EmppuXD och Antiani [Peäres]

Men Cajsa, Isac Elliot är ju MIIIIIN!
~~

Rose log och såg att Albus hade stått utanför.

Nehe emma fö du sa att han var ett år yngre en åss men han är född den 26 desember 2000. Och man måst veta he!
~~
Albus stälde sig upp och tog sina saker med sig. Han gick mot dörren för att vänta på att få slippa ut ur tåget.

*Scorpius*

Scorpius stönade lågt och kände på handleden, det värkte ännu efter att Philip släppt taget. Tåget stannade och han klev av med bestämda steg mot vagnarna som drogs av testraler, om han nu skulle tro vissa av eleverna. Han steg upp i en av vagnarna, med säten som snart blev fyllda, av Philip, Albus och Rose. Han sjönk ner i sättet, och tittade ut mot den Förbjudna skogen, och tycktes för ett ögonblick se en varelse springa bland stammarna. Säkert en av kentaturerna, tänkte han och tittade upp mot slottet, som skymde vissa av stjärnorna som gnistrade på skyn, och majestätiskt steg upp mot himlen och verkade stirra ner på dem, som närmade sig dess port.
Dom var äntligen tillbaka, till slut.

Rose såg ut i det bäcksvarta mörkret. Hon rös till och vände blicken snabbt mot slottet.
- Visst är det vackert, log Rose och lutade huvudet mot Scorpius axel.

Albus kände hur ilskan bubblade i honom när Rose lutade sig mot Scorpius.
-Jag varnar dig, sa han tyst för sig själv med ihopbitna tänder och nedsänkta ögonbryn.

*Scorpius Hyperion Malfoy synvinkel*

Det kändes som om han inte sovit på flera dagar, och han hade väll inte gjort det heller precis, som en björn som inte kunde sova när han skulle vara i ide. Dom senaste dagarna, eller veckorna rättare sagt, hade han bara drömt samma dröm, där han gick i en korridor med porträtt av sina avlägsna släktingar och varelsen, som alltid precis förre han vaknade, skulle slita upp hans hals. På något sätt kände han ännu klorna som hade genomborrat hans hals. Den hade startat när han hade varit 11 år, just den natten då Huvudlöse Nick kom på besök och satte på honom en förtrollning som gjorde att han sommnade. Kunde det vara någon sorts biefekt av förtrollningen?
Dom senaste åren i Hogwarts hade han försökt prata med Nick, få reda på vad han menade med att Scorpius var speciell, men varje gång hade spöket försvunnit antingen genom att flyga genom väggen eller genom att slingra sig bort från samtalet. Vagnen skumpade fram i långsam takt, och han började dåsa till, och förrän han visste det själv sommnade han. Han vaknade till med ett ryck av att något rörde vid hans axel. Han skreck nästan till, kunde det varit varelsen igen? Han tittade förskräckt åt sidan men när han märkte att det bara varit Rose, drog han en lättnadens suck.
Den här gången, när han drömt, hade drömmen varit helt olikt dom andra senaste drömmarna.

