Från olika världar Rollspel

Gaara fortsätter bara sitta där och lyssnar faktiskt ointresserat på deras samtal. Han har ingen aning om vad de talar om. Guldörhängen och Tåg, allt möjligt som Gaara inte hade en aning om vad det var för någonting. Sakta kryper sand uppför hans hy, det kräver stor mängd chakra men han litar inte ens på att bara hans sandskydd klarar det här, en nivå beskydd till skulle dessutom inte skada. Sanden lägger sig som en hård sandrustning som stelnar runt hans lemmar. Vilket inte betyder att han inte har förmågan att röra sig, tvärtom så kan han röra sig lika bra som innan sandrustningen.

"Du vet, det där landet i öst" Han rynkade pannan, vad var det för en flicka har pratade med egentligen? Hon verkade totalt omedveten om omvärlden. "Du vet inte, säger du?" Han log snett. "Vet du? Jag tror att det är såhär: Du är så totalt beroende av mig och min utstrålning att du totalt tappar kontrollen på allt annat och det enda du kan koncentrera dig på är min adorable-het."

Ce Nedra bara gapar åt honom, för chockad över att ens fräsa något tillbaka. "Vad är det du säger?" sedan skakar hon på huvudet och ser på honom, "Nej, så är det inte. Men har du hört talas om Tolnedra om Riva och om Tol Holnet?" säger hon och hoppas att han hade gjort det, att han hört talas om de länderna.

Damon log uppmuntrande mot flickan. "Vill du att jag ska upprepa det?", sade han, enkelt. Han kliade sig i pannan. "Nope, borde jag ha gjort det?" Han låtsades se förvirrad ut.

Ce Nedra himlar med ögonen till svar och vänder sig demonstrativt bort från honom, hon hatade att folk drev med henne. De som gjorde det förtjänade inget, "Nej, inte vet ja, men jag känner till dem." sa hon bara sarkastiskt tillbaka utan att inte längre se på den ouppfostrade och odrägliga pojken.

"Ska jag vara ärlig hade jag aldrig hört talas om de länderna förut", sade han rakt på sak. "Jag är säker på att jag inte ens har hört någon nämna dem" Han log snett, iakttog henne nyfiket. "Vad heter du, förresten?" Han såg upp på de andra i kupén för första gången på länge medan han väntade på ett svar, de verkade inte lyssna på deras diskussion, vilket gladde Damon. Han hade med största säkerhet inte låtit såhär förstående, mänsklig, idiotisk på åratal. Och ändå verkade det vara precis tvärt emot vad flickan bredvid honom tyckte.

(Ganska kul, har aldrig sett VD för att Twilight har förstört allt vad jag tycker om om vampyrer xP)

Ce Nedra är fortfarande förbannad på honom och säger, "Det är ju det jag menar, i mitt land finns det kungariken och hästar tar fram en inte det här tåg ni kallar det." sa hon smått irreterat men tar ett djupt andetag då han faktiskt låter vänlig och vänder sig åter mot honom med blicken farande över de andra som inte verkar lyssna och åter på honom, "Jag heter Ce Nedra, och du?" frågar hon och lägger inte till prinsessa av Tolnedra eftersom han ändå inte verkar veta vad det var för ett land.

(( haha, thanks eller något sådant c: fast damon är inte vampyr i det här rollet though c: ))¨

"Holy shit, vilket land!" Damon slog ironiskt handen för munnen och skakade sedan på huvudet. "Vad heter ditt land, Ce Nedra?" Damon tvekade. Han gillade inte att ge ut sitt namn till främlingar. Men Ce Nedra var ju inte direkt en främling.. De hade ju pratat rätt länge nu, trots allt. Och han litade på henne, till skillnad mot den där snubben med käppen. "Damon", sade han kort. "Damon Salvatore"

"Käften." fräser hon till ställer sig upp och slår till honom över kinden. Hon var arg, hennes fader sa att hennes humör var lika flamande som hennes hår och när hon väl blev arg funderade hon aldrig på följderna. "Det heter Tolnedra om du vill veta det Damon." fräser hon illsket åt honom och försöker ta sig ut genom dörren, vilket inte går eftersom den är stängd, så hon vänder sig åter mot honom, med flamande illsken blick och korsade armar mot den där pojken Damon, han som var så jävla spydig så det fanns inte.

"Ouch" Damon masserade ömt sin kind där slaget hade träffat. Han himlade med ögonen. "Jag konstaterade bara ett faktum", sade han, igen. Alltså kom flickan från något som tydligen hette Tolnedra. "Vackert namn", fortsatte han lite mjukare. "Landet, alltså." ¨

Han ignorerade det faktum att Ce Nedra nyss hade tänkt stiga ut ur kupén. "Det är bäst att du går och sätter dig igen", sade han bara uttryckslöst.