Prs mellan mig och AlexZz

"Inte jag heller", säger jag men min röst drunknar av ljudet av folkmassan.
"Som Emeric the Evil* och så många fler!" ropar mannen glatt.
Jag kan skymta ett blont huvud som alla står riktade mot, men inte mer.


*antar att det svenska namnet är Emeric den Onde, men jag var inte säker så..

När Essie lyckats pressa sig längst fram så blir hon faktiskt helt mållös av vem hon får syn på. Det är Brian Penderghast. Han hade varit en av de mest populära killarna i skolan - Essies hemliga förälskelse - när Essie gått tredje året. Samtidigt kanske hon inte borde vara förvånad alls.
"Fast vi kan inte glömma hotet av de som varit så mäktiga att de inte ens kunnat oskadliggöras!" Publiken drar efter andan, Essie också för den delen. Medryckt av publiken. "Ska vi ta Fato Malum, han som blev förseglad? Minns någon honom?" Fortsätter Brian och Esther lyssnar plötsligt väldigt, väldigt noga.

Jag följer efter Essie så gott det går och ser hur hon sen stannar upp när hon kommer fram. Något i hennes blick förändras och jag ser också vem det är. Brian Penderghast. Den uppblåsta idioten som tror att han äger världen. Han hade varit populär bland tjejerna, bland vissa killar också, men han var lika dum som en get. Endast utnyttjat sitt utseende för att få vad han ville. Och nu står han här och predikar om friheten.
Jag vet vad han betydde för Essie, och jag är ganska säker på varför. Med sitt blonda hår och ansiktet som tjejer av någon anledning inte kan motstå.
Han talar om Fato Malum, den onda trollkarlen som blev förseglad för så många år sen. Binns hade talat om honom på lektionen.
"Den onda trollkarlen som blev förseglad, men inte förgjord. Ingen har närmat sig honom under dessa år, och de som har gjort det har stupat på resan till grottan som rasade in och stängde in honom med den. Så många själar har gått till spillo. Vi har några trollkarlar och häxor kvar, men vi ska förgöra de också!" pratar Brian på och folkmassan jublar.
Jag rör inte en min. Jag avskyr honom fortfarande.

(Förlåt för segt svar.)

Essie ska precis till att hänga på i jublet när hon får syn på Lucas min och försöker att verka samlad och som om hon inte bryr sig om att just ha sett Brian - populära och snygga - Penderghast. Essie tittar snabbt bort och skakar av sig den äckliga känslan av gammal förälskelse som bubblat upp till ytan. Det var ju år sedan typ, hon borde ge sig.
"Du gillar honom fortfarande inte, visst?" Säger hon till Lucas och buffar lite på honom.

(haha, nejdå!)


Jag försöker le lite. "Inte direkt", svarar jag. "Och du gillar honom fortfarande, eller?"
Publiken jublar fortfarande och Brians triumferande blick dansar över hela folkmassan. Den stannar inte på någon eller något. Han ser otroligt stolt ut, där han står.
Nej, jag gillar honom inte.

"Nej, såklart inte. Ska vi ta reda på mer om den där Fato Malum, vi kan säkert ta ned honom!" Den första delen, den om Brian, säger Essie som om Lucas var galen - ett uns av för mycket förnekelse är något hon försöker dölja i uttalandet. Men frågan är bestämd och rakt på sak. Om de tar död på den där Fato vinner de, det är ju helt solklart för vem som helst att se. Fast kanske kan hon inte skaka av sig en första förälskelse så lätt, hemska tanke. Essie kan ju göra vadsomhelst! Åtminstone enligt henne.

Jag glömmer Brian för en stund, eller ja, försöker i alla fall och fokuserar på Fato Malum.
"Vi borde göra det, det skulle fixa allt. Men är han inte för svår att förgöra?" frågar jag och kan inte låta bli att känna mig orolig.
Fato Malum är en av de mest ökända trollkarlarna, och en av de farligaste, som aldrig har blivit riktigt förgjord. Det är extremt farligt och jag kan låta bli att känna en viss oro och rädsla för det.

"Åh, kom igen. Han är ju förseglad. Vi kan bara ha ihjäl honom när han liksom fortfarande är förseglad." Svarar Essie bestämt. "Plus att vi är minst lika bra som honom, han kan knappast vara bättre än två superduktiga framtida aurorer? Eller?" Fortsätter hon en aning utmanande.

Jag ler mot henne. "Okej då, vi testar. Men vi måste ta reda på mer om honom först!" säger jag sen. Essie vet hur hon ska övertyga mig, och det stör mig på något sätt, men jag vet samtidigt att jag inte kan säga nej till det här. Det är vår framtid vi snackar om.

"Måste jag läsa då?" Frågar Essie bistert och hennes lilla stridsanda är som bortblåst vid tanken på böcker. Usch på böcker, hon har aldrig varit och kommer aldrig bli en bokperson så länge hon lever och andas. Ändå kan hon inte låta bli att känna sig lite triumferande över att ha lyckats med att övertala honom - inte för att det var en extrem svårighet men det känns alltid bra på något sätt.