Tillbaaka (privat)

Hon såg på honom och såg på hans bägare och såg sedan på honom.
"Du är fotfarande hungrig och det där blir du inte mätt på." Hon drog bort håret från sin hals och kom närmare.

"Inte här" svarade han snabbt. Maryam kan komma in här, och man vet aldrig när hon kan få för sig att komma. Vi tar någon plats lite mer... Avskiljt."

"Mitt rum?" Hon reste sig. "Så om jag svimmar så svimmar jag i sängen i allafall" Hon log svagt och hon var lite blek.
"Så hur länge har du funnits?"

"Det låter bra" svarar han med ett svagt, snett leende. "Dit kommer inte Maryam om jag inte kallar på henne" fortsatte han. Sedan märkte Alexis att hon var ganska blek i ansiktet.
"Mår du bra? Du är lite... Blek. Och jag föddes som vanlig människa vid milleniumskiftet. Som vampyr är jag cirka 400 år gammal"

Hon kände på sin panna och såg sedan på honom.
"Är jag blek?" Hon log bara lite och såg på honom. "Jag kanske är lite blek då" Hon nickade. "och vad heter din mästare då?"

"Är du nervös? Du vet, vi måste inte göra det..." Han tittade igeb på henne, fortfarande utforskande. Han drog ett nytt andetag och fortsatte. "Min mästare dog för 200 år sedan. Inget att prata om, egentligen"

"Men jag vill veta hur det känns utan att bli överasskad av det." Hon såg på honom och log lite. "Jag är inte nervös så det är inte det." Hon återvände till sitt varma rum och satte sig i sängen och lutade sig tillbaka på de mjuka kuddarna.

Alexis log än en gång. Ingen han träffat på väldigt, vääldigt länghe hsde fått honom att le såhär mycket.
"Blunda då, så blir du garanterat överraskad!"

"Men jag ville inte bli överasskad sa jag. Då kan jag lika gärna springa runt och sen hoppar du på mig." Hon blundade iallfall och andades tungt.
"Såhär?" viskade hon och öppnade ena ögat.

"Ledsen, missuppfattade dig" svarade Alexis mjukt innan den frestande hungern tog över. Han kastade sig över henne och bet ett kraftigt tag i halsen.