Bakom lås bom. [Privat mellan Måntass & AlexZz]

Ashton nickade och sade:
"Jag kallar dig gärna Chrissie, om jag får för flickan i ditt huvud." han höll precis på att börja gå igen när han kom på att han själv fått en fråga, samma fråga som han gett henne.
"Åh.. Vad jag heter? Jo.." han tänkte efter en stund. Egentligen visste han vad han hette, han kom bara inte på det just nu. Han rynkade irriterat pannan, han visste det ju förra gången det var ljust!
"Jag kommer inte ihåg.." han sken upp i ett leende! "Eller jo! Jag är Ashton! Fast innan jag kom hit kallades jag Ash!"

"Så ska jag kalla dig Ash, eller Ashton?" Frågar Christina fundersamt. Hon förstår inte riktigt, hon vill fortfarande bara ha ett val. Det skulle vara så bra, och så kanske hon faktiskt skulle komma ihåg namnet istället för att förvirra sig över valmöjligheter.

Ashton ryckte på axlarna.
"Kalla mig Ash, om du vill. Det påminner mig om min familj.." han slöt ögonen och tänkte tillbaka på de få minnen han hade. Ett av dem var första dagen i skolan, det andra hur han lekt med sina småsyskon. Och så fanns det fler, lite suddiga.
Lite bortglömda.

"Du är du Ash." Konstaterar Christie som om det var det mest självklara i världen, eller kanske att hon aldrig trott något annat. Sedan börjar hon gå, eller snarare halvt om halvt hoppa fram när hon plötsligt känner sig gladare. Till och med flickan i huvudet är glad. Som om hon väntat på något sånt här, Christie har aldrig förstått sig på henne.

Ashton log väldigt mot henne innan han fortsatte genom korridoren.
Han kisade i det tryckande mörkret och tyckte sig se en spak.
Av ren nyfikenhet så närmade han sig försiktigt den, som om han inte ville skrämma den.
Han såg nästan bedjande på den, som om han önskade att den skulle uppfylla någon slags önskning, inte för att han hade någon.
Så han drog försiktigt i den, och hela väggen lyfte.

Chrissie ser med stora ögon hur hela väggen försvinner, eller den försvinner inte. Men den flyger!
"Väggen flyger!" Utropar hon chockat och måste försöka röra vid den, men inte heller den når hon när hon är så kort. Men den här gången hoppar hon efter den, vilket ser sådär lagom roligt ut när hon fortfarande inte når det.

Ashton stirrar häpet på väggen, och på Chrissie.
Han gillade inte när saker överraskade honom.
Det var obehagligt, och detsutom så var överraskningar aldrig bra, de ledde alltid till någonting dåligt.
Han ryste, och försökte få sig själv att inte vilja gå in där. Tygla sig.
Inte för att det lönade sig direkt..

Chrissie får faktiskt tag i väggen, men hennes armstyrka är på samma nivå som en myggas styrka så hon faller nästan direkt. Elaka vägg, dumma, dumma, elaka vägg. Varför lät den henne falla, tycker den inte om henne? Vad har Chrissie gjort väggen?

Ashton rynkade ögonbrynen och lade armarna i kors över bröstkorgen.
Han gillade inte väggen, den var alldeles hjärtlös tyckte han. Den överraskade honom, var elak mot Chrissie.

((Och Alex fick skrattattack... XD))

"Den är dum." Konstaterar Chrissie och reser sig från golvet med en bister min, även om hon troligen ser ut som ett småbarn.