-Tillbacka blick, i drömmen-

"När han öppnade ögonen såg han ovanför sig lampan, som dinglade i taket, och gav ifrån sig ett svagt sken som bara gav korridoren en skrämmande känsla. Han stönade lågt, hela hans kropp värkte och han lyfte sig upp med ett stön, som ekade genom korridoren av tavlor.
Plötsligt hörde han ett lågt morrande och han drog förskräckt blicken upp, och drog häftigt in andan.
Framför honom stod en varelse, människa eller varelse, kunde han inte veta, när hela kroppen var täckt av en mantel och en huva som dolde ansiktet, och bara ett bara ett par blodsröda ögon stirrade på honom. Rent reflexmässigt tog han ett steg bakåt och varelsen framför honom ett steg framåt. Han backade bakåt tills hans rygg mötte emot väggen, på vänster sida fanns ett porträtt som föreställde en kvinna med rosa färgat hår som föll ner i nacken på henne och hon hade på sig en svart rock med metal knappar som dekorerade hennes mantel och hon hade chokladbruna ögon som betraktade honom nyfiket.
På hans högra sida fanns det ett porträtt som föreställde en man, med svart färgat hår som föll i lockar ner över hans nacke, och i hans gråa ögon syntes en blick av bus och han hade ett leende på läpparna som om han skulle göra precis när som helst något rackartygg.
Varelsen sträckte fram sin hand mott honom, som var som en fågels fötter, med vassa långa klor som närmade sig hans hals, handen bara väntade på ögonblicket att få strypa honom. Medan varelsen närmade sig honom med hasande steg kände han hur hjärtat dunkade i bröstet, det kändes inte som att det skulle gå som i alla andra drömmar, som om han alldrig skulle vakna upp, om han lätt handen ta ett grep om hans hals. Nu var dom bara några centimeter från varandra och Scorpius skulle genast skricka, när handen tog ett grep över hans hals, när plötsligt ett sken från båda hans sidor träffade varelsen i bröstet och den föll ner till marken med ett skrick av smärta. Scorpius andades häftigt medan han vände blicken uppåt mot porträtten, som verkade ha dödat varelsen. Mannen grinnade brett medan han mumlade - Där fick han allt!
Medan kvinnan ropade högt - Ha, känn på den!
- Eh---Ve---, började Scorpius säga när mannen lagg ett finger över hans egna läppar, ett tecken på att Scorpius skulle vara tyst.
- Det behöver du inte veta, grabben. Men jag tror det är bäst att du går, det kan komma flera såna här typer, och pekade på varelsen, som fortfarande låg på golvet, med handen som höll i hans trollstav.
Plötsligt började det mörkna för Scorpius synvinkel, som det brukade när han började vakna upp, och han kunde bara nervöst kasta en hastig blick på namnskyltarna under tavlorna, innan allt blev mörkt.
Men precis innan allt svartnade hörde han rösten av mannen som ropade efter honom - Hälsa min gudsons son, från mig!"


Gudsons son? Vem kunde det vara?Vagnen fortsatte sin resa medan i hans huvud, viskade han om och om igen namnen på kvinnan och mannen i tavlorna, som hade varit skrivna på namnskyltarna.

- Nymphadora Tonks.


Och Sirius Black.....

Rose suckade tyst då hon inte fick svar på sin lilla "fråga". Hon vände blicken förvånat mot Scorpius då han ryckte till. Hon lyfte hennes huvud och såg på Albus som hon hade hört ett svagt ljud från.
- Ni är så tysta, sa hon i en viskning och sänkte ner blicken på hennes svarta "ballerinaskor". Rose hade alltid tyckt pojkarna som satt i samma vagn som henne brukade ha mycket mer ljud.

orkar int va me -.-

*Scorpius Hyperion Malfoys synvinkel*

Han steg av vagnen och sökte med blicken efter Charlie och Kim. Dom hade blivit vänner efter stunden vid flyggturen och han rodnade ännu när dom nämnde att han slagit sig till marken på grund av sin kvast. Men hur han än vred på huvudet verkade dom två vännerna han ville se, försvunna. Han sänkte blicken och med hasande steg, steg han fram mot porten och hamnade i kön bakom en brunhårigpojke med blåa ögon och med massor av fräknar och framför honom en pojke också, med svart kort hår och bruna ögon, och man kunde verkligen säga att han var "rund". Han slet bort blicken från pojken och traskade fram genom porten som öppnade med ett välkomnande gnissel.

*Albus Severus Potters synvinkel*

Han kunde inte förstå hur Scorpius gjort så Rose blev kär i honom, av alla människor! Å, vad han önskade sig vara bredvid Rose istället för den där idioten Malfoy! Han muttrade lågt svårdomar och porträtten på väggen dom gick förbi höjde på ögonbrynen.