Sirius Blacks dotter och Den flammande bägaren

Längtat tills det kommer mer men du behöver inte stressa ^^

Kapitel 5:

Jag lösgjorde mig från Hermione och stapplade upp på fötter. Vi hade anlänt till ett ställe som såg ut som en öde och dimmig hed. Framför oss stod ett par trötta och synbart lättretade trollkarlar. Den ena höll ett gigantiskt guldur i ena handen, den andre en tjock pergamentrulle och en fjäderpenna. Båda var klädda som mugglare, den ene i kilt och poncho och den andre i smoking och galoscher. Det syntes tydligt att de inte var ett dugg vana vid mugglarklädsel.
”God morgon, käre Basil”, sade mr Weasley. Han plockade upp flyttnyckeln och gav den till trollkarlen i kilt, som kastade ner den i en låda med använda flyttnycklar. Jag ställde mig på tå och lyckades få en skymt av en gammal tidning, en punkterad fotboll och ett kvitto, på vilken det stod:

Tack för ert besök hos Tweed frisörsalong!
Välkommen åter!


”Hej på dig, Arthur”, sade Basil trött. ”Du är inte i tjänst, va? Ja, somliga har ju tur. Jag och Edward här har stått här hela natten. Ja, ja. Det är väl bäst att ni kommer iväg, nu, för vi väntar ett stort sällskap från Svarta skogen klockan kvart över fem. Ett litet ögonblick, bara, så ska jag se efter var ni kan slå läger… Weasley… Weasley…” Han kisade på sin pergamentlista. ”Ja, här har vi er. Era platser ligger ungefär en halv kilometer bort på det första fältet ni kommer till. Lägerföreståndaren heter mr Roberts. Och vad beträffar er, mr Diggory, fält nummer två. Fråga efter mr Payne.”
”Tack ska du ha, Basil”, sade mr Weasley vänligt och gjorde ett tecken åt oss att följa efter honom.
Vi gav oss iväg över den öde heden. Efter ett tag fick Hermione håll och fick stödja sig på mig.
Efter ungefär tjugo minuter kom vi fram till ett litet stenhus bredvid en grind. Jag kunde se konturen av en massa tält som reste sig mot den spöklika dimman. De stod mitt på ett fält.
”Adjö, då” sade mr Diggory och började gå iväg mot deras fält.
Cedric sade adjö till oss alla. Han lät blicken ligga kvar på mig några fler sekunder än på de andra (till Hermione och Ginnys stora belåtenhet, de började fnittra som galningar). Jag himlade med ögonen och gick med bestämda steg efter mr Weasley. De andra följde tätt efter mig.

När vi hade fått en karta över campingen (efter att vi hade lyckats bli av med en irriterande mugglare, lägerföreståndaren mr Roberts) så fick vi gå in igenom grinden.
Vi traskade över det dimmiga fältet mellan långa rader av tält.
De flesta tälten såg ganska vanliga ut; deras ägare hade tydligt försökt att få dem så mugglarlika som möjligt, men hade fallit för frestelsen att överdriva lite med skorstenar, klockstänger och andra saker.
Halvvägs uppe på fältet stod ett överdådigt tält i krämfärgat siden, byggt som ett miniatyrslott, med levande påfåglar som struttade omkring. Jag rynkade pannan.
”Som Malfoy Manor”, viskade jag till Hermione. Han höjde ögonbrynen.
”Har du varit där?”
Jag suckade.
”Näpp. Vill inte åka dit, heller. Men jag har sett bilder på pappa och hans syskon som är där (om ni är nya läsare så vet ni inte att Sirius i min version inte är Narcissa och Bellas kusin, utan deras bror, vilket gör Silver till Dracos kusin). Min pappas ena syster var riktigt god vän med Dracos pappa…” började jag, men jag hann aldrig avsluta meningen; vi hade kommit fram till stället vi skulle bo på.
Tälten låg vid ett litet skogsbryn, allra längst bort på fältet. En liten skylt var nedhamrad i marken, på vilken det stod ”Weezly”.
”Vi kunde inte ha fått en bättre plats!” utropade mr Weasley. ”Planen ligger precis på andra sidan skogen, vi är så nära man kan komma!”
Mr Weasley klev in i det ena lilla tältet. Jag rynkade pannan. Hur skulle vi alla få plats i de små tälten? Okej, det var två små tält, men vi var runt tolv personer.
”Det blir lite trångt”, hörde jag mr Weasley säga. ”Men vi kan nog tränga in oss allihop. Kom in och titta!”
Jag fick böja mig ner för att komma in genom öppningen i tältduken, så minimal var den. Vad jag fick se när jag kommit in fick mig att fullkomligt tappa hakan. Jag hade kommit in i något som liknade en gammaldags trerumslägenhet. De flesta möblerna var rödbruna och allting luktade väldigt mycket katt. Om man jämförde Grimmaldiplan nr. 12 innan mamma städade och det här så kändes det plötsligt som om Grimmaldiplan var väldigt rent och fint.

