PRS mellan Medi & Shaana

"Det vet jag. Självklart vet jag det. Du får helt enkelt lita på mig nu när jag säger att det har hänt...en sak och jag är lite...bekymrad." Sade han undanglidande och såg sin systers stora villa tona upp sig framför dem. Hon hade alltid velat glänsa, fast han kanske inte skulle säga något som bodde i en stor föga inbjudande herrgård som hans syster kallade för "Den där förmultnade gamla ladan". Bara det bästa var bra nog åt henne.

"Jag säger inte emot er.." stammade hon och hon märkte det stora huset och svalde hårt. "Är det okej för henne att ni tar med mig då? Jag som inte kan hitta i huset och så.." Hon log svagt och såg sedan sig om. Det var så vackert här.

Vladimir såg sig om på den felfria trädgården, det fanns hundratals olika blomsorter som för det mänskliga ögat såg slumpmässigt utvalda ut men Vladimir vars sinnen var mycket mer skärpta än en människas såg och kunde lukta till sig den perfekta symetrin. Hans syster hade ägnat mycket tid åt att få lukten att bli så överväldigande.
"Du får hålla dig till mig, att lära sig att hitta där tar...väldigt lång tid" han hade varit nära att säga "minst ett århundrade".

Hon såg på alla blommor och lukten stack henne i näsan. Flera gånger nös hon och såg upp på honom och sedan ner. "Jag förstår. Jag håller mig till dig eller i närheten av ditt rum." Hon såg på honom och lade huvudet på sned och hennes mage kurrade.
"Vet din syster om att ni kommer?"

"Jag vet inte, jag har inte informerat henne om det, nej." Han var tyst en stund och tillade sedan lite tystare "Men jag skulle inte vara förvånad om hon visste att jag skulle komma, min syster är en sådan som älskar överraskningar men det är svårt att faktiskt överraska henne." Han log och skakade lätt på huvudet.
"Ska vi?" frågade han och gjorde en gest mot grusgången som ledde upp till villan.

Hon såg på sin mästare. "Ja självklart ska vi." Hon höll väskan i famnen och såg på hans kläder. "Varför tog du inte med dig några kläder och jag undrar fotfarande hur vi hamnade i Italien så snabbt? "

Vladimir såg länge på henne och vände sig sedan om och började i sakta mak gå längst grusgången upp huset.
Han kom fram till dörren och öppnade den, självklart var den olåst, huset var som hans syster på många sätt. Hon hade ju satt sin prägel på huset. En fin och prydlig ytan och stökigt på insidan, precis som...
"Hana!" Vladimir öppnade armarna och Hana kom gående emot honom med ett föga övertygande överraskat uttryck i ansiktet. Hon tog igen uttrymmet emellan dem i tre stora kliv och sedan kastade hon sig i hans famn.

Hon stod i dörröppningen och ställde ner väskan och rynkade på näsan och såg sedan på systern. "Ursäkta mig miss. Men skulle det gå bra om jag städar? Jag har inga uppgiffter än och jag slår vad om mästare inte tar illa upp."

Hana såg förvånat på Vladimir som böjer sig fram och viskar "Jag ska förklara men hon är inte mat."
Hana gav Vladimir en forskande blick och vände sig mot flickan "Ja självklart" hon granskade fundersamt flickan "Och ditt namn är...?"
Vladimir öppnade munnen för att svara men fick en giftig blick från systern som sade allt.
"Det var väl ändå inte dig jag frågade käre broder" hon log sött mot honom och vände återigen blicken mot flickan med en uppfodrande blick.

Hon såg på dem och neg lite försiktigt och log. "Mitt namn är Alice fröken." Hon såg på sin mästare och räkte över hans väska. "Varsegod mästare om ni ursäktar så måste jag städa lite det kliar i näsan."