Privat roll mellan mums och ginnyw123

"Jag måste ut i kriget" säger Leas pappa, som ett svar på hennes fråga, men ändå inte. "Inget kan hindra det, men jag önskar att jag kunde stanna. England kommer nog bli med, tyvärr"

"Åh, okej."
Jag känner mig osäker på vad jag ska göra.

Det blir en pinsam stund av tystnad tills vi hör en ambulansbil stanna in.
"Halloj. Vem skulle vi hämta?" frågar föraren.
Jag nickar mot min mosters lik på golvet och får tårar i ögonen av åsynen.

Föraren stiger in och hämtar min mamma. Jag ser på henne en sista gång.
"Hejdå mamma.", viskar jag nära hennes öra.

De kör iväg. Vi står tysta och tittar på.

"Jag fattar inte att det hände!", skriker jag. "Hon är borta..."

"Inte jag heller" säger jag tomt "Hon bara... Försvann..."

"Det skulle bara hända om några veckor..."

"Jag visste inte ens att hennes tuberkulos var så allvarlig" säger jag tyst.

"Nej, inte jag heller.", suckar jag.