Efter att ha inspekterat pojkarnas tält lite närmare så gick jag in till min säng i flickornas tält och började packa upp. Plötsligt föll något ur min koffert. Jag tog upp det och skulle precis slänga tillbaka det när jag såg vad det var. Det var mammas och pappas fotoalbum. Hur hade det hamnat här?
Jag öppnade de smaragdgröna sidorna och tittade på första sidan. En liten anteckning med mammas handstil stod skriven i rubinrött bläck.

Tillhör Halvblodsprinsessan Vitpäls och Tramptass

(Ja, Snape kallade sig ju för Halvblodsprinsen, och då kallade sig Alice för Halvblodsprinsessan Vitpäls. Jag tror att Snape och Alice hade det som en kul grej när de var små. Men, det får ni veta mer om i min version av Harry Potter och Halvblodsprinsen ♥)

Jag log åt mina föräldrars forna smeknamn. På första sidan fanns deras bröllopsfoto. Mamma stod leende i en vit klänning, full av broderade pärlor. I handen bar hon en bukett röda rosor och liljekonvaljer. Pappa var klädd i en elegant smoking. Båda log och vinkade mot kameran, mot mig. Då visste de inte att om exakt två år och fyra månader så skulle Lily och James vara döda. Då visste de inte att exakt om två år, fyra månader och en dag så skulle pappa sitta i Azkaban och mamma bli torterad av Barty Crouch.
Tankarna förvirrade mig. Jag vände sida. En bild av min unga farmor var nästa på tur. Jag rynkade pannan. Varför hade pappa satt in den här? Jag studerade henne närmare. Hon stod lutad mot en blomsterbuske i en nonchalant pose. Hennes svarta hår var uppsatt i en elegant knut och hon bar en ren, benvit klänning. Hon log ett arrogant leende mot kameran. Så självsäker.
”Hej” Jag hoppade till och vände mig om. Utan att jag hade märkt det hade Harry kommit och satt sig bredvid mig.
”Hej.” Jag återgick till att stirra på min farmor. Harry lutade sig fram och kastade en blick på henne.
”Vem är det där?” frågade han nyfiket.
”Min farmor.” sade jag ogillande. Han höjde ögonbrynen.
”Vad hette hon?” frågade han.
”Walburga Andromeda Black.” sade jag och vände blad. En bild av en mörkhårig ung flicka, bara några år äldre än mig, tittade fram.
Även hon var mörkhårig, med honungsfärgade ögon. Hon hade insjunkna kinder, men var på något mystiskt sätt vacker.
Jag tittade ner på anteckningen nedanför bilden.

Bella, 19 augusti 1968 vid en ålder av 17 år

(Bellatrix är åtta år äldre än Sirius)
Åh, just det. Min moster, den ökände dödsätaren. Men bilden vittnade inte om något sådant. Nej, flickan på bilden var endast ung, vacker och redo att möta livet.
”Bellatrix”, läste Harry.
”Det är min moster”, sade jag. Harry höjde ögonbrynen.
”Är? Lever hon?” frågade han nyfiket. Jag suckade.
”Hon sitter i Azkaban.” sade jag hårt och vände blad igen.
Nu var det en ung, blond flickas tur att stirra på mig.
Hon var vacker, även fast hennes mun var lite onaturligt vriden.
Jag betraktade den lilla anteckningen under bilden.
Allt det stod var:

Narcissa

Snabbt vände jag blad och kom till en bild av min mamma. Den var inte speciellt intressant, så jag vände blad igen. Den här gången fick jag se en bild av min pappa, James, Remus och Peter. De såg ut att vara ungefär sjutton år. De bara alla gryffindorklädnader och alla såg mycket oberörda och nonchalanta ut (utom Peter).
Harry stelnade till.

En kort stund satt vi och betraktade våra respektive föräldrar.
Sedan stack mr Weasley in huvudet och ropade:

”Nu börjar det!”


Okej! Om ni vill se dem, här har ni de olika bilderna.

Walburga: http://fc02.deviantart.net/fs71/f/2010/325/c/f/young_walburga_black_by_asphycsia-d33chkp.png

Bellatrix: http://1.bp.blogspot.com/-AZS_XKlwlWY/ToEXQqSLxyI/AAAAAAAAALQ/1Mk50HxxPfk/s1600/young+bella.jpg

Narcissa: http://media.tumblr.com/tumblr_m8jx58dRnw1qmwn5f.jpg

Alice: http://www.hairstylecity.com/Images/Products/Large/27W.jpg

Och, såklart, marodörerna: http://images.wikia.com/harrypotter/pl/images/2/23/Large_Young_Sirius_Black_and_James_Potter-rxumu7pa.jpg

Pojken som går lite bakom, han med det blondaktiga håret, är Lupin ♥

Så så bra längtar redan till nästa

AWESOME!!!!!!!!!!!

Awesome♥♥♥

Jätte awesome! MOTE
M
O
R
E



M
E
R
A

AWSOME kapitel♥

Jättebra!!!

Meeeer!!!!!!!!!!!!!

J
TTE BRA! Mera?