The magical universe of Insipiens - The Apocalypse (privat)

Amy nickar då hon knappt vågar säga något. Hon backar längre bort från fönstret så att hon står nästan bredvid Robin. Hon skakar i hela kroppen.

Till slut inser Robin att han aldrig kommer förstå det hela, så han går fram till fönstret och tittar först rakt fram, sedan ner. Han stirrar först lite grann, innan han inser vad han ser och backar in i ett bord.

"Vad ska vi göra?" frågar Amy, med skälvande röst. Hon inte vill gå nära fönstret något mer.

"Jag... vet inte. Det här händer ju inte på riktigt, liksom. Bara i gamla sagor och dåliga skräckromaner." Svarar Robin och bryr sig inte om att han låter som en riktig bokmal. "Hitta vapen och skydd, typ? Det ska man väl göra..." Fortsätter han förvirrat.

"Mm..." mumlar Amy. Hon sjunker ner på en stol och begraver ansiktet i händerna. Det är en hel del att ta in, bättre blir det inte av att hela hennes huvud dunkar.

Robin kan verkligen inte tänka klart, han måste gå till fönstret igen. Se efter. Hur i hela... det går inte! Det är inte logiskt för fem öre! Inte logiskt för en miljon heller för den delen. Det vandrar runt ett... två... tre... de blir ju bara fler, men lik! Blodiga lik. Det måste vara lik - vem överlever med ett stort hål genom bröstet? Ingen. Så, förklaringen måste vara zombies.

Amy skakar. Att det där, dem där, sakerna går runt är inte möjligt. Eller?
Hon tittar upp på Robin som står vid fönstret.

"Hur stor är chansen att det är en sjuk dröm?" Frågar Robin och betraktar sakerna, liken - grejerna därnere med stora ögon.

Amy rycker på axlarna.
"Jag vet inte, liten?" säger hon och ställer sig upp. Sedan går hon långsamt fram till fönstret och ställer sig bredvid Robin.

(Soz, trodde jag skrivit här. )

Robin betraktar det som rör sig därnere, det låter ända upp dit där han står hur de utstöter helt gutturala ljud som inte skulle kunna komma från en mänsklig strupe egentligen. Det var helt ologiskt.