Drakryttare

När de ätit klart kommer Elda ut med deras kläder, de var otroligt fina. Mörka byxor och en tunika i mörkgrönt fick hon med ett läderbälte och mjuka läderskor till. "Vad fina, tack." säger hon och tar emot kläderna, de var verkligen fina precis som medeltida kläder.

Zyne tog granskande emot sina kläder.
Ett par svarta byxor med fickor överallt, med ett brunt brett skärp men en läderpåse och en rem för ett vapen. Ett svärd?
Det var en alldeles vit skorta till också. Över skortan skulle han tydligen ha en linneärmad läder väst, med blanka knappar. Skorna var av ett grönt tyg, med ordentliga sulor. Han kunde inte låta bli att gilla det han såg.

Elda kom fram till henne och la även ett svärd på hennes klädhög. Hon trodde att de hade skämtat när de nämnde vapen, men så var visst inte fallet de skulle verkligen tränas till krigare, till drakryttare.

Elda smällde ned ett svärd på bordet framför Zyne. Han såg nyfiket på det och lyfte upp det.
Svärdet var tungt, han vägde det i handen och upptäckte att det var lätt att balansera. Svärdet var långt och smidigt i handen, och han bollade det obekymrat mellan händerna.
Elda såg tyst på honom, nästan som om hon utmanade honom. Skulle han ta av skyddet? Eller skulle han bara låta det vara? Han såg nyfikenheten i hennes blick, hade hon själv aldrig dragit av skyddet? Han flinade på henne och drog ut det. Han såg chokat på det. Han hade inte sätt det innan, men nu såg han att det var någon slags sabelliknande variant. Han log glatt mot Helira. Det här var tydligen en till sak som tillhörde Drakryttar grejen, inte han emot.

"Varför inte ett rakt?" mummlade Helira, inte för att hon hade något emot det, men raka vanliga långsvärd verkade mycket enklare att hantera. "För att raka långsvärd inte tillkommer drakryttare miss, klä på er nu. Halt vill träffa er", säger hon och lämnar rummet.
Helira, ser på honom, "Om vi vänder ryggen mot varandra så går det nog bra." ler hon och går längre in i rummet och börjar dra av sig tröjan. Hon hade inget emot att visa sig, men han kanske hade det, om han ville stirra så var det väll upp till honom.

Han tittade lydigt bort, även om han ville uppskattade han hennes förtroende och ville visa att han inte var som alla andra.
Han skakade av sig den olustiga känslan och bytte snabbt byxor. Zyne drog av sig tröjan och satte på sig skortan. Han knäppte sakta knapparna, han hade inte särskilt bråttom, tillslut tog han på sig den västliknande saken och väntade med ryggen mot henne. Han ville inte överraska henne.

Hon drar på sig de svarta thigta byxorna och sedan drar hon den gröna tunikan av det mjuka tyget över huvudet, men knäpper inte knapparna, var de öppna såg de ändå bara ut som en vanlig urigning och och hon kände sig strypt annars. Hon drog på sig läderskorna och satte på sig läderbältet i midjan. "Färdig?" frågar hon leende och knäpper fast svärdet vid bältet.

"Jadå," han tar svärdet, eller vad man nu skulle kalla det och vände sig leende om. Hon såg bra ut i tunikan, den passade henne.
"Snyggt" sa han ärligt och drog av ren reflex handen genom håret. Han undrade hur han själv såg ut, fanns det över huvudtaget speglar på den här tiden? Tänkte han medan han drog på sig skorna.

Helira ser på honom och ler lätt, "Tack, du med." säger hon ärligt, han såg ut so någon sagofigur, krigare eller prins, inte som någon vanlig stadskille. Hon ser granskande ner på sin egen tunika och klädsel, hon gillade det hon såg, hon hade alltid velat prova sådana kläder som dem-

Elda kom tillbaka och visade tyst vägen till ett litet rum. Där lämnade hon dem stående.
Zyne vred om handtaget och klev in. Där satt Halt, bekvämt i en fåtölj och antecknade i en liten bok. Han hajade till när han såg dem och smällde igen boken. Han log vänligt mot dem och sa "Vad bra! Nu kommer ingen att känna igen er!" med ett stort leende.