PRS med _Bella_<3

( äntligen )
Jag går bredvid Sandra och upptäcker snart att det tydligen var marknadsdag idag för Hela torget var fyllt med stånd med alla möjliga varor, Allt från mat som kött och korn till silversmycken och vackra vapen av metal. Ett stånd med kläder fick mig att börja tänka på våra egen slitna kläder, det var nog bäst att köpa nya så att vi inte skulle väcka så mycket uppmärksamhet hoss dom vi mötte på vägen. Så jag drag i Sandras arm och pekar på kläderna.

''Jo, det kan nog vara en bra idé'' svarar jag Salma och tittar ner på min slitna och inte minst lika smutsiga tröja. Det står en man i ståndet vi går fram till. Han är ganska lång och kraftig. Jag ser att Salma ser lite orolig ut men att hon har hittat lite kläder som hon pekar på. Jag tar det och lägger ut framför mannen. Jag ser en stickad tröja som jag gärna skulle vilja ha.. ''Det här tack'' säger jag till mannen. Han nickar och börjar lägga ihop kläderna i en kasse. Jag räcker fram pengar till honom och han ger vänligt kassen till Salma.

Jag tar emot kassen och ler vänligt mott manen, när vi börjar gå igen funderar jag på om det är något mer vi behöver. Ingen ny kniv eller filt, men jag vet inte om det finns något annat. Jag suckar och ser mig sen omkring, vad finns det för Intresant som vi kunde behöva? Nej jag kommer värkligen inte på någonting, det kanske var bäst att spara pengarna. Ja, så får vi göra. Efter ett tag kom vi ut ur staden och jag pustade ut och när jag inte såg eller hörde någon så ändrades mitt utseende så snabbt att man knappt han blinka, för sen hade håret blivit kritvitt med svarta slingor och även kraftigt lockigt, sen gjorde jag ögon röda eftersom att det blev ännu coolare då.

Jag tittar in i Salmas stora vackra glansiga vargögon och ler. Jag stryker henne över ryggen och ler än en gång. ''Underbara syster'' säger jag. Jag är fortfarande i min människoskepnad och går brevid Salma.. (Två timmar senare) Jag byter min skepnad. Vips, så är jag örn. Vi går in på en skogsstig och jag ser den mörka himlen. Salma börjar springa och jag flyger precis ovanför henne. Jag hade ganska rätt, bara några minuter senare börjar det spöregna.

Jag skymtade en öppning i ett litet berg lite lägre fram, regnet gör det svårare att se men jag har inget annat val än att springa mott öppningen. Snart ser sig att det faktiskt är en öppning så jag skyndar mig in. När jag kommit in undersöker mina röda vargögon insidan av grottan som visade sig vara rätt så stor. Snart kom Sandra inflygandes och hon såg inte allt för glad ut enligt min mening, hela hennes fjäderdräkt var genomdränkt med vatten. Så hon hade måg haft rätt så svårt att flyga. Men jag tänkte inte mer på det utan la huvudet på tassarna och slumrade till.

Jag traskar in i grottan helt dygnsur. Tänk att man blir så mycket tyngre av vatten. Jag byter skepnad. Mitt hår är dygnsurt. Jag förstår att jag inte kommer kunna somna med såhär blött hår så det är lika bra att försöka göra något vettigt. Jag går in längre in i grottan. Jag hittar några torra kvistar och små flisor. Jag tar det i famnen och går ännu längre in för att leta efter något spännande. Efter en stunds sökande börjar jag gå tillbaka till Salma. Men 5-6 meter brevid Salma ligger något och glimmar i en liten spricka i grottgolvet jag går ivrigt fram och lägger kvistarna och flisorna åt sidan medans jag börjar pilla efter den glimmande saken. Jag får upp den till slut, det är ett armband i guld! Det står något i skrivstil som jag inte kan tyda. Men ett guldarmband! Jag lägger det i fickan och ska berätta för Salma imorgon. Jag är ganska händig och fixar snabbt en eld som jag lägger Mig en bit ifrån och somnar in till eldens sprak.

När jag vaknar igen och reser huvudet från tassarna har det slutat regna men  mörknat ute, det är mörkt i grottan eftersom elden som Sandra tydligen hade tänt när jag sovit har brunnit ut. Jag sätter på mig och skar sen på mig så att alla lös päls yr  grottan men lägger mig sen igen. *Hoppas det blir bra väder idag, så att vi hinner långt* tänker jag medans jag tittar ut genom öppningen till grottan.

Jag flyger. Försöker komma ifrån alla brinnande pilar som skjuts mot mig. Jag tål inte stress. En pil swishade förbi bara några cm från mitt huvud. Jag får en pil rätt i bröstet. Jag störtar och ligger och skriker. Jag vaknar tvärt ur mardrömmen. Jag intalar mig själv till att det bara var en dröm och att jag fortfarande är människa. Jag ser att Salma redan vaknat, och att hon fortfarande är varg. Jag går fram till henne. "Godmorgon" säger jag och ler.

Jag nickar och ler ett varggrin när Sandra hälsar mig godmorgon. Det är inte riktigt morgon än men det är bara bra, då behöver vi kanske inte möta så mycket folk när vi börjar gå igen sen. Jag förvandlar mig tillbaka till människa och lägger mig på mage och börjar rita i jorden på golvet i grottan, vad det blir ser jag inte, kanske något djur. Men vem vet? Det kanske blir någonting
(kort )

Jag tittar ut över grottan. Nu börjar solen komma fram. Jag blundar. Och tänker. Det är bara jag och Salma, vi har klarat oss så länge helt själva. Mamma skulle vara stolt. Fast vi har ju aldrig varit med henne någon längre period. Eller pappa. Vi blev kidnappade när vi var 2. Vi bodde på ett barnhem tills vi var runt 7. Sen rymde vi. Och nu har vi klarat oss själva i över 4 år.
''Jaha'' Jag tittar på Salma. ''Vart ska vi gå idag då?'' ''Har du någon plan''?