Privat rollspel mellan YoshiFriend <3 och AlexZz

Zayn:
Jag stönar, och blundar för det plötsliga och skarpa ljuset från en trollstav. Rösten låter flickaktig och orolig.
"Inte så bra", svarar jag utan att veta vem jag pratar med. Spyan försvinner, och den hemska lukten också. Huvudet dunkar fortfarande, men inte lika farligt längre.
"Vem är det?", frågar jag efter en stund, och skissar upp mot personen

"Troligen den personen du inte vill träffa just nu." Svarar Ivy och försöker att inte lysa med trollstaven i Zayns ansikte. "Ska jag hjälpa till till sjukhusflygeln?" Frågar hon vidare. Som om hon inte skulle hjälpa honom även om han sa nej, om han spyr så måste han väl dit? Eller? Jo, det låter logiskt. Gud, är hon så hjärndöd att hon inte ens förstår hur hon ska ta hand om en sjuk människa?

Zayn:
"Ivy?", frågar jag förvånat. "Vad gör du här?", utan att svara på hennes fråga. Toppen, tänker jag. Det ända sällskapet jag har nu på flera timmar är Ivy! Men jag är ändå tacksam att hon vill hjälpa mig, även om jag inte har gjort mig förkänt av det, dom jag har behandlat henne idag.

"Eh... jag hittar inte så bra här nere." Svarar Ivy en aning nervöst och försöker samtidigt böja sig ned för hjälpa honom upp. "Så, vill du ha hjälp eller ej?" Frågar hon med en uppfodrande blick. "Eller så kan jag försöka hämta någon av dina vänner om det skulle vara bättre." Säger hon sedan, ser sig lite om.

Zayn:
"Nej det är lugnt", skyndar jag mig snabbt att säga. "Jag vill gärna ha hjälp", säger jag sen, och sneglar mot henne.
"Och ärligt talat, hittar jag inte jättebra här nere", erkänner jag sen

"Om man kan lite här och där så brukar det gå bra till slut." Säger hon optimistiskt nog och drar upp honom på benen. Hon vet inte riktigt, men hon är relativt säker på att man inte ska gå åt det hållet hon kom ifrån då det troligen är då man går inåt och inte utåt.

Zayn:
"Tack", säger jag och ger henne ett försiktigt leende. Huvud verken har nästan försvunnit.
"Vad ska vi gå då?", frågade jag skeptiskt och tittar mig om utan att komma ihåg från vilket håll jag kom ifrån.

"Logiskt nog, gissar jag på ditåt." Säger Ivy och pekar åt motsatt riktning än den hon kommit ifrån. Innan hon gör ett vitt streck på väggen. "Så, då vet vi att vi varit här." Fortsätter hon och rycker på axlarna.

Zayn:
"Okej", säger jag och börjar sakta gå i den riktningen hon pekade mot. Jag börjar undra om vi någonsin ska hitta tillbaka till fängelsehålorna där mitt elevhem låg. Läget kändes omöjligt

Ivy gör ett långt vitt streck på väggen och går tålmodigt bredvid honom. Själv brukar hon gå lite snabbare, men hon har tillräckligt mycket vett i skallen för att inse att han inte kan gå lika fort som hon om han just spytt.