PRS Mellan Melissa Malfoy och Lolly0101

"Jag tror... Det var Samuel som skrek och... jag kände liksom att det var han... han är inte här... Jag vet inte om han... Om han..." Då kom det tillbaka. Skräcken. Oron. Paniken. Jag såg en grotta framför mig, men den var suddig. Framför mig i grotttan stod det en man med lång svart kappa. Så kom jag tillbaka till den valnliga världen.

Jag såg hur han spände blicken i något. Men inte vad.

"Vi måste hitta honom!" sa jag plötslit, och förstod inte själv varför jag använde ordet "vi" Det kändes på något sätt naturligt. Att vi var vänner nu.

(Svara på mitt sms)

"Va.. Hur .. Kan du rida , Känner du någon, vad kan du hantera" Mina frågor skulle nog komma utan svar

"Jag kan rida, jag har till och med en egen häst. Han heter Agra! Jag kan hantera knivar..." jag tystnade mitt i meningen. Ingen, förutom Samuel, kände ju till min ovanliga förmåga att hantera vapen. Jag var framför allt duktig på kniv. Min lärare, som sorgligt nog dog för ett år sedan, hade sagt att jag var en naturbegåvning. Han sa visserligen också att jag inte kunde kontrollera hur mycket jag skadade folk. Första lektionen hade jag skurit ett djupt jack i hans arm. Men med åren hade jag lärt mig. Nu skulle jag kunna döda någon, utan att personen märkte det...

Okej ... Är du villig att reskera ditt liv då da ? För din bror

Jag tvekade inte en sekund. "Ja!!" sa jag. "Jag kan riskera allt för honom"

"Bra .. då har vi inget att oroa oss för" sa jag och pekade mot en hage med hästar "Vilken är din ?"

"Den stora, gråa hingsten" sa jag och viste att jag inte behövde visa mer. Argra stod och betade vid ett träd, precis vid staketet. Han var den vackraste hästen i hela världen.

"Okej hämta hans sadel. Vi ger oss av snarast " sa jag och gick in i hagen mot mitt vackra sto .