i hela sitt liv eller den andra dit Clarissa och Linus fört henne. Du vet vilken värld som är din, var du hör hemma lyssna till ditt hjärta … Arya tänkte på sin mor som förlorat så mycket redan. Hon hade förlorat sin dotter och sedan sin man. Skulle hon nu också förlora Arya. Arya öppnade munnen men så mindes hon vad Clarissa sagt. Hon kommer inte minnas dig, du är bortglömd inom ett år.
"Clarissas värld är min värld", svarade hon säkert.

Jag sneglar förvånat på Arya.
Hon valde oss! Ett glädjetjut vill komma ut men jag biter igen så att jag håller inne det.
Mina ögon måste tindrat ovh glänst så mycket av glädje för plötsligt kollar Nathalie på mig.
"Varför denna lycka, människa?" snäser hon förbannat. Det här stället är trots allt Dödsriket, varför ska man vara glad?
Jag ler bara för att göra henne argare.
"Men mi..." börjar jag men stelnar till. Jag höll nästan på att säga 'min'! Jag sväljer hårt och harklar mig. Nathalies ögon glänser ondskefullt. Och upphetsat.
"Men härskarinna.
Genom att hålla fast oss kommer du bara lyckas åkomma skada. Inte på oss, utan på dig och ditt rike.
Tillslut kommer våra själar dö och då kommer vi även dra med Dödsriket i fallet.
Men innan dess kommer Elementen att orsaka dig smärta.
Din kropp kommer vittra bort om du inte ändrar dig.
Detta är inte längre ett ställe för ondska och mörker. Inget ställe där de med dåligt i sinnet kommer kunna överleva länge.
Vatten är starkare än dig nu.
Anpassa dig eller dö", ler jag och märker plötsligt att alla har stannat upp och kollar på oss med klotrunda ögon.
Och varför inte? Vem har sagt emot Nathalie förut?
Det var inte meningen, inte i början men Eld har vaknat till liv nu och är ute efter en strid.
Och jag kommer stå i korselden. Jag sväljer hårt och väntar rastlöst på Nathalies svar.
Ska hon släppa förbi oss, eller låta apokalypsen komma?
(Hade tänkt att hon skulle heta Natalia, men det blev Nathalie)

"Och var är min gåva?" frågade hon.
Det var en dum fråga. Clarissa hade sagt att hon ville ha något levande med en egen kropp som en blomma och nu var hela hennes värld fylld av liv.
"Din gåva är balansen, vi har återfört balansen mellan elementen i ditt rike. Du har liv och du har död, vad mer skulle du vilja ha?" sade Arya.
Hon förstod ännu inte riktigt världen hon befann sig i. Hon visste inte reglerna eller hur det var meningen att man skulle bete sig vilket gjorde henne en aning obekväm.

Tack!, tänker jag tacksamt. Arya svarade bättre än vad jag någonsin skulle ha kunnat.
"Den gåvan var inte enbart till mig, både mitt rike och jag fick njuta av den.
Var är min speciella gåva?"
Nu får hon ta och ge sig!
Blickarna riktas mot mig och jag känner mig generad samtidigt som jag känner hur jag blir röd i ansiktet av ilska.
"Härskarinna över Dödsriket.
Du får gärna behålla oss, om du vill, varsågod.
Men du ska veta att varje dag kommer du uppleva som ett helvete.
Elden ska brinna över dig och förtära din kropp medan livets gåvor är omkring dig.
Du har nu ett dödsrike bättre än någonsin, och jag ska ge dig en gåva."
Jag känner Ande inom mig, Ande som nu är mitt tredje element.
Jag låter det sippra ut ur mig, bara tillräckligt, och in i Nathalie.
Jag flämtar till vid det plötsliga rycket.
Nathalie flinar och det syns att hon försöker ta hela Ande.
Jag biter igen och stänger in min kraft inom mig igen.
För en sekund syns ett mjukt uttryck över Nathalies ansikte.
"Gåvan är från oss alla tre.
En gåva som innehåller liv och barmhärtning (finns ett sådant ord?).
Gåvan hjälper dig att inte förgöras i ditt egna rike.
Vill du vara snäll och öppna porten nu?"





[Snart är de slut! :'(
Om inte Mikaela120 (?) råkar säga 'Min härskarinna'...
Nej, detta var ju roligt, varför ska det ta slut så snabbt!?]

Jag råkar säga Mina Härskarinna.

Jag ser en upphetsad glimt i Nathalies ögon.
"... Du... Kan... Också... Gå..." väser hon fram. Den bit av Ande som jag gav henne har börjat verka. Hon öppnar porten och jag kollar på Arya och Linus.
"Ni först. Fort innan hennes del börjar kämpa emot alldeles för mycket."