Prs mellan mums och Hermione:D

När alla kommer fram håller presidenten tal.
"Välkommna, spelare, tittare och stylister! Och välkommna ni som hjälper till att organisera hela "högtiden", eller traditionen."
Jag suckar och lutar huvudet mot Eric's axel. Han tar min hand och där står vi och myser i våra ganska tjocka dräkter.
"Tack!", avslutar presidenten och vi får gå av vagnarna.

Jag lyssnar knappt på presidentens tal. I stället tittar jag runt på alla människorna längs gatorna och runtom oss. Alla ser så glada och vänliga ut, trots att de med nöje kommer se på när vi dör.
"Tack!" säger presidenten och avslutar sitt tal. Jag går lättat av vagnen och fram till Joseph. Nu ska vi till träningscentret.

Efter det går vi upp på vår våning och tittar på reprisen. Vi var snyggast och farligast, Eric och jag. Jag lutar mig mot Eric och kryper in i hans famn.
"Du är så söt.", säger han och kysser mitt huvud.
"Du med.", viskar jag och blundar till slut somnar jag men Eric bär upp mig på mitt rum.

Jag vaknar på morgonen av att jag ramlar ner från sängen. Jag drömde en mardröm igen, som vanligt...
Utan att vänta på att Pansy ska komma och knacka på dörren går jag ut ur rummet. När jag kommer in i matsalen sitter Zaphira och Joseph redan där.
"Så bra att du är vaken", säger Zaphira och ler varmt.
Jag orkar inte svara, utan bara nickar kort och sätter mig vid bordet.
"Idag ska jag börja förbreda er inför spelen."

När jag vaknar ligger jag med kläder på och är redo att träna. Jag går ner till de andra och äter en snabb frukost med rostat bröd, omelett och jordgubbsaft.
Jag reser mig upp tillsammans med Eric och vi går till hissen. Vi trycker på "neråt" och känner hur vi pressas ner till de nedre våningarna.

Hissen bromsar långsamt in vid den nedersta våningen. När dörrarna går upp tar Joseph min hand, och tillsammans går vi ut i träningssalen.
De flesta av de andra spelarna står redan samlade i grupper runtom i salen. De tittar alla skeptiskt på våra sammanlänkade händer. Jag bara ignorerar dem.

Jag går genast till knivarna och börjar kasta. Jag känner mig riktigt säker och är därför väldigt nöjd när jag prickar alla dockorna i hjärtat. Jag drar ut knivarna igen och fortsätter med knivkastningen. När jag åter igen prickar alla dockorna i hjärtat gapar bokstavligen alla, förutom jag.
Jag ler hotfullt mot allihop och jag ser deras rädda blickar de försöker dölja.

Tjejen från tvåan ser ut att njuta av uppmärksamheten när hon kastar kniv efter kniv. Jag kan inte heller låta bli att stirra. Jag börjar inse ungefär hur många minuter det kommer gå innan jag blir mördad på arenan.
Plötsligt får jag syn på pilbågarna som hänger i ett hörn. Jag går genast dit.

Efter en stund går jag till Eric för att tänka. Vad ska jag göra nu? Jag bestämmer mig för att gå till bågskyttet där tjejen från elva står. Jag stirrar barskt på henne, vilket hon gör tillbaka.
Jag greppar tag i en båge och ett pilkoger och börjar skjuta, även här, rakt in i hjärtat.

Den där bitchiga tjejen från tvåan slutar skjuta och blänger överlägset på mig när hon ser att jag också tar upp en båge. Jag ställer mig och siktar på dockan bredvid hennes, siktar noggrant mig som far har lärt mig och skjuter iväg pilen. Den hamnar i dockans ena arm. Tjenen från tvåan ler ironiskt mot mig. Jag biter ihop och skjuter igen, och den här gången hamnar pilen rakt i hjärtat. Jag vänder mig mot tjejen och ler vänligt tillbaka.